Wilton och jag
Gästkrönikören Stefan Zetterlund skriver om det förlösande Målet.
Den har skådats på televisionen. Bilder har visat på något utöver det vanliga. På omvägar har det berättats om den. I det ljusblåa myllret på Borås Arena drogs till och med paralleller till Sagan om ringen då epitetet Mordor myntades. I fjärde hemmamatchen för säsongen var det äntligen premiär. En premiär i dubbel bemärkelse vilket matchminut 68 tydliggjorde.
Vi kan slå oss ihop Wílton och jag. Eftersom vi har något gemensamt. En svensk-brasiliansk konstellation som under några veckor sökte med ljus och lykta, och som på exakt samma dag hittade vad båda så länge trånat efter. Nätkänning och Swedbank Stadion närmare bestämt…
Efter att ha representerat både makrillar och gnagare gick han vilse i karriären, spelade beach-fotboll i två år medan qatariska rial strömmade in på bankkontot. Väl tillbaka på blågul mark blev 1 april synonymt med något annat än lurendrejerier då Wílton Figueiredo och Malmö FF kom överens om ett fyraårskontrakt. Under de dryga sex veckor som förflutit sedan dess har Roland Nilsson och Hans Gren laborerat med förstauppställningar för att om möjligt hitta rätt position för återvändaren, och få ut den potential som ledde till 40 gjorda mål på 90 spelade matcher under senaste sejouren i nationen. En inte alltför enkel operation skulle det visa sig. Viljan att prestera och snabbt komma upp till den nivå som en dyr investering alltid för med sig har gjort att det sydamerikanska maskineriet hackat en aning, men små framgångsrika steg har ändå tagits alltsedan inhoppet i debuten mot Trelleborg. Därefter har Elfsborg, Mjällby, Gefle och Helsingborg nollat nyförvärvet innan lyckominut 68 i söndags skrev om historieböckerna.
Skottvillig som få har motståndarmålen bombarderats i match efter match. Samma visa mot Djurgården. Siktet har dock diskuterats men trägen vinner. På eget skott lyftes returen elegant in i bortre delen av målet och sökandet var äntligen över. Med armarna uppsträckta mot skyn var det svårt att misstolka lättnaden över premiärmålet för sin nya klubb. Likaså när matchtröjan efter slutsignalen fick en ny ägare bland den mångtusenhövdade ståplatspubliken.
Från Malmö, i ungefär 30 mil i nordlig riktning, är rikets andra största stad utplacerad. Härifrån utgår undertecknad och här spelade Wílton Figueiredo säsongen 2005 och gjorde mål i så gott som varannan match.
Nybygget Gamla Ullevi blev aldrig hans hemmaadress men efter fyra år på resande fot hittade han sent omsider hem, och till något än mer pråligt. Swedbank Stadion öppnade nämligen sin väldiga famn och i fjärde hemmamatchen för säsongen förenades våra förhoppningar. Kanske var det en slump, men utan att vara högmodig vill en del av mig tro att Första målet – Första besöket har lite med varandra att göra…
En sak är i alla fall säker för att citera en annan känd Malmö-gruppering:
Vi tog den (ljus-)blå vägen hem…