Analys från premiären
Himmelriket har noga studerat och analyserat MFF:s premiärmatch 2009.
Först och främst vill jag poängtera att jag främst utgår från spelsystemet och taktiken som sådan - inte hur spelarna klarade sig i de olika rollerna.
Det är alltså helheterna som analyseras.
Spelsystemet
Inte helt oväntat blev det 4-2-3-1 som introducerades nere i Marbella och sedan dess har gått från att vara ett reservalternativ till att vara vårt huvudsakliga spelsystem - åtminstone verkar det så.
Vi ställde upp med Jonas Sandqvist i målet
Ulrich Vincentz, Jimmy Dixon, Gabriel och Ricardinho som backar i den ordningen sett från höger
Miljan Mutavdzic och Robert Åhman Persson som defensiva mittfältare
Guillermo Molins, Labinot Harbuzi och Daniel Larsson framför
Eddie Ofere ensam på topp
Taktiken
Under fjolåret pratades det väldigt mycket om possessionspel, vilket väl gick sisådär och det var först när vi började spela ett rakare spel som vi började rada upp segrar.
Sett till den här matchen verkar det som att vi tänker fortsätta spela ett rakt spel då mycket bollar gick direkt från backlinjen upp mot antingen Ofere eller någon av de offensiva kantspelarna - och då normalt sett i ytan mellan backlinjen och målvakten.
Anfallen blev därför också kortare än i fjol, vilket givetvis både kan ha sina styrkor och svagheter.
Faktum är att vi hade mindre bollinnehav än Häcken en bra bit i andra halvlek, men till slut "vann" vi den kategorin med 52-48 sett till procenten.
Backlinjen
Här har det inte skett några större förändringar mot hur det såg ut i fjol. Tanken är fortfarande att Gabriel-Dixon i princip enbart har defensiva uppgifter (bortsett från de fasta situationerna) medan ytterbackarna skall försöka hota längs kanterna så ofta det går - dock givetvis utan att ta alltför stora risker.
Gabbe-Dixon fortsätter också utan att ha någon direkt uppdelning på vem som skall stöta och vem som skall falla, utan de löser det från gång till gång - vilket normalt fungerar bra, men i lördags såg vi prov på en del kommunikationsmissar, vilket bland annat ledde fram till Jonas Henrikssons två friläge. Mindre bra där.
En tydlig skillnad från stora delar av fjolåret var just det med possessionsspelet. I fjol rullade vi ofta boll väldigt mycket nere i backlinjen, men i år är spelet därifrån mycket rakare och mer direkt. Framförallt läggs det långt när mittbackarna sköter uppspelet.
Det defensiva mittfältet
Miljan och RÅP tog hand om det defensiva mittfältet och sett till just den defensiva biten finns det inte mycket att klaga på. Mycket få chanser för Häcken skapades efter att någon av dessa två herrar gått bort sig, och rent allmänt får vi en riktig styrka och tyngd i den här positionen.
Huruvida uppdelningen här var medveten eller inte kan jag inte svara på, men även om de spelade på i princip samma utgångspositiona agerade de väldigt olikt varandra.
Miljan hade väldigt mycket löpningar i djupled (såväl offensiva som defensiva), medan RÅP var mer sittande och såg till att rensa upp det som eventuellt trillade ner på hans bord.
Miljan känns om en klassisk box-to-box-spelare, vilket lättast kan översättas med "tvåvägsspelare".
När Rick Kruys kom in drog han också iväg på en hel del djupledslöpningar, och just detta kan vara en anledning till att han inte får spela bredvid Miljan under 90 minuter. Rollegren vill troligen ha någon som har större benägenhet att stanna defensivt. Kruys har större offensiva kvalieter än RÅP, men är kanske inte ett så bra alternativ bredvid Miljan?
Då mycket av anfallen gick över Miljan-RÅP/Kruys var det vid mycket få tillfällen som de var med i uppbyggandet av anfallen - bortsett från när de vann boll själva.
Det offensiva mittfältet
Labinot Harbuzi är MFF:s hjärna offensivt och det är han som styr anfallen. Därför är det också ganska givet att det är han som de försöker nå med bollarna som inte är tänkta att gå antingen över motståndarnas backlinje eller på Eddie.
Labbe söker sig till positionerna och är delaktig i de flesta anfallen - om inte direkt med passningar och skott så med farliga löpningar.
Det känns dock än som att Labbe inte riktigt är tillfreds med sin nya roll och han hamnar ofta lite för nära motståndarna för att kunna få ut det mesta av det han behöver.
På kanterna huserade under största delen Daniel Larsson och Guillermo Molins, och anfallen via dessa två var också skilda.
Bollarna mot Larsson var ofta väldigt raka i syte att Larsson skulle ta sig förbi sin motståndarna med sin snabbhet, medan det i Molins fall ofta blev en tidigare boll - där han antingen kunde dribbla sig förbi sin back, bryta inåt, nyttja Ulrich eller spela in bollen tidigt. Anfallen från Molins är på det sättet mer komplexa och allrounda.
Anfallet
Eddie Ofere låg som ensam anfallare och hans roll blev väldigt otacksam då Häcken har tuffa och starka spelare centralt, vilket gör det svårt. Ofere hade svårt att suga in bollarna och då försvinner i princip alla möjligheter att skapa chanser den vägen. Inne i boxen var Eddie också ofta väldigt ensam eftersom anfallen var så raka och snabba.
Att sen Eddie lite oförtjänt döms bort av domaren gör det inte lättare.
Totalt
Sett som helhet gör MFF en ganska bra match där man dominerar spelet under största delen och hade bra kontroll på Häcken. Häckens chanser kommer till främst efter mindre vassa individuella prestationer från vår sida, vilket inte sällan berodde på just kommunikationsbristerna i backlinjen.
Offensivt hade vi problem att skapa riktigt bra chanser, vilket väl främst beror på två saker.
1. Svårigheterna att faktiskt skapa chanser rent allmänt med 4-2-3-1 om det inte sker efter riktigt fina indivuella prestationer
2. Att vi inte riktigt känner oss hemma i positionerna riktigt.
Wiltons roll?
Förutsatt att vi skall spela vidare med 4-2-3-1 finns det troligen två positioner där Wilton kan bli aktuell. Dels som ensam anfallare och dels som offensiv mittfältare.
Jag personligen ser honom nog helst som offensiv mittfältare då jag inte kan se honom som en targetplayer och inte heller som en djupledslöpande striker direkt, utan jag vill se honom rättvänd så ofta det bara går och då är den offensiva mittfältspositionen bäst.
Frågan är väl dock vad det skulle innebära för Labinot. Jag tror inte Labbe ställs utanför laget, men vilka alternativ finns?
1. Han kan ta ett steg ner och spela bredvid Miljan. Problemet här är dock det jag var inne på lite innan med Rick att jag inte är övertygad om att det skulle passa bra för Miljan. Han skulle tvingas att inta en mycket defensiva inställning, och det skulle kosta i vår offensiv.
2. Labbe skulle också kunna ta en kantroll, men då förlorar vi samtidigt löpkraften där ute som var mycket av vår styrka mot Häcken. Det känns inte som att Labbe kommer att springa ihjäl någon ytterback i motståndarlaget.
Spelar Labbe på kant blir det ett annat spel - om det blir sämre eller bättre vill jag inte uttala mig om förrän jag sett honom där.
Brasklapp
Jag såg matchen på TV och det försvårar möjligheterna att se helheterna i spelet.
