Vi tycker om MFF:
En guldkrita till Sudic
Veckans panel består av veteranen Åsa Lind, debutanten Jon Nordström och super-suben Simon Pålsson. Den här gången är det Jasmin Sudic, måltorkan och kommande match mot Djurgården som står i fokus.
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Åsa Lind
Del av en familj full av MFF-supportrar och därmed himmelsblå sen födseln, första matchen lär ha varit 1978. Skrivit en del på MFF Supports hemsida och Himmelriket under signaturen Iffifftös. Husgud är och förblir för alltid Jonas Thern.
Jon Nordström
38-årig MFF:are boendes i den västbaltiska kvasimetropolen. Född i Malmö och MFF:are sedan barnsben. Med i MFF:s fotbollsskola och knattelag 1977-1979. Som senior i division 5. Ökänd forumshaverist och bloggperiodare. F.d Himmelriketskribent.
Simon Pålsson
Ända sedan barnsben har MFF varit laget i hjärtat. Skribent på Himmelriket sedan i vintras. Läktarkultur, ungdomssatsning och historik är kärnor i supporterskapet och kärleken till Malmö FF.
I skadade Jimmy Dixons frånvaro fick Jasmin Sudic ånyo chansen från start i måndagens Skånederby mellan MFF och Helsingborg. Han ställdes mot starkast möjligaste motstånd i form av rutinerade Henrik Larsson och heta Rasmus Jönsson. Vilket betyg vill du ge Sudic?
Åsa: Med utmärkt beröm godkänt tror jag det fanns ett betyg som hette i skolan förr. Med andra ord: Jag tyckte han skötte sig riktigt, riktigt bra! Visst, nån gång då och då rensar han iväg bollen lite på måfå istället för att våga ta det lugnt och passa sig ur en situation men det är helt klart förlåtet. Annars tycker jag att han ser väldigt rutinerad ut i sitt agerande och han gick tufft och respektlöst in mot Henke. Det var svårt att se att det var en orutinerad tonåring som mötte en av Sveriges mest rutinerade exproffs, tillika landslagsman. Varningen han tog på slutet var klockren! Min kära mamma kanske får svårt att förlåta mig för att jag säger det här, men jag tycker inte att Dixon ska känna sig alldeles för säker på sin plats i fortsättningen. Nu tror jag i och för sig att man kommer att skynda lite långsamt med Sudic, vilket jag också tycker att man ska göra, men han flåsar minst sagt de andra rejält i nacken! Enda nackdelen med alla dessa ynglingar är att man själv känner sig så j-a gammal! Vad hände med alla spelare i min ålder?
Jon: Jag skulle vilja ge honom en Guldkrita i betyg. Det betyget brukar ges till dom som markerar domargunstlingen Henke ”Kritröst” så bra att denne ser sig nödtvungen att försöka trampa sönder sin markerares fötter. Vilket han sånär hade lyckats med i måndags men Jasmin visade sig lika svårknäckbar som sin risnamne i okokt tillstånd. Visst finns det mycket än att polera och skölja i Jasmins talangsil men hans respektlösa stil på och utanför planen i intervjuer vittnar om att han redan i psyket är ett fullfjädrat proffs. Eller som forumsnicket Marvin så koncist uttryckte det: ” …så får jag en förnimmelse av internationellt snitt i hans sätt att föra sig, hans ansiktsuttryck och blick, ja till och med i hans själva utseende…”
Simon: Ett mycket högt! Den unge Sudic som redan är så bra, det bådar riktigt gott. Aggresiv, stor, relativt stark, snabb och nickstark - en sann mittback. Att han under matchen fick jobbigt med stryk av den gamle räven Henke Larsson tyder inte på att han är klen eller vek, jag tror snarare det är ett bevis på att Jasmin Sudic är en påg som vågar gå in i duellerna, vilket är mycket viktigt. Resolut! Stabil! Hoppas, tror och vill att Sudic har en framgångsrik karriär framför sina tonårsfötter.
Senast det begav sig var den 19:e april när Daniel Larsson slog in kvitteringsmålet mot Trelleborgs FF. Sedan dess har det gått fyra och en halv match utan att MFF lyckats göra mål. Vad har du för tankar kring MFF:s måltorka?
Åsa: Den gör mig ärligt talat rätt så orolig. Hade vi skapat mängder med chanser och "bara" haft "stolpe ut" så hade det inte känts så farligt. Men nu skapar vi ju faktiskt inte särskilt många farliga chanser och inte ens många halvfarliga. En stor skillnad i MFF:s spel mot i fjol är att det finns en trygghet och stabilitet och visst är det skönt när det gäller försvaret men kanske har det blivit för tryggt framåt? Kanske man måste våga satsa och chansa lite mer? Jag har inte haft möjlighet att se speciellt många träningar den här säsongen men tanken är väl att man vill få med både ytterbackar och yttermittfältare direkt i anfallen och att man ska spela med få tillslag. Detta ser man tyvärr alldeles för lite av i matcherna, många spelare håller i bollen för länge tills chanserna rinner ut i sanden. Det är också ofta väldigt tomt inne i boxen när inläggen väl kommer - den enda anfallaren blir alldeles för ensam. Våra anfall är för lätta för motståndarna att läsa sönder. Tankar och åsikter om lösningar på detta finns det nog nästan lika många som det finns supportrar. Vi tycker ju alltid, särskilt i stridens hetta, att vi vet bäst. Men självklart är man inom laget och lagledningen väl medvetna om problemet med måltorkan, man har garanterat betydligt bättre koll på det än jag och man jobbar helt säkert stenhårt med det. Min förhoppning och tro är att man löser det, precis som man har kommit tillrätta med de problem man tidigare hade med försvarsspelet. Det får ju dock gärna lösa sig snabbt... Mycket snabbt, innan det börjar sätta sig i skallen på killarna och det låser sig helt...
Jon: Mina tankar vill genast säga mig att det är ett löpproblem: att vilja löpa, få löpa och kunna löpa rätt. Ska vi ta den ensamme forward som spelat mest så har Ofere av någon outgrundlig anledning inte löpt så mycket i djupled som han alltid gjort när han har varit som bäst. Om det är på grund av direktiv från tränarna eller för att han helt inte klarar av det när han spelar ensam på topp är svårt att förstå. Han och hela laget blir otroligt lättläst och lättkontrollerat om han inte börjar springa djupare in i boxen eller diagonalt ut mot hörnpinneriet, ungefär som Johan Elmander när han är/var som bäst. (Inte heller Wilton eller Agon har gjort de löpningarna när de spelat från start).
Först då kommer Wilton och för all del också Harbuzi få tillräckligt med avstånd till backlinjen för att komma till rätt skottlägen. Andra löpningar som saknas, även om Broder Daniel försöker med bravur, är djupledslöpningar från övriga innermittfältare. Där vill både Wilton och Harbuzi stå och vänta på returer och snettbakåtpass i stället för att löpa in i boxen och i sin tur skapa en tredje våg.
Genom vår goda spelbredd och offensiva ytterbackar kommer vi oftast till bra inläggslägen men här lyser kvaliteten och konsekvensen helt med sin frånvaro, kanske delvis beroende på att första och andravåg inte följer Bob Houghtons elementära rön i boken ”Fotboll” från 1975 (Williams Förlag). Se sid 51-54! Lite gammal hederlig svengelsk och prahlsk systematik helt enkelt. Dåliga löpningar ger dåliga inlägg och klydd med inlägg omöjliggör bra löpningar. Enkel matematik.
I stort funkar vårt grundspel bra och just systematik finns i både försvars- och anfallsspel men spetskvaliteten saknas; från hörnor och inlägg till, frisparkar i farligt läge och distansskott .
Jag propagerar ivrigt för att Molins och Larsson ska byta kant för den förstnämnde har under lång tid sett vassare och mer avslappnad när han figurerat på vänsterkanten. Det finns också en snedbalans på kanterna då snabbare och inläggsskickligare Larsson och Ricardinho delar på den ena och de långsammare och klyddigare Molins och Vinzents den andra. Jag tror alla de fyra skulle vässa sitt spel ytterligare med en sådan rockad.
Simon: Jag börjar bli orolig, helt klart orolig. Anfallsspelet är det inget större fel på, även fall det är långt ifrån perfekt. Det är dock den påtagliga uddlöshet och ineffektivteten som skrämmer mig, om vi skapar chanser, har bollen och trycket - varför går du inte bolljäkeln in? Jag tror att detta är lite av bieffekten av att satsa så pass ungt som vi ändå gör. De unga är inte lika rutinerade och trygga i sig själva när de får lägena och lyckas in behålla kylan. Se bara på Molins senast. En annan sak som vi nu måste tänka på är att utnyttja våra spelares styrkor, så som Daniel Larssons oerhörda snabbhet och Oferes tyngd. Det känns som vi ger bollen till Labbe, han trollar - slänger vidare den till Wilton som försöker trolla, men antingen gör det för länge eller drar iväg ett taffligt skott. Arbeta mer som ett lag, som en anfallsmaskin och gör det vi är bra på. Lägg dem långa på Daniel Larsson, låt Ofere agera target med snabbt understöd av Wilton och ge Gishe chansen att utmana. Våga!
Malmö FF har en dyster statistik mot Djurgården på senare år. Sedan guldåret 2004 har MFF endast besegrat DIF en enda gång - på Stockholms Stadion i maj 2006. Är det dags att bryta den negativa trenden på söndag?
Åsa: Det är alltid dags att bryta negativa trender! Det är alltid dags att fortsätta positiva trender som att vi är obesegrade på Swedbank Stadion. Och det är definitivt alltid dags att starta nya positiva trender. Varför inte starta en trend som är att vinna på nya Stadion? Skämt åsido, det är otroligt viktigt för laget med en vinst nu. Jag tror det är viktigt internt, för att man ska kunna hålla en positiv känsla inom truppen. Och det är definitivt viktigt utåt, för att man ska slippa tvivel och missnöje från supportrar och andra i omgivningen och svarta rubriker om kris i media. Att motståndarna är just DIF spelar, enligt min mening, ingen roll.
Jon: Ett rungande ja, dels för att vi i grunden har ett mycket bättre spel och spelare än dem och dels för att ständige spöket Jones Kuusi-Asari äntligen är borta. Han är den enskilde spelare som lagt fler häftstift på vår himmelsblå stol än någon annan spelare de senaste 30 åren om vi ska bortse från Östers gamle ytter Tommy Evesson. Dr. Jones var i allra högsta grad delaktig i segrarna mot oss 2001,2005 och 2008 och spökade även för oss iförd BOIS-särk.
Vi kommer nog att kunna förvänta oss ett mycket defensivare DIF än vad vi är vana vid och de har i princip två stabbiga mittbackar på defensiva mittfältet i Dahlberg och Johannesson. Nu vann de hemma mot Gais men hade också en del tur. Oscar Wahlström var ute och gjorde parodi på Bruce Grobbelaar utanför straffområdet ett par gånger mot Gais och ingen kan övertyga mig att någon av deras lagdelar håller någon som helst klass. Det vi får se upp med är om de enda klasspelarna Sjölund och Komac själva kan hitta på något eller lyckas hitta de snabba kontringsspelarna längst fram.
Simon: Det låter inte helt fel och det känns verkligen inte som en omöjlighet. Djurgården är i en formsvacka, dock på väg ur den, men det måste vi utnyttja. Tryck på, både på läktarplats och på plan. Våga framåt. Våga vinna. Låt Durmaz spela från start, våga göra tidiga byten om det inte fungerar och tryck in bollen när lägena kommer. Djurgården är Djurgården, men vi är Malmö, med fler meriter - än va alla andra har!
