Daniel Larsson: "Vi är inte hundraprocentiga ännu"
Att Malmö FF haft förtvivlat svårt att göra mål de senaste matcherna är ingen nyhet. Är det spelsystemet med en ensam anfallare som gör laget mindre målglatt? Himmelriket ringde upp anfallaren som fick se sig bli yttermittfältare för att reda ut begreppen.
Sedan 1-1-målet i slutet av den första halvleken mot Trelleborg har Malmö FF spelat fyra matcher utan att göra mål. Det innebär 9 halvlekar. Eller sex timmar och 45 minuter om man så vill. Samtidigt har man i stort varit det spelförande laget, oavsett om man spelat hemma eller borta, mött förmodade topplag eller mittenlag. Är det ett pris som man får betala när man endast har en anfallare?
– Jag tror inte det, säger Daniel Larsson, som var den som gjorde målet mot TFF. Det är mycket folk som är med där framme ändå. Tanken är att det ska vara fler spelare inne i boxen än om vi spelar med två forwards. Det sitter kanske inte riktigt till 100 procent ännu men det kommer att bli väldigt bra, det är jag helt övertygad om.
Elfsborg nämns ofta som ett föregångslag när det gäller att spela med två defensiva mittfältare och en ensam anfallare. Det är också ett lag som inte gör många mål sett till spelövertag och chanser som skapas under matcherna. Daniel berättar att MFF vill spela just på det sättet: att man ska ha mycket boll och låta motståndarna jaga. Då blir de trötta och chanser dyker upp. Det kan ta sin tid i matcherna, säger han, men till slut kommer målen.
Den oundvikliga frågan blir förstås då varför, när spelet ser ut som MFF uppenbarligen önskar, målen inte trillar in.
– Jag tror inte det är så att vi inte kan göra mål, säger han efter en stunds tvekan. Jag tycker att vi har haft oflyt och lite dålig tajming stundtals kanske.
Men även om MFF har mycket boll, som sagt, så tycker jag ändå inte att det skapas många jättefarliga chanser under en match.
– Det handlar väldigt mycket om tajming. Vi har ett halvnytt spelsystem och en spelare i Wilton som fortfarande är ny på en central och viktig roll. Jag tror det handlar om att lära känna varandra lite bättre så att vi kan få fram det där lilla sista också.
Samtidigt är laget väldigt starkt defensivt i år, till skillnad från hur det har sett ut tidigare säsonger.
– Ja, det är mycket positivt. Det känns ändå som om det är grunderna som gör att vi kommer att vinna matcher, att vi fungerar så bra defensivt.
Att det är så bra försvarsmässigt gör att man kanske måste betala ett pris för en bristande offensiv?
– Nej, inte i det långa loppet, men kanske så här i början är det möjligt att har blivit så. Sen hoppas jag att det offensiva inte kommer att bli lidande av att inte släppa in så många mål. Jag tror vi kommer att få ordning på bägge delarna till slut.
När Daniel kom till MFF från Häcken i år sågs han som anfallare. Men i och med det ändrade spelsystemet till en ensam forward fick han ta platsen som vänsteryttermittfältare. En roll som klippt och skuren för en vindsnabb spelare, tänker jag.
– Det har känts helt okey så här långt. Det är lite skillnad, det blir betydligt längre avstånd till målet till exempel, men fördelen är att jag får komma rättvänd med bollen. Och det är så jag vill spela. På så vis trivs jag väldigt bra där. Jag är ju inte direkt en targetspelare så när det blir matcher som den mot Gefle passar det mig betydligt bättre att ligga ute på kanten.
Han berättar att han känner sig inte hundraprocentig ännu som vänsterspringare, då det handlar om ett annat defensivt arbete än vad han är van vid.
– Men jag tycker att Ricardinho och jag har haft ett bra samarbete, både offensivt och defensivt. Det är inte heller någon nackdel, som jag ser det, att motståndarna vet om att vi är så offensiva på vår kant. Jag tänker att de anpassar sig och backar hem lite mer då.
Det är som alla vet en viss skillnad att spela hemmamatcher med MFF på Stadion än med Häcken på Rambergsvallen. Åtminstone skiljer det sig i åskådarantal och ljudmässigt. Han skrattar och säger att skillnaden finns där. Jag anar en underdrift i hans svar. Är det någon särskild ramsa som han fastnat för?
– Den där som är lite entonig, Forza Malmö tror jag de sjunger; den tycker jag är skön att höra på. Väldigt ihärdig… Den är bra. Sen kanske jag inte riktigt lagt märke till detaljerna i alla sångerna, men man hör dem ändå. Framför allt sångerna som alla stämmer upp i och som körs ett tag går inte att undvika att höra.
Djurgården i morgon. Hur många mål behöver vi göra för att vinna?
– Ett.
Gör du det?
– Det ska jag absolut göra. (Skratt)
