Fem snabba efter MFF-TFF
En match mot Trelleborg borde innebära seger. Det gör väldigt sällan det. Det svider förstås att ännu en gång gratulera lillebror till poängen, det svider ordentligt. Men det fanns glädjeämnen också.
1. Sportskrock
Jag har väldigt svårt för att ta snack om spökmotståndare och skrockfulla sanningar om att släkten är värst på allvar. Sådana teorier dyker ofta upp i idrottens värld, och de kan ju rimligen inte innehålla ett dugg av sanningsenlighet. I en fotbollsmatch är det två lag som möts, det lag som spelar bäst vinner matchen. Så enkelt borde det vara. Ändå misslyckades Malmö FF än en gång att besegra Podes, Abelssons och Tom Prahls Trelleborg.
2. Daniel Larsson
Efter matchinledningens kalldusch, ett riktigt klyddemål i baken, såg det riktigt illa ut. Den ängslighet som präglat Malmös insatser de senaste säsongerna var tillbaka. Enkla passningar sparkades bort. Istället för att snabbt vända spel började det dribblas i fel lägen. Frisparkarna var för lösa och djupledsbollarna för hårda. Daniel Larsson trummade bara på, utan att krångla till det. Han sprang och sprang och sprang på varenda boll, med vetskapen om att det förr eller senare dyker upp en chans. Det hade han alldeles rätt i.
3. Mattias Thylander
Ok, någon gång för länge sedan kanske jag kallat honom svikare och förrädare. Men det ÄR länge sedan nu. Thylle väcker inga upprörda känslor hos mig längre, jag hade faktiskt inte ägnat honom en tanke innan jag såg laguppställningen precis innan match. Så pass vuxen har jag blivit. Ändå kan jag inte låta bli att le skadeglatt när reprisbilderna visar hur han liggande klackar fram till kvitteringen. Samba-Thylle, tack för assisten. Det är kul att ha dig kvar i Allsvenskan!
4. Halvtidsvilan
Även om måljublet knappt lämnat halsen när domaren blåste av den första halvleken så malde oron i bröstet. Vad skulle möjligen kunna råda bot på virrigheten, hattandet och den dåliga precisionen? Ett överlägset bollinnehav till himmelsblå fördel förändrade inte det faktum att det var TFF som varit närmst att göra två mål. Därför kändes det glädjande att se en nytänd elva kunna ta tag i den andra halvleken.
5. Positiva Malmö
I höstas såg jag Malmö förlora mot Norrköping på bortaplan. Sällan har ett ljusblått lag så tydligt visat upp så mycket frustration och en så stor brist på självförtroende. De hängande huvudena och de ilskna gesterna märktes av redan efter fem minuter. Så ser det inte ut i dagens Malmö FF. Det finns en mycket större offervilja, kämpaglad och laganda nu, både på planen och läktaren. När klockan visade på 80 spelade minuter crescenderade klackens sång, Wilton hade kommit in på plan och jag tänkte att de klarar det. Faktiskt, jag trodde det. Men nu var det ju Trelleborg de mötte…
