Krönika: TFF – AIK, bönder mot smokinglirare?
På tisdag åker Gnaget på utflykt ut på landet. De kommer då på besök till Vångavallen för att möta TFF. Är det ett gäng smokinglirare från storstan, som kommer till okänd utmarker, och som kommer att bli överkörda med både plog, harv och skördetröska av de urstarka och hårt kämpande bönderna i Klarblått?
Vissa fans till storstadsklubbar kallar TFF för bönder, ock jag tänker då inte specifikt på AIK-fansen. Jag har absolut inte något emot det, och tycker det säger mer om de juvenila och infantila fans som uttrycker sig så än om Söderslätts hjältar. Utan bönder skulle fansen varken få bärs, korv med bröd, falafel eller pizza. Bolibompa-generationen kan informeras om att en jordbrukare (=bonde) minsann blev president i ett stort land, som börjar på U och slutar på A, och det är inte Ukraina. Han var specialist på att odla gröda, som uppskattas högt av Piff och Puff. I Sverige har vi också haft en statsminister, som var småbrukare. Han namngavs på en riksbekant lista, men det var inte korrekt enligt vad han själv sa i riksdagens talarstol. Att ”bonde” eller ”bönder” skulle vara något negativt eller nedlåtande är felaktigt. Jag gissar att de aktuella fansen möjligtvis tänker på ”bondlurk”, som har en negativ klang och innebörd. Heja TFF´s bönder! Eller snickare, eller målare eller bagare för den som vill.
Smokinglirare då? En smokinglirare är en spelare, som är elegant och effektiv på planen. Gör allt naturligt och enkelt utan att till synes anstränga sig. Han behöver sällan skynda sig eller kasta sig utan är på rätt plats i god tid. Att sparka motståndaren på benet eller kapa hälsenor behövs inte och ingår således inte i smokinglirarens repertoar. Helst ska han inte bli smutsig och om möjligt knappt svettig, och det trots att han utför ett outstanding prestation på planen. Beckenbauer är typexempel på en smokinglirare och Bullen-generationen minns kanske den elegante Lidas, som på ålderns höst blev kallad greven i Italien.
Under min uppväxt (för väldigt länge sedan) var smokinglirare hårt förknippat med Gnaget. Det kan kanske bero på matchdräktens färg, som är samma som smokingens. Men det fanns även ett antal högst eleganta smokinglirare. Alla känner ju till den elegante Kurre Hamrin, som spelade med Kolsäckarna. Jag fastnade dock för Lennart Backman, som var en flyfotad gammaldags ytter. Det finns en speciell anledning till att han stack ut. Han slog ofta till bollen med ”fel” fot. Det är möjligt att han var mycket enfotad, men det var jag för liten för att förstå. I vilket fall som helst, så uppfann han den banankurveliknande ytterskruvsbanan decennier före Roberto Carlos. När Carlos berömda frispark hos Real Madrid visades i oändliga repriser på TV för några år sedan, så hade jag redan sett det. Det praktiserades alltsomoftast av smokingliraren Lennart Backman.
Finns det då några smokinglirare i dagens AIK? Nja, utrymmet för smokinglir har väsentligt minskat i takt med att tempo och hårdhet i spelet ökat. Denna trend började i allsvenskan för länge sedan med Järnkaminernas intåg på planen. För Bolibompa-generationen kan vi tala om att en Järnkamin ser ut ungefär som Svamp-Bob Fyrkant, och lirar boll därefter. Jag ser dock en klart lysande smokinglirare i AIK. Det är den mycket elegante argentinaren Ivan Obolo. Han ser ut att sväva över planen och spelet ser ut att lyfta med honom, vad han än företar sig. Allt ser så självklart och enkelt ut, när han spelar. Att han är en mångsidigt begåvad fotbollspelare har många upptäckt. Underligt att han blir kvar i Sverige och AIK, men det är tur för oss alla som vill se fin fotboll och eleganta spelare. Utan tvekan en av allsvenskans bästa spelare.
Hur ser det då ut hos ”Bönderna”? En elegant smokinglirare ser vi direkt i Klarblått. Jag avser naturligtvis Rasmus Bengtsson, vars agerande på gräset har alla de egenskaper, som krävs av en smokinglirare. Enkelt, självklart men effektivt spel utfört med stor elegans. Passa på och njut av hans högklassiga försvarsspel, när det nu är mindre än en månad kvar innan han lämnar allsvenskan. Det finns enligt min mening även en minismoking i Klarblått. En mörk-kostym-lirare om man så vill. Han påminner i flytet över gräset, med och utan boll, om Obolo. En naturlig teknik och ett fint spelsinne kombinerat med snabba fötter, gör att hans agerande på planen ser naturligt enkelt ut. Jag tänker på Marcus Pode, som i vissa matcher tyvärr får genomlida en ökenvandring på kanten. Ett stort resursslöseri, han är för bra för det.
Smokinglirarna är alltså rätt sällsynta nuförtiden och har ersatts med brottande kampspelare och yttäckande långdistanslöpare. På tisdag har vi dock chansen att se flera eleganta smokinglirare på planen samtidigt. Vill det sig väl, så blir det en match med fint lir och tuffa dueller. AIK är varmt välkomna till Vångavallen, där bönderna försvarar sig med både lie och tjuga, och där de tar sig fram likt en trimmad slåttermaskin över guldgula rapsfält, men där även finliret lurar bakom närmaste hässja. Välkomna Gnaget!
