Om och om igen...
Det har inte varit speciellt lätt att hitta något att skriva om det senaste dygnet. Som vanligt jobbade jag hemifrån igår och enligt planerna skulle jag ha skrivit en krönika och lagt ut på Söderst@dions hemsida.
Men ni får ursäkta mig, det gick inte. Allt kändes så fjuttigt.
I vanliga fall skulle den förlorade serieledningen inneburit dämpat sinne, men hjärnan ville ändå försökt att finna positiva inslag i vardagen.
Bl.a. började jag fundera om det inte skulle vara läge att publicera en redigerad version av krönika ”Olika supportergrupper i Bajen”, från 1998. Men världen skulle göra sig påmind. Det blev en sen tisdagsnatt framför TV istället.
På onsdagsmorgonen satte jag mig framför datorn för att försöka jobba med krönikan. I bakgrunden hörde jag ljudet av de amerikanska journaliströsterna från CNN. Om och om igen. Det gick inte att koncentrera sig på skrivandet och det gick inte att stänga av TV:n. Till slut kände jag mig manad att ringa SvenskaFans och Per för att berätta att det inte gick att få ihop någonting. Sedan stängde jag av datorn och gick ut på en långpromenad.
Under den promenaden funderade jag bl.a. över vår Bajenbroder som ligger i respirator nere i Göteborg. Det kommer att bli ett omskakande uppvaknande för honom.
När den fega och avskyvärda handlingen genomfördes var han, glad i sinnet, på väg till arenan för att kolla in seriefinalen mellan Göteborg och Hammarby. Om han nu minns något från den dagen, när han, om ett antal dagar, vaknar upp. Förhoppningsvis utan men. Då har det gått veckor sedan det hände. Så småningom kommer han att komma till insikt om att det är en helt annan värld han nu måste anpassa sig till.
Precis som vi andra som fortfarande har lyckan att få fortsätta trampa på denna jord.
Vi som fortfarande har förmånen att kunna glädjas åt kommande Hammarbysegrar.
Vi som fortfarande har förmånen att få lida över kommande Hammarbyförluster.
Förhoppningsvis även många timmar, dagar, månader, år och årtionden efter den 11 september.
Det är så svårt att ta in alla bilderna som väller över oss. Om och om igen. Jag känner att jag har svårt att begripa hur många människor som omkom den här dagen, men om jag tänker att det är många fler än vi kommer att vara på Elfsborgsmatchen på söndag. Då blir det lite mer fattbart, men ändå så ofattbart. Alla dessa människor har dessutom, söner, döttrar, pappor, mammor, mostrar, kusiner, arbetskamrater, grannar, hundar och gud vet allt, som också har drabbats.
Det finns för mycket ondska därute, för att jag just nu ska orka bry mig om en tappad serieledning. Men visst tycker jag det är synd att inte orka. Det har ju varit en så fantastisk säsong. Men lågan kanske kommer tillbaka. Människan har ju en förmåga att gå vidare. Kanske tryggheten kan komma tillbaka när jag sitter på Söderstadion igen.
Nu finns det säkert de som tycker att dessa rader inte hör hemma på en hemsida som ska handla om fotboll och Hammarby. Då får jag väl säga att vi i så fall har olika åsikter i den frågan.
Jag behöver skriva av mig för att kunna gå vidare. Men det kanske inte hade behövts publicerats här. Nu väljer jag att göra det i alla fall, för att förklara varför vi ligger lite lågt på Söderst@dion. Vi har ju alla egna barn och är måna om framtiden.
Dessutom lästa jag följande på Hammarby hockeys hemsida igår:
Tyst minut för offren i terrordåden
”Hammarby IF Hockey och den officiella hemsidan har, som de allra flesta, med fasa följt nyhetsrapporteringen från New York, Washington och Pittsburgh.
Den närmaste tiden kommer vi att få allt fler påminnelser om de hemska dåden, då uppgifter om omkomna och skadade blir kända.
Vi har dessvärre redan fått uppgifter om att två medarbetare i Anschutz Entertainment Groups sportorganisation befann sig på ett av flygplanen som störtade.
För dem, och för de befarat tusentals omkomna och skadade, och för oräkneliga anhöriga, hålls därför en tyst minut i anslutning till Hammarbys match mot Tranås på söndag den 16 september.”
Det här berör i hög grad även fotbollen, trots att vi inte tagit slutgiltig ställning i frågan AEG. Därför hoppas jag att vi kan följa hockeyns exempel på Söderstadion, på söndag, i matchen mot Elfsborg.
Dröj inte med att beundra trädets blommor,
en stormvind kan rycka bort dem under natten.
Vi ses på Söderst@dion!
