Krönika: I huvudet på en magister
Att Tom Prahl är nöjd med poängskörden och gillar utsikten från tabellens toppdel är ingen svår gissning. Närmast följer nu Kalmar och HIF på bortaplan och strax därefter Ellos på polymerunderlag. Det är betydligt svårare att gissa hur nöjd Magistern är efter denna rad med svåra matcher. Det finns flera saker att fundera på inför den närmaste tiden och till post Rasmus Bengtsson eran.
Mittbackspar.
Poängskörden hittills i serien har främst tillkommit genom ett kompakt och solitt försvarsspel och då inkluderande en succédebutant i målet. Han kan tillskrivas några poäng. Ett hundraprocentigt försvarsspel hade t.o.m. resulterat i ytterligare två poäng (Halmstad). Ytterbackssituationen ser bra ut och speciellt om Mikael Bengtsson kommer tillbaka. Detta trots att Nylund och Persson är skadade. Kruxet blir att komponera ihop ett mittbackspar, när nu Rasmus Bengtsson bara har någon månad kvar i klubben, vilket innebär fem matcher. Persson ramlar nu sannolikt ur bilden p.g.a. skada, och då återstår Fahkro. Det är nog Prahls huvudalternativ och inte alls dåligt, men det krävs speltid för att få samarbetet med Abelsson att fungera. Under försäsongen såg vi hur svårt det var att få till ett kompakt försvarsblock med en ny byggsten. Fahkro har visserligen erfarenhet som mittback, vilket underlättar en del. Att han får spela med Abel innan uppehållet verkar osannolikt, och då öppnar TFF höstsäsongen med ett nytt och inte intrimmat mittbackspar. Inte optimalt. Träningsmatcher i sommar är alls in samma sak, som tävlingsmatcher i allsvenskan.
Undrar just om Magistern har samma fundering som jag har? Hur är storebror, Mikael Bengtsson, som mittback? Det ligger ju liksom släkten, och så har Klarblått bra erfarenhet av kloka och spelintelligenta blivande civilingenjörer som mittback. Jag tänker på den mycket duktige Jens Sloth.
Thylander och Östman har fått spela mittback på träningen men …....
Mittfältet.
Passningsspelet på mittfältet och speluppbyggnaden har varit dålig. Förra årets jätteduktiga mittfältsgeneral har varit helt under isen. Så pass att jag faktiskt tycker synd om Andersson. Han ser mycket frustrerad ut på mattan och faktiskt även uppgiven ibland. Han förstår nog inte vad som går fel, och det fattar inte jag heller, eftersom jag känner till hans kapacitet. Funderar Prahl månntro på radikala grepp? Fixa knät? Vila? Annan position? Något omskakande ska nog till för att lösa knutarna, när det nu har gått troll i hans spel.
Om Bjurström är tillbaka och i hyfsat slag i augusti, så är har det gått bra. Då återstår halva serien. Men det är stor osäkerhet för korsbandsskadade spelare.
Drugge tillsammans med Haynes är hittills bästa par på innermittfältet (mot Bäbisblått). Drugge gör sig dock bäst ett snäpp upp i banan. Man kan fundera på Shala, som släpande forward. Han gjorde också en utmärkt insats mot de Blekblå. Betänk att han härjade i MFF´s absolut bäst bestyckade område, det defensiva mittfältet med Daniel Andersson och Åhman-Persson. Att han dessutom tog sig an Harbuzi i ett antal dueller och dessutom vann var en bonus.
MFO fick många chanser på mitten utan att, enligt min mening, övertyga. ”Står upp bra” är ett av Magisterns betyg på hans insats, och det är det bästa, som jag kan instämma i. Men det krävs mer! Det är oklart, när han är tillbaka efter skada.
Thylander och Persson då? Nja, ska man ha någon som krigar och sliter, så föredrar jag Thylander. Persson gör sig bäst i backlinjen eftersom konstruktivitet saknas, eller som yttermittfältare.
Hur Tom Prahl resonerar beträffande Viktor Svensson har jag svårt att begripa. Han var, enligt min uppfattning, klart bäste inerrmittfältare under försäsongen. När sedan allvaret (=allsvenskan) närmade sig, så blev han satt på undantag. Svensson ser nu lite uppgiven och resignerad ut på träningarna. Fullt begripligt. Fast det är nu chansen finns! Så flytta på Andersson, slå tunnel på Fahkro, skjut hål i Noring och ut med Haynes på löparbanan. Visa jävlaranamma och mental styrka, så kanske Magistern ändrar sig. Att fotbollskunnandet finns har alla sett.
Haynes är ett fenomen. Gör fina insatser var han än spelar (glöm Häcken, när ingen fick godkänt). Prahl har nog listat ut att i rådande läge har klubben inte råd att undvara Haynes på mitten.
Enligt min mening väger Zoran Javonovic för lätt i de närmast kommande kamperna. En mycket bra inhoppare, som kan ändra matchbilden, när det behövs. Korsa Zoran med Jensen så får du Steven Gerrard.
Det är nog högst osannolikt att Klarblått blir spelförande lag i de tre kommande bortamatcherna mot Kalmar, HIF och Elfsborg. Speciellt om man beaktar det mittfältsspel och passningsspel, som presterats hittills. Det lär säkerligen bli kamp och försvar, som gäller, för att bärga några poäng. Då sneglar nog Prahl på mittuppställningen mot MFF, som klarade sig relativt bra, men sätt in Andersson som högerytter om han är frisk. Således Andersson – Haynes – Drugge – Pode. Shala är enligt egen utsago spelklar efter sträckning i vaden och spelar släpande forward. Ett alternativ är att låta Drugge ta sin vanliga position och låta Svensson spela från start, Andersson – Haynes – Svensson – Pode och med Drugge och Shala/Sjöhage framför. Med dessa uppställningar finns möjligen en chans att mäta sig med motståndet på bortaplan. Jag håller HIF för mest överkomlig på mitten, när nu Lans tydligen är skadad.
Det framstår som uppenbart att mittfältsspelet måste förbättras om placeringen i tabellen ska behållas fram till EM-uppehållet. Det är den största utmaningen och tarvar kloka överväganden och riktiga beslut från tränarstaben.
Anfallet.
Här finns, som Tom Prahl påtalat ett flertal gånger, i år flera alternativ. Det gäller bara att attackspelarna är i form och kommer till avslut (bara fem avslut mot Gnaget). Det sistnämnda är mycket beroende på mittfältsspelet, och inte minst på om det finns några medspelare, som hjälper till framåt.
Summa summarum
Med nuvarande tabellplacering och poängskörd är det vederhäftigt att påstå att Tom Prahl gjort riktiga överväganden till fullo tagit rätt beslut beträffande laget. Men han funderar nog på om det kommer att fortsätta lika framgångsrikt om inte spelet blir bättre. Det gäller speciellt, när den elegante försvarsklippan lämnar laget och landet.
Gästskribentens tankar och åsikter är hans egna och delas nödvändigtvis inte av redaktionen.
