Vi tycker om MFF:
TFF är en märklig klubb
Sanjay Rubinstein, Åsa Lind och Ole Törner är deltagarna i denna veckas panel. Den här gången tycker man till om premiären, det tighta spelprogrammet och Trelleborgs FF.
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Sanjay Rubinstein
Följer MFF slaviskt, på streamade P2P matcher, kompisar som spelar in matcherna och ibland så spartanskt som genom radio. Har inte bott i Malmö sedan 2005 och bor i ett land där ingen förstår fotboll och än mindre har hört talas om Malmö FF. Somliga skulle nog kalla honom forumprofil.
Åsa Lind
Del av en familj full av MFF-supportrar och därmed himmelsblå sen födseln, första matchen lär ha varit 1978. Skrivit en del på MFF Supports hemsida och Himmelriket under signaturen Iffifftös. Husgud är och förblir för alltid Jonas Thern.
Ole Törner
Sportjournalist på Skånska Dagbladet, innan dess på Arbetet, med sydvästskånsk idrott som specialitet och med Malmö FF som brinnande intresse. Bloggar om MFF på Skånskan.
Premiären på vår nya hemmaarena är nu avklarad. I den första matchen som spelades inför fullsatta läktare på Annandag Påsk besegrades Örgryte med 3-0. Vilka intryck har du med dig från premiären?
Sanjay: Min flygresa över Atlanten gick tyvärr till England och släkten istället för Sverige och fotbollen. Jag tänkte inte på det innan matchen, men nu när premiären är avklarad så känns det märkligt. Att se på MFF för mig är att sitta på en halvfull betongläktare bakom mål med en lättöl i handen. Det jag såg på C-Sports streaming var något jag aldrig sett i Sverige förut. Sådana arenor, med sån publik, finns det i Allsvenskan? Dessutom säljer de visst folköl.
I en scen ur Blådårar sveper bilden över Stadions gråa betong ackompanjerat till nån melankolisk sång. En Stadion är en stor del av ett lags karaktär. Vad är MFF nu? Alla mina MFF minnen är från Malmö Stadion. Jag måste till Malmö så snabbt som möjligt och ta reda på vad MFF är, för jag är säker på att något är annorlunda.
Åsa: Ojojoj, många! Med risk för att låta som en tråkmåns så fanns det såklart en del saker som inte fungerade, som högtalarna, köer och annat vid kiosker (åtminstone vid vår sektion) och lite annat sånt praktiskt. Men det hoppas jag är barnsjukdomar som man löser ganska snart, åtminstone en del borde vara lättåtgärdat. Men det övervägande intrycket annars är väl... WOW! Trycket när klacken sätter igång är enormt och det bara måste vara jobbigt att vara motståndare. Som jag hade hoppats och förväntat efter förhandsvisningarna av Stadion så var det en grym känsla att komma så nära planen och spelarna. på något sätt är man inte enbart åskådare, man blir delaktigt på ett annat sätt. Vi sitter nära klacken och fick med andra ord en härlig närhet till målkavalkaden - så får ni gärna fortsätta pojkar! Men det som kanske ändå var starkast var när HAN, ödmjukt och nästan lite blygt, klev in på arenan... Efter att bollen vandrat från legend till framtidsman och tillbaks till legender igen så stod han plötsligt där, helt oväntat (i alla fall för mig), och fick ack så välförtjänt ta emot folkets jubel: Bosse Larsson! Jag blev lite tårögd där får jag erkänna. Stort!
Ole: Ett minne för livet. Sista halvtimmen var en enda lång njutning. Hyllningen av Bosse Larsson var magisk. MFF har fått ett nytt hem. Ungefär som att flytta från en kolkällare till Turning Torso. Det är den alldeles överväldigande känslan som jag kommer att bära med mig. Men om man, som jag, sett kanske 1000 matcher på Malmö Stadion finns det trots allt ett litet stänk av vemod med i bilden. Många av de största upplevelserna i livet har jag ju fått i den där kolkällaren. Hylla det nya och bättre, men vårda de gamla minnena.
Malmö FF har redan avverkat två matcher den här veckan. På söndag väntar en tredje när Trelleborg kommer på besök. Hur ser du på det tighta spelprogrammet ur MFF-synvinkel?
Sanjay: Det finns många svar på ifall MFF gynnas av ett kompakt spelprogram och jag kan alla, Ofere, Agon, Wilton, Daniel Larsson, Aubynn, Labinot, Kruys, Jimmy Durmaz, Daniel Andersson och Molins. Efter vad jag har sett i inledningen så kan Rolle&Gren slänga in nästan vilka som helst i anfallet och på mittfältet utan att det gör någon skillnad. Sån här bredd har jag inte sett i laget sedan 2004. När ett tröttkört TFF kommer till Malmö på söndag så kan MFF låta vila spelare som känner sig trötta utan att det märks på planen. Det gynnar naturligtvis oss.
Åsa: Hade denna frågan kommit i fjol hade jag sagt att vi skulle missgynnas av det - iår tror jag snarare att det kan vara en fördel. Detta sagt utan att jag har alltför bra koll på bredden i övriga trupper, men det känns som att vår bredd är bättre iår, det finns fler naturliga alternativ på de olika positionerna. "På-gränsen-till-startelvan"-spelarna har tagit ytterligare ett kliv framåt. Blir någon spelare sliten eller småskadad finns alternativ, vi behöver inte göra galna rockader och killarna behöver inte spela halvskadade vilket också bör minska riskerna för allvarligare följdskador. Bara kolla på måndagens match som exempel - vi hade tre fenomenala pojkar på bänken som kom in och gjorde strålande insatser när killar från startelvan tvingades gå ut. Och då ska man komma ihåg att vi fortfarande inte fått hit Wilton och att Daniel Larsson inte ens var med i truppen på grund av skada. Nej, i dagsläget kan jag inte alls se att vi skulle missgynnas. Dessutom har vi ju startat bra och då bör det vara en fördel att rida på den vågen.
Ole: A) Det är lika för alla.
B) När det blir svårt är det de bra lagen som klarar sig bäst, och i år är MFF ett bra lag.
C) När vi lämnade Swedbank Stadion i måndags, längtade vi inte redan då efter nästa hemmamatch. Nu får vi ju den, snabbt. Varför klaga?
På söndag är det dags för det första Skånederbyt på den nya Stadion. Det blir en svår nöt att knäcka för MFF som inte har vunnit över Trelleborg sedan 2004. Vad är det som gör att vi har så svårt för dem?
Sanjay: TFF är en märklig klubb, Hammarbys farmarklubb heter HTFF, borde de inte heta MTFF? Eller nej förresten, det finns inte en spelare i MFF med bakgrund i TFF. Det är kanske vi som är TFF:s farmarklubb? Hela TFF:s verksamhet går ut på att plocka spelare spelare från MFF. Ibland kan de ställa upp med en halv startelva som har en bakgrund i MFF, kanske borde vi heta TTFF. Men jag får ändå inte ihop det, varför är TFF:s publik, ledare och spelare alltid så arga på MFF, när MFF i praktiken fungerar som deras ungdomsverksamhet. De hade allsång när vi åkte ur Allsvenskan. Jag har t.o.m. sett Yksel bli örfilad av en Erik Sundin under match. Det är som om vi skulle hatat vårt juniorlag, skrattat om de åkt ur juniorallsvenskan och Ulrich Vincentz gett Jasmin Sudic en örfil på en träningsmatch inför TV kameror. Hur skulle det sett ut!!! Divafasoner hade man sagt.
Varför vi har svårt för TFF säger väl sig självt, jag förmodar att HTFF har svårt för Hammarby. Men visst kan det kännas orättvist. Medans en tredjedel av MFF:s och TFF:s trupp har en bakgrund i MFF så är köpeklubben TFF i det närmaste lika kliniskt befriad från TFF-produkter som MFF. TFF skulle klara sig betydligt bättre utan TFF:s ungdomsverksamhet än utan MFF:s. Man skulle nästan kunna gå så långt och säga att TFF aldrig hade existerat som elitförening om det inte vore för MFF.
Så varför denna ilska? Jo det är ilskan som gör TFF orubbliga. Pode, Fuxberg och de andra vill inget hellre än att vinna mot MFF. Anledningen är oklar, men ilskan gör TFF oslagbara. Alla gamla MFF spelare i TFF verkar närmast drivas av ett hämndbegär. Om MFF spelarna kunde uppmana samma ilska så kanske de skulle ha en chans mot TFF, annars får våra spelare vara glada om de slipper undan med en örfil.
Åsa: Jag fick en liknande fråga på MFF TV av herr Byrfors förra säsongen inför bortaderbyt på TFF, då gällde det varför MFF har så svårt på Vångavallen. Jag förstår ärligt talat inte riktigt den här grejen - jag tror det till stor del handlar hjärnspöken, det är ett "problem" man bygger upp genom att helt enkelt tänka på det och diskutera det för mycket. Visst jag köper att man kan ha svårt att möta vissa lag på grund av deras spelstil osv. Men när det handlar om en så här lång period så har hela trupper hunnit bytas ut, tränare har kommit och gått och spelsystem har hunnit förändras. Jag inser såklart att det kan spela roll att detta säkert är en stor match för TFF - chansen att slå" Storebror". Men jag hävdar ändå att det inte borde spela nån roll. Med risk för att skriva ett så långt svar på denna fråga att ingen orkar läsa tänkte jag citera min egen krönika från förra året (på mffsupport.com) i ämnet: "Faktum är att det som ska spelas på söndag bara är ännu en match. Där finns inga spöken, inget magiskt, inget skrämmande. Det är en match på en gräsplan. En match mellan två lag. En match där det lag som för dagen spelar bäst, gör minst misstag och tar bäst tillvara på sina chanser kommer att gå segrande ur striden".
Ole: Alla som verkligen tar sig mödan att sätta sig in i fotbollens eviga mysterier vet att vissa lag alltid har svårt mot vissa andra. Man kan spekulera i tradition, psykologi och en massa andra möjliga förklaringar. Det är lätt att fastna i ett mönster som är svårt att bryta. Det är heller inte så enkelt som att lillebror TFF har lätt att tända till mot storebror MFF. Jag brukar ta exemplet att när Öster var som bäst och vann SM-guld och allt möjligt så kunde de ändå aldrig slå Örebro. De flesta lag har en mardrömsmotståndare. MFF:s är Trelleborg.
