Assyriska är stil
Det är något med Assyriska som utstrålar smakfullhet, eller som Patrick Ekwall uttrycker det – ”det är stil”. Det genomsyrar föreningen från topp till tå. Från publik, inramning på matcher till den tekniska och anfallsglada fotbollen som laget behärskar. Det fick inte minst IFK Norrköping genomlida (ja, det var en lidelse, sett ur deras ögon).
Det är alltid lika festligt att gå på Assyriskas matcher och se publiken komma uppklädd från topp till tå.
Ingenstans ser vi en sådan elegans på läktarna.
Lite som att man går på fest eller till kyrkan en söndag eller så.
Jag gillar det...alltså, inte att gå till kyrkan...utan sättet att visa genom sin klädsel att det är något speciellt på gång.
Jag tycker det är stil.
/Skriver Patrick Ekwall i sin blogg på fotbollskanalen.
Lika stilig är själva fotbollen som presteras – om ni frågar mig.
Jag gör inga anspråk på förkunnelser – att Assyriska är allsvenskt 2010 eller dylikt. Sannolikheten finns där, men målet är långt borta. Än så länge.
Det jag idag kan göra utsagor om är att Assyriska 2009 är starkare än 2008. Kontinuitet har varit slagordet och det har man följt, men också kryddat med ett par härliga nyförvärv. Och resultaten har inte väntat på sig. Visst, vi ska inte dra alltför stora växlar efter en match. Men överkörningen av IFK Norrköping var fotbollsgodis.
Assyriska var flera klasser bättre.
Man visade upp stabilitet.
Aggressivitet.
Inställning.
Och härlig offensiv fotboll.
Man kan redan nu se att Assyriska blir en tung pjäs i årets Superettan. Mot IFK fanns egentligen bara ett frågetecken – Fredrik Samuelssons tveksamma insats. Jag hoppas att han hittar formen och kontinuiteten som mittback snart, annars lär Lamin Conateh ta platsen. I övrigt var den defensiva insatsen klockren, med Filip Bergman som härförare.
Offensivt klaffade det lika väl. Andi Toompuu städade rent på det defensiva mittfältet och gav utrymme för övriga tre mittfältare – Batan, Moussa och Östlundh att etablera en ordentlig offensiv press. Och med två, för dagen, rörliga och högst delaktiga anfallare var Assyriska ostoppbart i lördags.
Jag njöt i lördags. Assyriska var så stiligt att jag kände mig stilig och lämnade arenan rakryggad. Stolt.
Men vad jag älskade mest av allt i matchen var att skåda Nahir Besara. Han är vår störste talang sen Kennedy Bakircioglu. Jag har sagt det tidigare.
Hans mognad och lugn imponerar mig. Hans mål var, tekniskt sett, en fröjd. Jag hoppas bara han tar för sig mer och slår sig in i startelvan – så snabbt som möjligt. För vi är nog alla överrens om att det är en tidsfråga.
Jag kan mycket enkelt beskriva hans spelstil med ett ord:
Stil.
Väldigt passande är att han är en produkt av Assyriskas ungdomsverksamhet.
