Vi tycker om MFF: Bragden är en viktig del av klubbens varumärke
Nyförvärvet Wilton Figueiredo gjorde i veckan debut för Malmö FF och är ett givet ämne i veckans panel. Andra saker som diskuteras är MFF:s inledning av allsvenskan och Europacupfinalen för 30 år sedan. Tyckare den här veckan är Susanna Dzamic, Henrik Zackrisson och panelnyförvärvet - den förre redaktören Nils Byrfors.
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Susanna Dzamic
Programledare i "Morrongänget" på Mix Megapol, Malmö och Magasin 1910.
Henrik Zackrisson
Skriver krönikor i MFF Supports medlemstidning Nr Tolv. Kalenderbitare. Flyktigt och sorglöst MFF-intresserad under unga år, regelbunden stadionbesökare sedan åttiotalet.
Nils Byrfors
Passionerad MFF-supporter som följt laget sedan 80-talet och som älskar att hänga vid staketet. Tidigare redaktör på Sveriges bästa fansite, Himmelriket. Numera producent för MFF:s WebbTV-program, Magasin 1910.
Det var längesen MFF var ett topplag i allsvenskan. I år har man dock inlett starkt och efter fem omgångar ligger man på en tredjeplats. Är MFF 2009 en guldkandidat eller har vi bara en tidig formtopp?
Susanna: Är otroligt glad över att vi har haft en riktigt bra start. Den självkänsla och positiva energi som det genererar sätter en grundton som är väldigt viktig. Men tre vinster, en oavgjord och en förlust är för mig ingen fomtopp utan just bara en bra början. Att börja spekulera i guld redan nu känns helt omotiverat och tar fokus från de egentliga sportsliga målsättningar som är satta. Är övertygad om att -09 i vilket fall som helst slår -08 med råge. -08 känns just nu som landet för länge länge sedan...
Henrik: Ska man vara pessimist går det finfint att påpeka att vi egentligen inte inledde så pjåkigt i fjol heller. Vi hade visserligen färre poäng vid motsvarande tidpunkt, men vi har å andra sidan inlett mot lättare motstånd i år. Om man däremot sätter på sig optimisthatten så har det onekligen sett rätt så stabilt ut. Positivt dessutom att fyra av sex mål kommit under slutkvarten (om man räknar in Agons mot AIK där också), och att vi trummat på ända in i kaklet även mot Trelleborg och Elfsborg.
Men hursomhelst, som jag ser det finns det sex lag som kan vinna serien: Elfsborg, IFK Göteborg, HIF, Kalmar, AIK - och så vi. Jag trodde på Elfsborg - ett rätt trist lag, men de känns mest färdigbyggda i år; precis som Kalmar gjorde det 2008 - innan Allsvenskan började och det gör jag fortfarande. Göteborg tror många också på, men de måste rimligen ha avverkat hela sin turkvot 2007 (då de tog guld med ett ytterst torftigt lag - den värsta samling tjongande tjurrusare som skådats sedan Jonas Brorsson, Ola Severin och Mikael Rasmusson lade skorna på hyllan). Så, faktiskt, en liten outsiderchans finns det nog... Men realistiskt sett är det lite för många "om" som ska falla väl ut för att det ska sluta på ett så lyckligt och rättvist sätt som allsvensk serieseger.
Nils: Jag tror att det är för tidigt att uttala sig om detta. Personligen har jag bara sett MFF:s fyra första matcher. (När vi mötte Elfsborg vandrade jag runt planlöst och nervöst på Amsterdams flygplats med en laptop i famnen. Från och till kunde jag höra några fragment från SR:s webradioutsändning, men inte tillräckligt för att bilda mig en ordentlig uppfattning). Kanske ska vi vara försiktiga att förvänta oss för mycket. Det känns definitivt som att vi har en bredare trupp i år. Att vi har hittat ett grundspel som all förstår och som uppenbarligen bär frukt. Men om det räcker till guld är väl tveksamt. MFFs uttalade målsättning är ju topp fyra. Detta innebär i praktiken att man åtminstonne är med och slåss i den absoluta toppen, och det känns väl som en rimlig målsättning. Man ska också komma ihåg att Allsvenskans vår och höst kan vara som natt och dag. Lag kan bli sönderköpta, ekonomiskt starka lag kan förstärka sina trupper. Ur den aspekten ser det bra ut för MFF. Jag tror inte att vi kommer tappa några tunga namn, men det kan till exempel Elfsborg göra. Jag tror att IFK Göteborg, Elfsborg, AIK och MFF hamnar i toppen, i vilken ordning vågar jag inte spekulera.
Så har Wilton Figueiredo äntligen anlänt till Malmö. Debuten klarade han av i söndags när han bytte av Agon Mehmeti på topp. I onsdags spelade han från start som nummer tio. I vilken position vill du se Wilton?
Susanna: Jaha ja....Wilton. Har ingen direkt koll på honom sedan tidigare utan vet bara vad jag läst, hört och sett i två matcher. Han är grymt motiverad och glad över att inte vara i Qatar längre den saken är klar! Är lite överraskad över att det är så lite matchtempo i honom men det kommer väl. I dagsläget vill jag inte se honom ensam på topp i alla fall. Det blir till att flytta bak ett snäpp tills matchtempo och positionssäkerhet infinner sig.
Var sjukt sugen på att bara skriva; Vill inte uttala mig än. Respect my silence!
Henrik: Han kom ju egentligen i ett ganska otacksamt läge: det fanns, och finns, liksom inget självklart hål att fylla. Jag upplever honom som användbar på många olika positioner. Fast om vi fortsätter med 4-2-3-1 ser jag honom inte som toppforward - jag tycker inte han är en target utan vill se honom rättvänd oftare. Alltså, antingen ena forward i 4-4-2 eller 4-4-1-1, eller en av de tre offensiva mittfältarna i det system vi inlett serien med. Och givetvis tycker jag INTE att vi kan plocka bort Labinot. Inte efter det sätt han startat på.
Nils: Ska inte utge mig för att vara någon Wiltonexpert. Jag såg honom ett par gånger i AIK och imponerades framför allt av distansskotten och då han kom rättvänd med fart. Jag tror att han är tänkt i den offensiva innnermittfältsrollen, och det är där jag helst ser honom. Labinot har ju varit mycket duktig som nr tio, men kommer att vara lika strålande även längre ner i banan tillsammans med Danne. Hoppas bara att Wilton hittar matchtempot och acklimatiserar sig till MFF:s spelsätt riktigt fort. Det finns ju alltid en fara med skickliga individualister som känner ett för stort eget ansvar. det kan kan faktiskt stjälpa mer än hjälpa.
På lördag är det 30 år sedan MFF vann semifinalen hemma mot Austria Wien och därmed var klara för Europacupfinal. Vad spelar den bragden för roll för dagens MFF?
Susanna: Vad jag har insett spelar den en väldigt stor roll. Någonting ingen någonsin kan ta ifrån oss. Minnen från fornstora dar. En bragd så stor att det fortfarande 30 år senare nästan känns overkligt. Såg man finalmatchen har man en garanterad fönsterplats i den himmelsblå himlen. Den enda som jag har hört vara sansad är Pelle Svensson som såg finalen och erkänner att det kanske inte var någon speciellt bra match egentligen. Är inte en någon stor vän av nostalgi utan vill hellre blicka framåt. Just nu sneglar jag mot Strandvallen.
Henrik: Jag var för några veckor sen inne på att jag finner klen tröst i gamla framgångar när vi just misslyckats. Mitt känslomässiga minne sträcker sig sällan längre än tillbaks till den senaste matchen. Så när jag ligger och småplaskar i badkaret några timmar efter Elfsborgsmatchen är tanken på semifinalen -79 liksom inget som får mig att sluta snegla mot rakbladen. Men samtidigt, visst betyder historien massor. Europacupfinalen och alla våra allsvenska guld innebär att sången om fler meriter än vad alla andra har är sann - IFK Göteborgs två jumbocupssegrar på åttiotalet står sig slätt vid jämförelse. Och vi vet också att inget svenskt lag någonsin kommer att kunna komma i närheten av en europeisk cupfinal igen. Det betyder också att när vi åker ut i världen, stolta och ljusblå, och råkar i samspråk med människor har vi ett självklart samtalsämne. Något att sträcka på ryggen åt, något som gör våra utländska bekantskaper imponerade - både av att vi håller på ett så anrikt lag och för att vi i all denna glans ändå bevarar vår ödmjukhet.
Jag väljer alltså att tolka frågan som att klubben och dess anhängare i stort avses. För dagens trupp, den som springer in på plan och gör jobbet mot Häcken, AIK och Trelleborg, tror jag inte historien betyder så mycket. Mer än att man vet att MFF är en klubb med traditioner, och såna klubbar tenderar att finnas med i de nationella ligornas topp med jämna mellanrum.
Nils: Bragden är del i något större som spelar väldigt stor roll för klubben, nämligen MFF:s anrika historia. Detta är en viktig del av klubbens varumärke, och för all del av klubbens själ. Jag är övertygad om att såväl sponsorer som spelare medvetet eller omedvetet väger in MFF:s vana att vinna då de väljer att i en eller annan form representera och stötta klubben. Europacupfinal är det största en klubb kan åstadkomma. Att MFF har varit där tänder (i vart fall inom mig) ett hopp om att vi ska kunna uträtta stordåd även i framtiden.
