AIK:s premiärer del II, 2004-2008
På söndag 15.00 tar AIK emot Halmstads BK på Råsunda; matchen som inleder den Allsvenska säsongen 2009. För att kunna ladda på rätt sätt presenterar nu Gnagarforum en nostalgisk resa genom tiden, där vi går igenom de senaste 10 årens premiärmatcher. Idag, de Allsvenska premiärerna 2004-2008.
Nedan följer del II i serien om AIK:s 10 senaste premiärår...
Andreas Eriksson jublar över att ha avgjort matchen mot Sundsvall i sin Allsvenska debut.
2004 AIK-GIF Sundsvall 1-0
Det är ju som bekant lätt att vara efterklok. Men när jag nu börjar betrakta det lag som ställde upp för premiär 2004, har jag svårt att se hur det kunde gå så pass illa som det till slut gick denna ödesdigra säsong. Startelvan 2003 innehöll visserligen ett par namn av god klass, men spelet följde definitivt inte med. Det var nästan 20 poäng upp till ligasegraren Djurgården. Startelvan 2004 kändes inte direkt bättre, men knappast som nedflyttningsmaterial. Eller?
Nog om det, och åter till premiären 2004. Söndagen den 4 april var speldagen och tid för avspark satt till 15.00. För motståndet i hemmaborgen Råsunda stod GIF Sundsvall som säsongen innan precis klarat sig kvar i Allsvenskan efter kval. Till denna premiär hade en rad personer tillkommit till klubben, bland annat Superettans suveräne skyttekung Göran Marklund som säsongen 2003 gjorde 23 spelmål och 8 assist på 27 matcher för Café Opera. Utöver denne herre hade även Pa-Modou Kah och Ante Eriksson, även han från Café Opera. In på planen, med blott 5 grader plus i luften, stegade nedanstående elva, inför 19.486 på läktarna. För en gångs skull inte ett rekord.
Håkan Svensson –
Benjamin Kibebe, Per Nilsson, Fredrik Björck, Daniel Tjernström
Derek Boateng, Martin Åslund, Daniel Hoch
Göran Marklund, Andreas Eriksson, Mats Rubarth
Det har var Boatengs första premiärmatch i AIK, och hans första hela säsong. Innan dess hade vi givetvis fått uppleva honom, bland annat mot Valencia. Intressant annars är att Tjernström fick fortsätta att spela vänsterback, samt att två debutanter fick plats på topp (Marklund och Eriksson).
Andreas Eriksson och Derek Boateng tillhörde de bättre i ett riktigt blekt AIK. FOTO:Bildbyrån
Matchen karaktäriserades av ett övertag från AIK:s sida, där man på ett hyfsat sätt spelade bollen längs marken medan Giffarna (sin vana trogen!) spelade långa bollar på kontringar. Sett till de få chanser som skapades var det nog riktigt tur för AIK att avgörande kom redan i den 12:e minuten. Ett mål som är svårt att glömma av två anledningar; 1) det var väldigt snyggt, och 2) det gjordes av debutanten Ante Eriksson. En riktigt fin klack presterade mannen i fråga då Björck nickat en hörna från Marklund vidare.
I andra halvlek backade AIK hem och säkrade ledningen. I mångt och mycket blev detta en match som passade väl in på klyschan ”en typisk premiärmatch”. Matchens utropstecken var utan tvekan Ante Eriksson. Inte bara för målet, utan även för att han visade bra styrka och kunnande matchen igenom. Matchen slutar 1-0 till AIK och många var vi nog som såg ljust ändå på den kommande säsongen. Hur det slutade vet vi nog alla…
Mats Rubarth har precis avgjort matchen mot Degerfors inför storpublik. Tjernström, Moström och Daniel Hoch kommer och gratulerar. FOTO: Bildbyrån
2005 AIK - Degerfors 1-0
På grund av det onämnbara som hände 2004 var det år 2005 inte dags för Allsvensk premiär utan för Superettanpremiär. Man får gå tillbaks en ganska bra bit i historien för att hitta en jämförelsepunkt, faktiskt tillbaka till 1980 då AIK relegerats ner till dåvarande andraserien. Innan dess får vi blicka tillbaks till premiärerna 1962 och säsongen 1951-1952. AIK gick upp direkt alla dessa gånger, och besegrade 1951-52 Sandviken med 4-0 i premiären, 1962 slogs samma lag tillbaka med 4-2 på bortaplan, och 1980 smiskade Västerås SK upp med 4-0 efter bland annat 2 mål av Ove Rübsamen.
I premiären i Superettan 2005 var det Degerfors som skulle besegras, hemma på Råsunda den 17 april 16.00. Premiären välsignades med fint aprilväder och hela 12 plusgrader mötte de 16.858 personer som tog sig till Solna. Till premiären hade det rensats lite här och där i truppen, och man kan notera att profiler såsom Krister Nordin, Martin Åslund, Kalle Kula och även Jimmy Tamandi lämnat. Mest fylldes det på med mer okända spelare, t.ex. Kristian Haynes, Kristoffer Arvhage, Dennis Östlundh och Robert Åhman-Persson. En viss Rikard Norling hade också tagit kommandot över truppen, som formerades enligt följande elva:
Daniel Örlund –
Kristoffer Arvhage, Niklas Carlsson, Per Karlsson
Mattias Moström, Niklas Sandberg, Daniel Tjerström, Kristian Haynes, Dennis Östlundh
Mats Rubarth, Daniel Hoch
Norling använde sig i denna match av den snart övergivna trebackslinjen. Boateng var inte ens på bänken.
Alla förväntade sig en vinst i denna match och alla förväntade sig en direkt tillbakagång till tingens riktiga ordning; dvs ett AIK i Allsvenskan. Utfallet på båda dessa punkter blev såsom önskat, även om det på den första punkten satt ganska långt inne.
Degerfors valde givetvis att spela tajt bakåt och satsa på kontringarna. AIK styrde därför matchen och fick hålla mycket i bollen. Ett stundtals slarvigt passningsspel innebar dock att chanserna och avgörandet lät vänta på sig. I första halvlek var det egentligen bara Hoch som hotade Degerfors mål.
Andreas Andersson hoppade in och hyllades som en hjälte i hans inhopp. FOTO: Bildbyrån
I andra kom dock avgörandet, tack vare (?) Andreas Andersson-effekten. Våran blonde hjälte gjorde denna match ännu en comeback från sina efterhängsna knäproblem och äntrade planen till enormt jubel i 67:e minuten. Rubarth avancerar på en kant och slår en finfin passning som söker Adde inne i straffområdet. Degerfors Stefan Larsson springer fram för att bryta. Då, plötsligt, använder Adde sina superkrafter och får bollen att studsa på Stefan Larssons ben och in i Degerfors kasse! Vissa skulle kanske säga att det var ett klockrent självmål, men vi som var där såg vad som egentligen hände.
Några fler mål blir det inte i denna match som AIK går segrande ur. Det var knappast något skönspel, men segern gav åtminstone laget en liten respit. En respit som tyvärr följdes av en dal. Som följdes av en topp, många fina segrar, ett strålande kantspel, en dansande Boateng i Västerås och en uppflyttning till finrummet vi aldrig borde ha lämnat!
Bernt Hulsker nätade i sin debut för AIK mot Gefle inför storpublik på Råsunda. FOTO:Bildbyrån
2006 AIK-Gefle 2-2
Väl tillbaka i Allsvenskan efter en mycket underhållande säsong i Superettan (det var det faktiskt, erkänn för dig själv nu) var det upplagt för storpublik söndagen den 2 april. Passande nog hade AIK lottats som hemmalag och skulle nu möta Gefle. Precis som förväntat blev det även nytt publikrekord i en premiärmatch, då hela 23.882 personer tog sig till Råsunda. Och på det viset bidrog till att skapa den kampanj som följt med ett par år nu; att få 30.000 personer att besöka AIK:s första match. Tyvärr blir 2009 nog inte året då detta sker.
En hel del förändringar hade gjort i truppen i tid till denna premiär. Bland annat anslöt Dulee Johnson, Bernt Hulsker och Wilton Figureido. Alla sköna profiler på sina olika sätt. Men störst av allt var ändå en riktig hjälte, en riktig legends, återkomst i AIK. Jag talar givetvis om Kung Mjällby, som var en av de elva som äntrade planen denna dag. Han hade kämpat sig tillbaks från stora skadeproblem för att återigen få vara med och spela med laget i sitt hjärta. Man blir fan gråtfärdig. Han fick ett eget TIFO också, titta på det HÄR (http://www.youtube.com/watch?v=lXvBnv9T2-A). I skitvädret som härskade formerade sig AIK enligt följande:
Daniel Örlund –
Markus Jonsson, Nicklas Carlsson, Johan Mjällby, Markus Carlsson
Mats Rubarth, Derek Boateng, Dulee Johnsson, Daniel Tjernström
Bernt Hulsker, Kristian Haynes
Lägg märke till det sexiga innermittfältet, och även att Wilton satt på bänken till förmån för Haynes och Hulsker! Nog hade Bernt snygga mössor, men ändå…
Matchen blev händelserik, och bjöd på hela fyra mål. Tyvärr inte alla från AIK:s sida, utan två från vardera håll. Som så ofta varit fallet i premiärer mot lag som måste rankas som något sämre så gick Gefle direkt på defensiven och tillät AIK att äga boll. Ett kompakt försvar ställde till en början till det för våra pojkar, och Makondele var den i Gefle som kom att sticka upp på offensiven. Han gjorde det också ganska omgående, då Gefle tar ledningen med 1-0 redan efter 15 minuter efter att Makondele friställer Gefles Daniel Ytterbom som inte gör något misstag. 15 minuter senare replikerar dock AIK, när straffspecialisten Jonsson kvitterar på just en straff. Det är Hulsker som dras ner efter ett par snygga dragningar. Givetvis inget misstag av Jonsson på straffen.
De två övriga målen faller i andra halvlek, det första blott efter fyra minuter. Det är mannen som orsakat straffen som nu får göra mål i sin debutmatch för AIK. Hulsker lägger en passning på Rubarth, som efter en snygg dragning får på ett skott som Gefles lyckas tappa ut på retur. Där stormar Hulsker fram och kan enkelt peta in bollen. Varpå han blir helt vansinnigt glad, i takt med övriga Råsunda. Där hade matchen gärna kunnat få sluta. Men istället kvitterar Gefle, då den alltid överjävliga Makondele serverar den alltid överskattade Kristen Viikmäe som bara har att peta in den i mål. Matchen hade kunnat få både ett trevligt och ett otrevligt slut. Först är det nära att Gefle avgör på ett rejält skott som Örlund tippar till hörna. Sedan släpper domaren en solklar straff på Wilton och matchen slutar 2-2.
Säsongen artade sig väl, och AIK slutade till sist två, bara en poäng efter ett Elfsborg som i sista omgången var tvungna att slå, och ”överraskande” nog gjorde det, Djurgården. I samma omgång krossade AIK Malmö hemma på Råsunda i en underbar tillställning som lämnade en viss smak av hopp i gommen…
AIK och Wilton hade förtvivlat svårt att slå hål på Kalmar FF i 2007 års premiär. FOTO: Bildbyrån
2007 AIK-Kalmar FF 0-1
2007. Året då vi inte skulle snuvas på guldet i sista omgången, året då Norlings spel skulle sitta perfekt, året då allt skulle gå vår väg! Slutligen. Den som inte trodde på en lyckad säsong 2007 måste ha varit lite skev i sitt huvud. Många var vi som tänkte som jag, faktiskt minst 26.334 personer. Rekord igen, och nu enligt uppgift AIK:s högsta premiärsiffra någonsin då fjolårets rekord sprack! Dum är man också när man håller på med fotboll, för jag var nog knappast den enda som frös ordentligt i fnuttiga 2 plusgrader. Om jag inte minns fel så föll det även ett mjukt snötäcke på morgonen innan matchen den 9 april.
Truppen var för en gångs skull relativt intakt på sina viktigaste punkter, även om den suveräne Boateng hade lämnat laget. Tillkommit hade även Miran Burgic, en återvändande Tamandi, Khari Stephenson och Gabriel Özkan, för att nämna ett par. Kalmar FF stod för motståndet denna dag och för att möta det hotet formerade sig AIK enligt följande:
Daniel Örlund –
Jimmy Tamandi, Niklas Sandberg, Nicklas Carlsson, Patrik Karlsson
Kenny Pavey, Dulee Johnson, Daniel Tjernström, Mats Rubarth
Wilton Figueiredo, Bernt Hulsker
Dagen till ära hade Dulee Johnson färgat håret rött... FOTO: Bildbyrån
Rekordpubliken bjöds dock inte på någon klang och jubelföreställning, varken gällande resultat eller spel. Det började dock ganska grant med att 2006 års skyttekung i Gnaget, alltså Wilton, prövade skott redan efter 10 sekunder. Därefter fick vi på läktarna vänta länge på nästa stora händelse, som tyvärr blev en negativ bemärkelse då Cesar Santin gjorde 0-1 till KFF i 34:e minuten. Örat chanslös.
Spelet hackade rejält för AIK, som saknade både passningsspel och rörlighet. Både Miran och Mendes fick hoppa in mot slutet, men lyckades inte skapa några vidare chanser. Matchen slutar 0-1 till Kalmars fördel.
Säsongen slutade även den i en trist ton (vilken är det som är den trista, är det moll eller dur?) med en rätt så intetsägande femteplats.
Nästan 27 000 åskådare fick se AIK spela 0-0 mot det lag som till slut skulle vinna SM-guld. FOTO: Bildbyrån
2008 AIK-Kalmar FF 0-0
Jag borde egentligen inte behöva skriva mycket om denna match, den var ju praktiskt taget igår. Minns du den inte bör du antingen se över dina alkoholvanor, eller som jag skylla på att du satt på en flygplats i Amsterdam. På grund av jobbet ska tilläggas, innan någon kritiserar min dedikation. Utan egna minnen får jag gå till det närliggande arkivet på aikfotboll.se. Nä, men oj, fanns det inget sådant? Vilken chock.
Hursomhelst så var det dags för 2008 års premiär så tidigt som den 30 mars. Trots en något misslyckad säsong 2007 knäckte AIK återigen sitt publikrekord då 26.516 personer sökte sig till Råsunda. Till den här premiären hade laget tappat en väldigt viktig spelare, men också plockat in en annan viktig sådan. Jag talar givetvis om Wiltons avsked och Obolos ankomst. Obolo och Valdemarin hade dock presenterat sig redan säsongen 2007 då Wilton tackat för sig (och AIK sålt guldet?). Andra nytillskott minns vi lätt, t.ex. Nisse Johansson, Ortiz och Bojan Djordjic. Elvan som ställde upp var:
Daniel Örlund -
Markus Jonsson, Daniel Arnefjord, Nils-Eric Johansson, Patrik Bojent
Jorge Ortiz, Dulee Johnson, Daniel Tjernström, Bojan Djordjic
Ivan Obolo, Lucas Valdemarin
AIK spelade i praktiken i det närmaste 3-5-2, förmodligen med idén att överbelasta KFF på mittfältet och därmed stoppa djupledsbollar på sina vindsnabba löpare, såsom Santin. Precis som på försäsongen detta år hade dock AIK förtvivlat svårt att skapa några riktigt bra chanser framåt. Samtidigt så fallerade kantspelet ganska brutalt denna match, som slutade med ett antiklimax till 0-0.
Säsongen slutade, som förmodligen alla minns, med en femteplats, en ganska bra bit efter Helsingborg på fjärde plats…
Slutligen, lite statistik…
För att inte för abrupt avsluta denna artikel med förra årets antiklimax-tillställning till premiär är det läge att gå in och titta lite på varje fotbollsnörds favoritämne; nämligen statistik.
Meste premiärmannen senaste 10 åren: Daniel Tjernström, givetvis. Tjerna har spelat 9 av 10 premiärer de senaste 10 åren och det var enbart säsongen 2002 som Tjerna fick stå tillbaka för andra talanger. Då satt han inte ens på bänken. Jag misstänker skada, men har inte kunnat få någon total klarhet i detta. Tips i kommentarsrutan inbjudes.
Meste målskytt senaste 10 åren: Andreas Alm. Det blev blott två, men det räckte bra för seger under denna korta period.
Antal hemmapremiärer senaste 10 åren: 8 (av 10)
Publiksnitt hemmapremiärer senaste 10 åren: 20.625
Högsta hemmapublik senaste 10 åren: 26.516 (2008)
Gjorda mål i snitt senaste 10 åren: 1,0 per match
Insläppta mål i snitt senaste 10 åren: 0,9 per match
Antal segrar senaste 10 åren: 4
Antal förluster senaste 10 åren: 3
Snittpoäng senaste 10 åren: 1,5 per match
Statistiken talar alltså för att Daniel Tjernström startar på söndag, att det blir över 20.000 personer på läktarna, att vi gör 1 mål och att vi tar 1,5 poäng. Nu kan man ju inte ta 1,5 poäng, men eftersom man ju avrundar uppåt hamnar vi på härliga 3 poäng istället.
Gör ditt för statistiken!
Vi ses på Råsunda!
