- -
IFK – DIF 6-0: Sex minuter räckte för IFK
IFK Göteborg krossade Djurgården med 6-0 och avgjorde med två mål redan efter sex minuter. Djurgården kom aldrig in i matchen och det är tydligt att man har mycket kvar att jobba med. Som grädde på moset var en viss Tobias Hysén bäst på plan.
Man hinner göra ganska mycket på sex minuter. Man hinner åka röda linjen från Stockholm central till Stadion, man hinner lyssna på en låt, man hinner duscha, man hinner börja samt avsluta ett telefonsamtal och man hinner förlora en fotbollsmatch. På påskafton hann jag med att både föra ett telefonsamtal samt se Djurgården förlora en fotbollsmatch, på bara sex minuter.
Jag kunde inte åka till Göteborg men var taggad till tusen framför tv:n. Jag har prokrastinerat skolarbete i flera dagar för att jag inte kunnat tänka på annat än bortapremiären mot IFK inför att fullsatt nygammalt Ullevi. Jag sitter lätt framåtböjd i soffan och koncentrerar mig till fullo på matchen som hinner pågå i två sekunder innan farsan ringer. Jag svarar, han ställer några frågor om jag vet inte vad, jag svarar genom att svära åt Djurgårdens obefintliga försvarsspel och vi avslutar samtalet sex minuter senare. Ställningen är då 2-0 till Göteborg och matchen är förlorad. Både Stefan Selakovic och Robin Söder har helt omarkerat kunnat stöta in ett mål vardera efter inlägg från höger. För två år sedan ställde DIF ofta upp med ledare som Markus Johannesson, Aki Riihilahti och Mattias Jonson på plan. På den tiden var inte ett 2-0-underläge hopplöst, för det fanns spelare i överflöd som kunde ta tag i spelet och visa vägen. I dagens match visade sig avsaknaden av en sådan spelare vara tydlig. Djurgårdarna såg ängsliga ut när de tittade med sorgsna ögon på varandra efter att Göteborgarna gång på gång lyckats ta sig fram allt för enkelt. Man såg tidigt att denna match var körd, Djurgården skulle aldrig kunna vända.
I den 26:e matchminuten försökte iallafall lagkapten Sjölund ta tag i spelet åt Djurgården. Han gick ned till backlinjen, hämtade boll, slog en fin kross till Rajalakso och fick sedan tillbaka trasan via Ekong. Anfallet är snabbt och för första gången i matchen visar DIF lite fart och jävlaranamma. Sjölund passar sedermera till Oremo som tyvärr inte kommer rätt när han ska avsluta, vilket var signifikativt för det lilla anfallsspel Djurgården hade denna dag. Vad som var signifikativt för matchen i sig var att Tobias Hysén i anfallet efter förnedrade Jan Tauer i en löpduell och retsamt enkelt placerade in 3-0. I slutet av första halvlek gjorde samma Hysén lika enkelt 4-0 bakom hönsgården som skulle föreställa Djurgårdens försvar. Ex-blåranden var bäst på plan och det bästa han gjorde var givetvis att undvika måljubel. Jag hoppas för hans skull att han kan få ett uppsving i karriären och kan komma in i 2005-års form, även om han gärna får låta bli att spela så bra mot Djurgårn hädanefter!
I andra halvlek får Djurgården vara med och leka, åtminstone till en början, eftersom IFK backar hem. DIF spelar ganska fint fram till offensivt straffområde, för att de tillåts göra så, men de blir enkelt avväpnade när målchanserna ska skapas. Stockholmarna lyckas inte skapa en enda riktigt het chans på hela matchen. Istället kan Göteborg öka på sin ledning med både 5-0 och 6-0. Givetvis får de göra detta utan att ens behöva anstränga sig. I den 84:e minuten lobbar Sigurdsson en frispark från halva plan över Dembo, som stått långt utanför sin mållinje en lång stund. Fyra minuter senare lägger en omarkerad Wernbloom in slutresultatet i krysset efter inlägg från Djurgårdens vänsterkant, där fem av sex mål kom ifrån...
18276 åskådare på nya gamla Ullevi fick se ett blåvitt lag förnedra ett oinspirerat lag i tråkiga, röda tröjor. Publiksiffran var bättre än i derbyt mellan Örgryte och GAIS, vilket säkert ger extra glädje åt IFK:s supportrar som brukar tycka om att tävla om sådant. Jag hoppas för deras skull att de flyttar alla derbyn till Nya Ullevi så att IFK-GAIS kan krossa DIF-AIK i antalet åskådare...
På läktaren befann sig 2000 djurgårdare som sjöng tappert matchen igenom. Det enda jag tar med mig från denna match är att dessa medgångssupporter sjöng ”vi är med er överallt” hela andra halvlek. Det, och att aldrig mer prata i telefon när Djurgår´n spelar. Vilket någon annan fick erfara när denne försökte nå mig just efter att jag avslutat det första samtalet...
Djurgården var förstås uselt och de var sämre på varenda position och i varenda situation. Jag skulle självklart kunna skriva om Dembos tavla, Tauers uppenbara tillkortakommande och att varken Ekong eller Dahlberg var vän med bollen. Eller om att våra anfallsspelare egentligen var lika dåliga som våra försvarsspelare. Men jag vill inte klaga på enskilda spelare då Djurgården som lag aldrig tilläts komma in i den här matchen. Jag överlåter den uppgiften till min kollega Poyan Ansari som förstås måste ta fram stora sågen när han skriver spelarbetygen. Jag vill också skänka en tanke till redaktionens Linus Sunnervik som pluggar i Göteborg och antagligen måste flytta, alternativt ta kontakt med antingen friends eller bris, då studenterna med IFK-sympatier nu fått en stadig grund att bedriva mobbning på.
Nu bryter vi ihop och kommer igen, detta ska Gefle få sota för på onsdag! Hoppas Sebastian Rajalakso hinner hem tills dess...