Den satt som en smäck!
Segern alltså. Den var rättvis och efterlängtad. För en gång skull kändes det inte heller så onödigt nervöst i slutskedet av matchen.
Det var inte första gången förutsättningen var att endast vinsten gäller. Det var inte heller första gången som Blåvitt stod upp och pallade trycket och gick segrande ur striden. Däremot var det första gången Örebro besegrades på Eyravallen i år. Det var banne mig på tiden, skulle jag svara, om någon bad om min åsikt.
Vi var lite sena, när vi klämde oss in på läktaren idag. Knappt hade vi hunnit sätta oss ner innan Örebro får en straff. Det lilla innan dess som jag hann se var blåvit press och bollinnehav. Så det var inte det minsta logiskt att de svartvita skulle få ett ledningsmål i matchens inledning. Inte blev man mer tillfreds med situationen när man såg hur lite ruff det var från Fredrik Risps håll. Tröjdragning hävdade domare Martin Hansson. Från Risp eller Marutis sida undrar jag? Hursomhelst blåste Hansson för skott från elva meter. Thomas Andersson, Örebros lagkapten, klev fram och satte säkert 1-0 till hemmalaget. Ett tidigt mål i baken och uppförbacke direkt – precis det vi inte hade önskat oss.
Det dåliga utgångsläget till trots, Blåvitt reste sig och spelade under stora delar ut ett Örebro ur slag. Men även om spelarövertaget var kamraternas så var det inte lika med uddlöst och ofarligt spel av ÖSK. För när de kontrade och ställde om spelet snabbt fick de farliga målchanser vid flera tillfällen. Pontus Kåmark kom vid upprepade tillfällen fel och fick ta Magnus Erlingmark till hjälp för att undvika nya baklängesmål. Johan Paulsson, den anonyme ledare av skytteligan, kom runt på sin högerkant vid några tillfällen när Kåmark stod och sov. Erling hade dock inte något emot att få Paulsson på bättre tankar, så de försöken hävde Erlingmark snabbt.
Under den här perioden i första halvlek skapar Blåvitt många bra målchanser. Inlägg matas på Gustaf som får chansen att avsluta gång efter annan. Positivt är att Gustaf vågar ta skott. Negativt är att chanserna inte är solklara samt att Gustaf saknar flytet som fanns ifjol, då målen avlöste varandra. Inställningen är dock beundransvärd och Gustaf är en bättre spelare i år en ifjol vill jag bestämt hävda.
I mina anteckningar noterar jag blåvitt nu verkligen för spelet. Det ger utdelning, för efter 33 minuter kommer så den efterlängtade kvitteringen. 1-1, målet gjort av Tomas Rosenkvist efter framspelning av Mikael Sandklef. De båda yttrarna i samarbete med andra ord. Det ska erkännas, först blev jag irriterad över att Sankan inte fick iväg bollen utan envisades med att hålla i den. Så fel man kan ha, men ändå kännas sig så nöjd. Rosens avslutning är utmärkt och han ger en fingervisning av sin storhet.
För det är så, med flera spelare i laget, de har så mycket boll och talang i sig att de ibland bara för det får svårt att prestera. Samtidigt som de glänser och förgyller våra liv i sina bästa stunder gör de oss också förvånade, förbannade och förundrade över hur till synes enkla misstag de kan göra. De spelare som jag tycker, under dagens match, visade att de är stora spelare men med för låg lägsta nivå just nu är Pontus Kåmark, Mikael Sandklef och Tomas Rosenkvist. Alla gör de bra insatser, men vi har mer att kräva.
Tillbaka till halvlek nummer ett nu och matchminut 39. Ett inlägg från höger landar en Örebrospelares panna och for rakt förbi Bengt Andersson i målet. Ny ledning för ÖSK befarar man. Men nejdå. Målet är bortdömt för offside. Våldsam protest av Johan Paulsson som faktiskt står och hoppar framför linjedomaren! Magnus Erlingmark kommer återigen till undsättning och talar den lynnige Paulsson till rätta.
De första 45 minuterna är blåvitts. Örebro har chanser de också, men inte står de i proportion till våra. Att de har oavgjort efter halva matchen spelad ska de vara nöjda med. Vi var det inte. Just den inställningen som fanns i laget var avgörande idag. Vi var hungrigare men samtidigt mer kyliga än våra motståndare.
Ledningsmålet och segermålet är en underlig situation. Sandklef slår in bollen men den enda som är villig att slå in den är Patrik Anttonen i Örebro! Han om någon verkar veta hur man ställer annars så duktige Anders Karlsson i Örebros mål. 1-2 ledning för kamraterna och vi nafsar Bajen i baken. Precis efter målet väljer Stefan Lundin att göra ett dubbelbyte. Ut går Mikael Sandklef och Sebastian Johansson. Ersätter gör Jimmy Svensson och Martin Ericsson. Helt rätt, Lundin. Martin Ericsson vågar hålla i bollen och vi får ytor och mer tid på mittfältet. Jimmy Svensson visade fina intentioner och med båda dessa herrar tillbaka på allvar har vi en fin bredd i truppen. Just vad man behöver i slutet av en serie.
Med hjälp av dubbelbytet orkar vi stå upp i 90 minuter. För även om Örebro kom upp i banan så bet man inte på naglar på samma sätt som tidigare. Det kändes tryggt och komfortabelt. Det faktumet tillsammans med att vi orkar vända underläge tillvinst är väldigt positivt att få ta med sig hem. Att sedan Hammarby inte vann över Häcken är en ren bonus. Men vi är inte desto mindre tacksamma för det. Så tack Blåvitt, och tack Häcken!
