Vägskäl
Torsdag morgon den 7 maj och vi står inför ett vägskäl. Går vi åt höger väljer vi att hålla fast vid vår hopplösa och i nuläget nästan patetiska vision/manual om topp fyra. Vi väljer då också att blunda för att vi i nuläget INTE kommer klara av att spela ut eller föra någon match mot någon motståndare ( med vissa få undantag ) med nuvarande trupp (inte ens på hemmaplan där vissa av någon anledning tror att Hammarby per automatik blir minst 5 klasser bättre) och fortsätter med samma matchplan och samma matchvision i nästa match. ELLER, så tar vi vägen till vänster.
Vi sväljer hårt och erkänner att vi i nuläget är ute på väldigt djupt vatten och börjar agera därefter. Vi går ut och förklarar krig. Vi behöver poäng. Vi behöver inte klapp-klapp spel a la one-touch eller charm-spel och samba-fotboll. Vi behöver poäng. Och vi behöver dom inte senare i höst eller nästa år, utan vi behöver dom nu. Inte i syfte att haka på några topplag i någon guldstrid utan vi behöver dom i syfte att stå starka inför höstens troliga bottenstrid. Vi kan inte räkna med några nyförvärv, den saken är enligt mig klar. Kommer någon eller några är det ren bonus, men att räkna med någonting är bara dumdristigt.
Vi behöver agera med det vi har och utgå från att det så förblir säsongen ut. Vi behöver börja snålspela, börja fokusera på en annan typ av fotboll, börja jaga kryss såväl hemma som borta i vissa matcher etc. Vi måste börja agera som ett lag som kämpar för sin existens. Vi har inte råd längre, att som igår, vara naiva och försöka spela ett spel vi inte har kompetens för. Inte ens på vår egen hemmaplan. Det låter hur jävla tråkigt som helst, men vad kommer priset bli om vi inte ändrar inställning och öppnar våra ögon redan nu? Vad tror ni?
Jag har under hela upptakten uppriktigt trott att Hammarby besitter ett bättre spel än vad som hittills kommit fram. Idag är jag tämligen säker på att jag har haft fel. Visst, gårdagen var en stor plump i protokollet, det händer alla, men om vi tänker efter, har det verkligen sett särskilt bra ut någon gång i någon match denna säsong, träningsmatcherna inkluderade? Alltså, det har sett bra ut i stundtals, men bara i förhållande till det genomusla. Om vi jämför det vi tycker är ”bra” nu med det vi tyckte var ”bra” för låt oss säga två säsonger sen, så är det ganska stor skillnad. Och där har vi lite av problemet från början. Vi har en trupp som är sämre än på många år, och ändå har föreningen utåt, och säkerligen internt, lagt en större press och förväntning på laget än vad vi haft tidigare år. Logik? En press det här laget inte mår särskilt bra av och från början inte ens skulle ha fått tilldelat sig. Jag menar, om inte ens Tony och styrelsen är överens om målsättningen, hur ska då truppen kunna känna någon trygghet?
Till sist en sak som oroar något fruktansvärt; var någonstans är vinnarskallarna när det går dåligt? Varför skäller, gestikulerar, gapar eller skriker ingen? Visa med kroppsspråk eller vad faan som helst att även ni på planen är frustrerade, förbannade etc. Igår såg man elva släta figurer som bara längtade bort från planen. Till de elva kan vi även räkna in Tony som mest såg trött ut. Hårresande likgiltigt överlag.
Det är en ”dagen efter” dag idag, och självfallet sammanställdes den här texten med en oerhörd besvikelse och frustration från min sida. Kanske är texten lite väl drastisk och dramatisk men såhär känner just jag just nu. Så är det. Ni behöver inte hålla med eller tycka det jag skriver är rätt väg att gå, det enda jag hoppas är att vi någorlunda är överens om att det finns ett ytterst allvar i den situation vi befinner oss i. Jag är orolig. Riktigt orolig.
