Om att aldrig få utlopp för sina begär
Dina åsikter är representativa för din klubb. Visst låter det lockande? Verkligheten för mig är en helt annan och likadant känns det säkerligen för det fåtalet andra som delar min stora passion i livet: Falkenbergs FF.
Vare sig jag vill det eller inte så sprängs alltid mitt huvud av tankar på klubben i mitt hjärta, om hur man skulle reagera vid ett historiskt allsvenskt avancemang, känslan att få uppleva i alla fall en säsong i högsta serien på Falkenbergs IP. Missnöje som pyr över en av de absolut tristaste arenorna i svensk elitfotboll, löparbanor och skog bakom ena kortsidan, tillkommer gör även den föga smickrande titeln ”Sveriges öppnaste arena”. Mina tankar domineras även av ett stort problem, det kanske största som klubben är varse med: den anonyma tillvaro man för trots, att laget ligger på en nivå som aldrig någonsin tidigare uppnåtts av någon annan förening i kommunen.
Hur mycket jag än älskar de gulvita dräkterna som andra avskyr, hur mycket jag än må visa mina sympatier öppet och med min energi försöka bidra till att få andra passionerade av Falkenbergs FF, så kommer man aldrig ifrån problemet och frustrationen låter sällan vänta på sig. Att bära på så mycket åsikter, försöka få igång andra och inte få något som helst gehör är på många sätt frustrerande. Du har mängder av idéer, framför dom och bygger upp förhoppningar om att detta ska sätta fyr i brallan på dina medmänniskor, men till sist möts du ändå bara av en total tystnad som bara fortgår. Den stora mötesplatsen på nätet, där alla gulvita entusiaster ska lämna sina åsikter, (inte där klacken ska diskutera sitt arbete), lockar på en vecka ynka två inlägg av Falkenbergs supportrar och det är talande nog av samma personer som är involverade i Yellow And White Prides arbete. Mellan två matcher är det alltså eftersnacket från förra matchen, förväntningar inför nästkommande match och idéer om hur laget ska formas, som avhandlas av så få individer i så lite skrift, allt detta medan andra klubbar har mängder av supportrar, som livligt debatterar de senaste händelserna i deras klubb, framtiden, frustrationen och glädjen av vad, som händer kring deras hjältar.
I en debatt blir du ofta förbannad över hur korkat oliktänkande människor resonerar, för mig skulle det kännas hur underbart som helst, att få argumentera om allt rörande klubben i mitt hjärta. Åsikter driver nämligen en klubb framåt, korkade utspel av individer som diskuteras av olika människor är tro det eller ej, en grundpelare för att få en fotbollsklubb intressant. Tankar som ploppar upp i huvudet på just dig, vare sig du är en studerande på 18 år eller förtidspensionerad på 58 år, är det som bidrar till att skapa en identitet. Vi är som jag redan beskrivit ett fåtal som tycker och med våran energi försöker påverka klubben att bli intressant, få folk att upptäcka vad som är så speciellt med just Falkenbergs FF.
Vi måste vara fler som både tycker och tänker, diskuterar, ifrågasätter och som lider med laget, vid en tung förlust likt den mot Åtvidaberg igår där vi trots ett visst spelövertag, farliga chanser och en straffspark i slutet fick se oss besegrade med uddamålet. Det måste finnas mängder av människor som framför sina åsikter vad som måste förbättras i motgångens tider, vägrar se klubben förfalla och står upp för den gulvita fanan och vässar tillbaka när antagonisterna passar på att spy all sin galla över Falkenbergs FF. Det måste efter en seger infinna sig ett större antal, som visar sin glädje utan gränser, svävar på moln över den makabra propaganda vi just fått se, som bara njuter av att få känna sig övermäktig konkurrenterna.
En fotbollsintresserad Svensson ser FFF som ett obetydligt lag, som inte hör hemma i eliten av redan nämnda anledningar, lite publik, obefintlig historia, avsaknad av de riktigt stora meriterna i finrummet och framförallt den tystnad som råder kring klubben. Varje klubb förtjänar sina anhängare, det kan vara just ditt uttalande, peppande ord mitt under match eller synen av din gulvita halsduk som skiljer oss mellan milstolparna och totalt förfall. Tänk på det nästa gång du vill yttra något under en match, men håller tillbaka att det är just ditt engagemang som kanske bidrar till att driva utvecklingen framåt. Åsikter formar en klubb och skapar identitet, total tystnad leder oss bara åt ett håll, mot döden!
