Alla till Borås: "En supporterfest"
En premiärdag kräver dokumentation. Det finns en ambition att regelbundet uppdatera bloggen under dagen.
07.30 - En summering av supporterfesten!
Först och främst är jag skyldig en ursäkt. Utlovade rapporter från dagen och det höll till Borås. Sen blev jag bara supporter. Jag orkade helt enkelt inte släpa runt på datorn utan bestämde mig för att njuta av upplevelsen. Ett beslut jag inte ångrar.
Nu när jag sovit ett par timmar på saken så finns det ett par bestående intryck. Jag kommer dock att göra ett val här. Jag såg, precis som alla ni andra, massor med brister i Hammarbys spel. Jag såg naturligtvis hur lite vi fick låna bollen. Det undgick inte mig hur pass lite vi skapade själva, framförallt i den andra halvleken. Fast allt det där visste jag ju redan. Att ha följt Hammarby nära under hela försäsongen har ju givit den effekten. Ja, det finns massor som kunde varit bättre. Självklart har vi som supportrar rätt att vara frustrerade, besvikna, upprörda över bristen på nyförvärv och satsningar.
Men vänner, allt är inte nattsvart. Härifrån och framåt i inlägget väljer jag att framförallt fokusera på det som gladde mig helt enkelt för att jag mår så oändligt mycket bättre själv när jag väljer det perspektivet. Det fanns faktiskt saker som är värda att ta med sig vidare.
Nr 12 - vi var fantastiska. Den samlingen på Stora Torget och den marschen mot Arenan är något jag alltid kommer att bära med mig. Det var så otroligt många grönvita supportrar på plats. Jag har inte hört någon officiell siffra, men nog måste vi ha varit över 3000 bajare?
Väl inne på arenan, var stämningen helt oerhörd.
I samma andetag måste jag ändå reflektera kring det oerhört illa skötta insläppet på kortsidan. Arrangörerna visste om att vi skulle komma samtidigt. Ändå fanns det fyra små entrér i två insläpp. Det blev trångt och direkt obehagligt. Polis och ordningsvakter såg handfallna ut och jepparna som skötte visiteringen var långt ifrån jordens snabbaste. Jag hoppas ingen kom till skada, men det kunde gått riktigt illa. Där får Elfsborg och polisen ett underbetyg utan dess like. Det där måste man kunna sköta bättre!
Under marschen stod lokalbefolkningen på sina balkonger och fotograferade och filmade. De flesta log och applåderade oss. Några livrädda damer och herrar hamnade i sina bilar mitt i allt och valde att försöka både tuta och köra. Effekten blev omedelbar. Folk runt om kring kröp än närmre de bilarna, dunkade på motorhuven i ilska och skrämde förmodligen skiten ur innehavaren. De som däremot lugnt satt i sina bilar och skrattade möttes med helt annan behandling. Många med fina kameror tog massor med bilder så jag hoppas att vi under söndagen kommer få se bilder. Jag vet att Rainer hade FANTV-kameran i högsta hugg och så fort John redigerat lär rörliga bilder dyka upp också.
När Emil Johansson gör sitt makalösa mål trodde jag att läktaren skulle rämna. Det var ett euforiskt kollektivt glädjerus. Var det årets mål vi såg redan efter en kvart?
Igor Armas - där har vi ett nyförvärv att glädjas över. Ett par misstag var allt jag såg. I stort sett var han felfri och det känns så skönt att ha någon som verkligen chefar i luftrummet igen. Igor har stora möjligheter att bli en riktig publikfavorit med sitt kompromisslösa spel, helhjärtade insats och faktiska kunnande.
Andra halvlek blev lång och jobbig. Jag tycker ändå att laget visade god moral och kämpatakter när de, trots två billiga straffar, inte vek ner sig. Det var nog en samling trötta och slitna spelare som rehab-teamet hade att ta hand om efteråt. Elfsborg hade grymt mycket boll i andra halvlek men min känsla var ändå att vi faktiskt hade koll. Det var betydligt mer klara målchanser i den första halvleken då Denni Avdic var ett stort orosmoment för oss.
Poppen ska ha en eloge för att han räddade straffen. (Ja, även jag såg att han hade problem i luftrummet, men som sagt - han räddade straffen!)
När matchen var slut var det nästan lika svårt att ta sig ut som in. Två stycken grindsnurror och en öppen utgång längst bort i ett hörn var det som erbjöds. Kunde inte låta bli att tänka på vad som kan hända om vi hade behövt utrymma läktaren? Jag gillar inte att en så stor grupp människor stängs in med höga staket. Det måste kunna gå att göra som på Söderstadion, att ha en stor utgång där folk snabbt kan ta sig ut.
I bilen hem reflekterade vi lite kring vikten av läktarstöd. Jag kan inte låta bli att undra vad som hänt om vi inte varit på plats idag. I just sådana här lägen tror jag verkligen att vi kan göra en skillnad. Det stöd och den energi som vi pumpade på från läktaren i stort sett hela matchen påverkade säkert våra spelare i rätt riktning. Vi kan dessutom ännu bättre!
Nu stundar hemmapremiären nästa helg. Någon mer än jag som ser fram emot det?
12.25 - 2 mil kvar!
Nu närmar vi oss. Bara ett par mil kvar. Det kryllar av grönvita sällskap längs vägen. Det är skithäftigt att köra om och bli omkörd av idel familj. Jag har fått rapporter om att laget laddar med frågesport och promenad. Att grabbarna är tokpeppade och grymt sugna på att få springa ut på arenan. Fick även höra att rapporterna om den grönvita invasionen även nått spelarna och att alla ser fram emot att ha nr 12 stenhårt i ryggen. Nu jäklar ska det sjungas!
Stämningen har höjts i min bil, strax innan Jönköping skanderades dagens första ramsa. Jag kan garantera att det inte var den sista. Det dricks ekologisk öl. "Vi bajare är även klimatsmarta". Huruvida det är ölen eller aluminumburken, eller kanske den lilla plastsnodden mellan burkarna som är ekologisk låter vi vara osagt. ;)
Överlag har resesällskapet bra känsla i magen inför matchen. Att chansen finns där. Vi möter det högst rankade laget, de har all press på sig och vi ska kunna spela mer avslappnat. Låt oss hoppas att så blir fallet. Jag vidhåller att inledningen av matchen är sjukt viktig. Men innan matchen är det dags för en grönvit invasion. Borås, se upp! :)
"Det är vi som är - Hammarby!"
10.45 - Mörtlösarondellen, check!
Kisspaus i Mörtlösa-rondellen. Vi hann ända till Linköping innan pojkarna längst bak började yla om paus. Det blev inget tjej-anpassat stopp direkt. :)
Lasses kommentar efter kisspaus i solsken var: "Känner ni, faaan vad varmt det är"
Det är onekligen ett fantastiskt väder.
Lite mer högljutt bakåt i bussen, men fortfarande väldigt städat. Fler och fler bajenbilar gör sällskap. Minst fyra minibussar har vi sett. Vet att Bara Bajares ena buss i skrivande stund närmar sig Jönköping för att där ta en matpaus.
Och Martin har pratat om salamandrar. Nu flygplan, Flygande Tunnan, Kongo och krig.
Mot Knalleland!
10.00 - Första bajenbilen, check!
Vid Nyköpingsbro såg vi den första bajenbilen. En vit personbil svängde ut på motorvägen med fina halsdukar fladdrande från fönstret. Första ölen öppnades dock betydligt snabbare än så där bak i bilen. :)
Jag fick just en mobil framskickad med orden "kolla det här P". Min spontana kommentar blev "Mon dieu". Det var definitivt inte bajenrelaterat. Inte heller barntillåtet. Men jävligt avancerat.
Jacco kör som en gud. Hoppas grabbarna fyllnar till ordentligt tills det är min tur att vara chaufför. Ögren har pekat ut avfarten där Rami bor. Bara en sån sak.
Det piper till av SMS, bajare på väg, rapporterar om poliser som haft synpunkter på uteblivna skattemärken, om laddningen nere på på plats från de som redan är där. Det fullkomligt dallrar av förväntan. Det känns så efterlängtat.
Inga bajensånger i bilen än. Men känner jag sällskapet rätt så ju närmare vi kommer, desto högre stämning.
Just nu spekuleras det friskt i en eventuell startuppställning. Fan vad skoj det här ska bli!
9.00 - Avfärd avklarad
Vi samlades vid Älvsjö-station. Bilen glänste vitt och vackert. Lasse ångrade att han inte tagit med sig grabbens gröna hårspray. Den hade vi kunnat använda för att göra bilen bajeninspirerad. Den är dock prydd med bajenhalsdukar i fönstren. Såklart.
Martin sitter i baksätet och möblerar om. Jag hör något om "transformers" bakom mig och det smäller och dånar. Medelåldern är hög, stämningen är ännu högre. Här har vi en riktig panjis-buss. Grönvita kläder, frukost, öl och gott humör.
Till Ögrens förtvivlan kör vi Phil Collins-tema på sångerna. Jag undrar om inte någon kommer dött en förtvivlat smärtsam död långt innan Västergötland om inte "I can feel it comming in the air" slutar nynnas. På med en bajenplatta istället.
Jag har förövrigt fixat en introtävling som eventullt ska gäcka mitt resesällskap.
Sa jag att jag tog plats i framsätet? (Bästa livet). Jacco kör ner, jag kör hem.
Nu åkte vi ut på E4:an. Återkommer lite senare. Ska stämma upp i skönsång nu.
Borås - here we come!
7.40 - Dags att kila!
Nu är väskan packad. Skorna putsade och frukosten äten. Jag har sovit uselt i natt. Drömmar, mardrömmar, drömmar om vartannat. Det har varit fantastiska jubel och vidriga förluster.
När klockan ringde, visserligen tidigt för att vara lördag, så var känslan i kroppen: "Äntligen!".
Kan berätta att det var Maic Sema som avgjorde i natt. Han fintade upp Lucic på läktarplats och lobbade bollen över Ante Covic. Det var så snyggt att jag började gråta. :)
Jacco och Rainer är och hämtar bilen. Jag, Martin och Rickard möts upp på Dello Sport om en kvart. Sen åker vi. Vi ses längs vägen. Eller nere på plats i Borås.
Nu kör vi!
