AIK-MFF i text-TV
"Ewa säger, när jag letar efter den tappade lakritsbåten på golvet, att Malmö nog tagit ledningen ”för det blinkar efter AIK - Malmö FF”."
Med två timmar kvar till AIK-MFF hämtar jag ut gräsklipparen från förrådet och premiärklipper de cirka 10 kvadratmetrarna. Det går på drygt fem minuter och inte ens svettig känner jag att jag ändå är värd en öl för att svalka av mig. Ser att jag har missat att klippa på några ställen men skyller på nervositet inför kvällens match.
Tittar på klockan och inser att det ännu är en bra stund kvar innan matchen börjar. Min sambo Ewa tittar på dagens inspelade ”Våra värsta år” samtidigt som jag sätter på potatisen. Kollar också av Internet men hittar inget nytt.
Klockan är 18.30 när jag häller upp den lagom kalla Zubrowkan i snapsglaset. På tallriken ligger sex sorters sill (kvar från påskens festligheter) samt några överkokta potatisar. I ölglaset: Oppigårds Easter Ale. Lagom till matchen startar är vi mätta och belåtna. Ewa undrar om vi kan se en film. Jag säger att Rapport börjar om en halvtimme så det är knappt lönt. Hon säger att hon inte går på den lätte, att hon har hört den förut. Men hon vill i alla fall se lite av vad som visas på teven.
50-tummaren har en funktion som är bra en sådan här kväll. Man kan sätta halva bilden på text-teve och den andra halvan på den rörliga televisionen. Det är så det ser ut på vår Samsung när klockan slår 19.00. Telefonen ringer men turligt nog är det inte till mig. Jag har text-teven för mig själv.
Samtidigt på nätet kollar jag Sydsvenskans direktrapportering. Den så kallade direktrapporteringen vill säga, för det är inte mycket till rapportering, om man ska vara ärlig. När Rapport så börjar står det fortfarande 0-0 i Solna. Tänker att jag ska ta en dusch i halvlek och slår samtidigt med den tanken upp en ljus öl (Mariestad) i glaset. Ewa, som är tillbaka från telefonsamtalet, undrar om något hänt i världen. Jag svarar: 0-0.
19.40 ringer mobilen. Det var väl då fan, tänker jag, och ser att det står + 11 i fönstret. När jag svarar är det Hans Gren som meddelar dagens startelva. Bättre sent än aldrig, Hans, och tar mig en klunk av ölen.
Det blir ingen dusch i halvlek. Just som det borde vara paus i AIK-MFF kommer ett reportage om mina husgudar Depeche Mode. I Rapport. MFF får vänta, liksom duschen. Inte mycket sägs om den nya skivan som släpps på måndag, inte heller hörs det så mycket från den. Mer om George Bush och Obama. Samt om illegal nedladdning. Depeches sångare Dave Gahan berättar om en diskussion han haft med sin 16-åriga son. ”Du kan lägga 5 dollar på en latte på Starbuck´s men inte 10 dollar på en CD som det ligger ett halvår arbete bakom?”
Det ligger något i det.
Kollar Sydsvenskan när klockan slår 20.02 och ser att Ofere är utbytt mot Agon. Där står också ”– Klart godkänt. Men vi måste ha tålamod och bättre skärpa i sista tredjedelen, sade MFF-mittfältaren i pausen.” Spelar MFF bara med en mittfältare idag?
Det blinkar snart till på teven, men det är bara Trelleborg som utökat ledningen mot Gais. Gäsp. Ölen är slut och jag funderar på en till, men låter bli. Sparar mig till whiskeyn som jag ska ta efter att MFF klarat 0-0 borta mot AIK, för 0-0 borta mot AIK är ett bra resultat. Hinner jag tänka och tar en godisbit.
Ewa säger, när jag letar efter den tappade lakritsbåten på golvet, att Malmö nog tagit ledningen ”för det blinkar efter AIK - Malmö FF”. Jag slår huvudet i bordet och skriker till. Lite av smärta, men mest av glädje när jag ser att det faktiskt blinkar 0-1 efter AIK – Malmö FF och att det är den rökta Ålen som ordnat 1-0 till oss, till MFF.
Det var inte lika nervöst tidigare, men nu kan en seger vara en realitet snart. Herregud, måste de spela 90 minuter? Kan inte domaren blåsa av tidigare? Varje gång det blinkar till på teven fruktar jag det värsta. Men det är bara Elfsborg som tar ledningen, Trelleborg som gör ännu ett mål.
Klockan visar 20.53, enligt min 50-tummare, och det står 0-1 i blått efter matchen AIK-Malmö FF. Jag letar efter någon att krama om, men Ewa är i duschen och hon har låst dörren om sig så jag kramar mig själv. Och det känns fantastiskt (segern alltså, kramen hade jag faktiskt klarat mig utan). Tre matcher, tre segrar, noll insläppta mål. Nio poäng! Allsvenskan har börjat bättre än många av oss hade kunnat föreställa oss.
Nu ska jag ta och hälla upp mig en trefingrar stor Jack Daniel´s och fira. Kanske blir det ytterligare några fingrar efter det. Sedan är det väl dags att gå och lägga sig. Det är ju trots allt arbetsdag i morgon och ny match på söndag. Men då låter jag teven vara av och sätter mig på läktaren i stället. Det är trots allt mycket bättre. Och mindre nervöst.
