- -
Hammarby - Djurgården 3-1
En poäng på de inledande tre matcherna och knackigt spel. Förutsättningarna kunde ha varit bättre för Bajen när det var dags för derby mot Djurgården. Förlust och säsongen hade varit väldigt jobbig. Men i motvind reser sig draken.
Det var två ”krisstämplade” lag som ställde upp på Råsundas brungröna gräs just när solen började gå ner och därmed också tog värmen med sig. Den skrala publiksiffran på ynka 16 000 vittnade tydligt om att varken Bajen eller DIF hade levt upp till sina supportrars förväntningar denna säsong. Trots två bortamöten mot topplag så är 1 pinne inte ett godkänt facit för Bajen och kvällens match var dessutom ett derby så att omnämna den som ”viktig” skulle nästan att vara en underdrift. Det var således dags att kavla upp ärmarna, vässa armbågarna och visa Pappa Betalar FF från Östermalm att Bajen alltid är bäst oavsett vad tabellen visar.
I startelvan hade Maic Sema fått kliva åt sidan för lite mer kraft och tyngd i form av Nathan Paulse, vilket var väldigt glädjande att se tyckte jag. Inget ont om Magic Sema men i derbyn är det kamp och hårt spel som gäller så vad passar bättre än en tre meter lång targetplayer som sydafrikanen Paulse. Göra mål kan han banne mig inte, men han är väldigt bra på att skarva vidare och dra på sig bevakning så att Charlie kan lattja runt som han vill. Det var den taktiken som Tony verkade satsa på, att spela med två renodlade forwards istället för en ensam och en släpande och på så sätt få lite mer folk i anfallet (säger jag och låtsas som att jag vet något om fotbollstaktik) Castro-Tello, som för övrigt har inlett säsongen väldigt positivt, tog plats till höger i mittfältet men annars var laget intakt sedan matchen mot Helsingborg och domaren i torsdags.
Det var härligt drag på klacken när matchen blåstes igång och jag kände mig stolt över att Bajens supportrar är så underbart hängivna och fantastiska. Min nya tjej, som varit på en allsvensk match i hela sitt liv och det var i Gävle så det räknas knappt, var mäkta imponerad över inramningen och att klacken höll igång med sång hela matchen. Sveriges bästa fans, som sagt, hejade fram sitt lag och det var Bajen som direkt tog tag i spelet de första minuterna. Söderbröderna kändes taggade och verkade vara inställda på inget annat än vinst. Så därför kändes det verkligen som en kalldusch när DIF tog ledningen efter cirka 11 spelade minuter. Djurgården fick en hörna som - efter några sekunders kalabalik med Castro Tello som räddade ängel på mållinjen och en reflexräddning av Poppen – sedermera letade sig fram till Kuivasto. Denne drog på för all Mintu i Finland och sköt resolut in ledningsmålet i nättaket. Några minuter efter målet så var det dessutom någon retarderad jävla dumjävel som kastade in en ölburk på plan när Pa Dembo Touray hade utspark. Fan, har folk ingen hjärna? Nu var den inte i närheten av träffa DIF-keepern men de böter och svarta rubriker som kan uppstå bara av att kasta in ett par nerpruttade kalsonger på plan är knappast något Bajen behöver i detta läge. Medan domaren diskuterade något vid sidan av plan så sprang Mikkel ned och plockade bort burken från plan. Stort av den danske kaptenen och matchen kunde fortgå. Efter femton spelade minuter så hade Bajen fått en ruggigt tung start men, pådrivna av Sveriges bästa klack, så skulle Söderbröderna resa sig igen.
Svaret på Djurgårdsledningen kom lyckligtvis snabbt från Bajen och detta genom Paulse som fick en hög boll i djupet och med bra häng i luften lyckades lobbnicka över väldiga Pa Dembo. Bollen träffade nedkanten av ribban, studsade innanför mållinjen och ut igen. Hela världen och min blinda mormor tyckte den var inne men inte domarna och i synnerhet inte assisterande domaren. Inget mål blev det trots vilda protester som ökade i styrka när repriserna visade att bollen var klart över linjen. Men Bajen fortsatte dock att trumma på och initiativet pendlade över i grönvit favör, även om Djurgården stundtals stack upp med några farliga chanser. 10 minuter efter målet-som-skulle-ha-varit-mål så kom äntligen kvitteringen. Mikkel lade ut bollen till Söderström som trippade inåt i banan och sen slog den i djupet till Emil på vänsterkanten. Denne såg ut att tveka på att slå inlägg och valde istället att testa skott. Tack för det, Emil. Hans skott letade sig via Pa Dembos hand in i mål och 1-1 var ett faktum. Den unge vänsterbacken, som släppte loss helvetet ur sin vänsterfot mot Elfsborg när han gjorde Årets Mål, har nu gjort två baljor redan och ser ut att gå mot en personligt väldigt bra säsong. Skönt som fa-an att Bajen replikerade så pass snabbt och hoppet tändes verkligen bland alla bajare i publiken. Hammarby tog verkligen grepp om matchen efter kvitteringen och hade bud på några fler mål, bland annat då Armas nickade kliniskt i ribbkrysset efter en hörna. Mikkel var, enlig mig, halvlekens bästa spelare och såg ut att vara överallt. Han visade upp ett bra, lugnande spel på mittplan men slog även många farliga mackor framåt. Det var kanske på grund av danskens storspel som Chanko var sällsynt osynlig, han brukar ju annars vara väldigt tongivande. Domaren utdelade ett varsitt kort till Mikkel och Paulse innan han blåste av för halvtid.
Trots att de var kalla så var det ändå positiva vindar som blåste på Råsunda Södra när andra halvlek startade. Tyvärr uteblev den väntade anstormningen från Bajens sida och matchen tappade både i tempo och kvalité. Djurgårdarna verkade försöka sätta rekord i att slå sina uppspel över långsidan medan Hammarby tappade boll alldeles för enkelt. Ett tag var spelet från bägge lag verkligen riktigt uselt och att detta var högsta serien i Sverige kändes nästan, men bara nästan, lika pinsamt dåligt som ”Den Rätte För Rosing” på Kanal 5. Men tjugo minuter in i matchen kom det förlösande ledningsmålet för Hammarby och det var inte bara förbannat skönt – det var satans snyggt dessutom. Chanko, som tidigare nämnt varit relativt osynlig, smekte en utsida med imponerande precision till Charlie Davies som behärskat tog ned bollen med en enkel touch. En överstegsfint senare så hade han skickat Djurgårdens Haginge för att köpa korv med extra senap på och med vänstern så smackade han in 2-1 för Bajen. Ett klassmål från början till slut. Charlie, som flertalet Djurgårdare säkert spenderat timmar åt att håna, har börjat göra sig en vana att skjuta mål mot DIF och det är alltid välkommet. Stämningen höjdes rejält på läktaren efter målet och tempot i matchen skruvades upp från att ha varit ett sömnpiller i andra halvlek.
Djurgårdens chanser blev färre och färre allteftersom medan Bajen började spela ut ordentligt. Mikkel fortsatte med sitt fina spel samt att Armas visade vilken jätte han är i försvaret. Castro-Tello byttes ut mot Simon Helg i 72:a minuten och borde ändå vara rätt så nöjd över sin insats. Han vågade hålla i bollen och utmana men vissa passningar lämnade en del att önska. Med tio minuter kvar av matchen kom spiken i kistan för kvällen. I en kontring där Paulse och Charlie kombinerade sig fram till straffområdet så hamnade bollen lite turligt hos inbytte Helg. Denne såg ut att komma ur vinkel men lyfte in trasan över hela backlinjen till en helt sopren Söderström som endast behövde sätta pannan till och nicka in bollen. 3-1 och det var tack och adjö för Djurgården.
Det mest intressanta som hände resten av matchen var att Tony gjorde ytterligare ett byte och det var ett offensivt sådant, när Paulse gick av mot Freddy Söderberg. Leder man med två mål i ett derby så är det väl – enligt boken – bäst att säkra hemåt och täppa till genom ett defensivt byte. Men jag tycker det är helt rätt gjort av Tony. Djurgårdens försvarsspel darrade betänkligt och det kunde mycket väl ha blivit ett eller två mål till. I tider där det ropas ut ”kris” efter tre matcher så hade en, ja ska vi säga, 5-1 vinst mot Djurgården fått en väldigt positiv effekt hos såväl spelare som supportrar och förmodligen vänt kräftgången. Tony och laget hade kunnat få lite lugn och skön arbetsro. Nu är självklart inte 3-1 dåligt på något sätt dåligt men ni fattar vad jag menar. Jag tror ändå att matchen ikväll var tändvätskan som behövdes för Bajen och ser framför mig hur trepoängarna lär börja trilla in inom kort, det tuffa spelschemat till trots. Speciellt med tanke på hur kvällens match startade med underläge. Nu är kanske inte DIF det bästa laget att mäta sig mot men å andra sidan såg det rätt bra ut, bakåt i alla fall, mot Helsingborg innan domaren gav segern till dem. IFK Göteborg kan gärna få smaka på Bajens vrede redan på torsdag.
För några år sen satt en polare och suckade med mig på tunnelbanan hem från Solna efter ytterligare en derbyförlust och yttrade följande: ”Fan, undra om man någonsin kommer att få åka från jävla Råsunda med en seger?” Tiderna har verkligen ändrats. Tack, Bajen.
