Rapport från Göteborg: inför ÖIS-AIK
Nyfiken på atmosfären i Göteborg inför AIK:s match under torsdagskvällen? Thomas Bratt är på plats och ger sin syn om inför matchen mötet mot Allsvenska jumbon Örgryte.
Som av en ren händelse befinner jag mig just denna vecka på jobb i Göteborg. Man skulle kunna tro att det lokala nyhetsflödet här domineras av den vikande konjunkturen som drabbat Göteborgsregionen värst av de större regionerna i Sverige, och att man rapporterar om rekordvarsel, arbetslöshet och de tröstlösa utsikterna för landets bilindustri.
Nej, nej och åter nej – de senaste dagarnas mediadebatt här har handlat om hur de boende kring den nya arenan Gamla (!) Ullevi får jordbävningsliknande skakningar i sina hus när det är match på arenan och supportrarna hoppar på läktarna. Med grafiska förklaringar och illustrationer över heluppslag i tidningarna går man igenom fenomenet. Detta om något är väl en bra indikation på att fotbollsintresset med full kraft har återvänt till den stad som gärna kallar sig ”fotbollens huvudstad”? Med återigen fyra lag i högsta serien och ett målsnitt hittills på den nya arenan på 3,5 mål per match så har publikintresset lyft efter några riktigt svaga år.
För någon månad sedan smög jag mig in på den då nästan färdigställda arenan och fick se något som liknar de bästa arenorna ute i Europa, fast i miniformat (arenan tar knappt 19 000). Läktarna är nära plan, har rundade hörn, det finns bra faciliteter runtomkring och – inte minst – det är gångavstånd från Göteborgs centralare delar.
En arena av denna typ men med kanske 28 000 platser på Skytteholm känns som ett lagom projekt för valfri Gnagare som har lite pengar som bränner i fickorna...
I övrigt kan noteras att man efter några dagar här vänjer sig nästan vid det rutinartade ”och du – ha en bra dag på framsidaaan!”, liksom vid den lika återkommande gallan som spys över Stockholm i allmänhet och AIK och dess supportrar i synnerhet. Det finns säkert de som har förtjänat det men jag kan inte komma ihåg att jag vid något av mina ca 15 fotbollsbesök här i ”stan” gjort något som kvalificerar mig till denna ibland oresonliga avsky mot AIK:are som är så vanlig ute i landet. Nåväl, det är en ny säsong så vi kan väl säga att vi startar från scratch – och utgångspunkten känns ju helt ok. Landets trasigaste ”fotbollsarena” Nya Ullevi är numera dedikerad till landslaget samtidigt som klubbarna från Alliansen har fått sig en ny, superfin arena till skänks från kommunen (stadens fula ankunge Häcken är inte inbjudna utan får stanna på Hisingen, gick ju bra mot IFK senast). Låt oss hoppas att Gnagets fina poängskörd trots tidvis tveksamt spel kan fylla bortasektionen.
Matchen då? Well, ”fotbollens huvudstad” till trots så har AIK hittills samlat ihop lika många poäng som IFK Göteborg, Häcken och Örgryte har gjort tillsammans och Gnaget stoltserar med idel segrar på bortaplan. Detta i kombination med motståndarnas tolv insläppta mål på fyra matcher och skador på både Santos och Allbäck gör nog att många AIK:are räknar med tre lätta poäng och en förbättrad målskillnad. Jag tror inte det är så enkelt. Många lag kan ha en förmåga att lyfta sig kollektivt när det känns som tyngst och man är som mest nederlagstippad. Inga jämförelser i övrigt, men tänk på hur det gick för Redhawks i hockeyn efter att de skickade ut de överbetalda proffsen, kallade in juniorerna och svetsade samman laget. Med hög press, stress och ett snabbt mål så tror även jag att det kan rinna iväg, men underskattning har fällt bättre lag än vårt tidigare.
Just nu bryter solen igenom det tjocka molntäcket, värmen har stigit markant här i Göteborg och det känns ganska harmoniskt att invänta matchen och få se den nya arenan ”in action”. Tre nya poäng och tidig seriefinal nästa vecka mot Helsingborg skulle ju kännas som en helt ok start på säsongen, så jag hoppas att Stahre kan få in rätt känsla i laget.
Och att bortasektionen får husen runt Ullevi att gunga ordentligt.
