Bajentugg: Sanningens minut
Vad kan du, jag, vi tillsammans göra för Hammarby?!
Att vara Hammarbyare är som en ständig bergodalbaneresa. Fråga mig efter att ha följt Hammarby i exakt 50 år. Uppe på krönet är allting underbart, livet leker och vardagslivet blir så enkelt att leva. Plötsligt syns oroande tecken i horisonten och du märker att klubben du älskar sitter i en vagn utan broms som närmar sig avgrunden och du fylls med missmod och förlamning. Känslan när du far utför är hisnande på ett mycket negativt sätt. Apatin är på väg att ta över.
Då är det bra om vi stannar upp en stund och funderar över vad som är bästa att göra för att försöka förändra denna destruktiva spiral. Känns det rätt att gå till Söderstadion, vårt tempel, idag och hålla käften i protest? Är det till gagn för klubben?
Hade en sådan aktion gynnat klubben år 1999 när vi från och med den tredje omgången spelade 10 matcher i rad utan någon vinst?
För att friska upp minnet så såg raden utan vinster ut så här:
• Elfsborg - Hammarby 3 - 0,
• Hammarby - AIK 0 - 2,
• Halmstads - Hammarby 3 - 1,
• Hammarby - Malmö FF 0 - 1,
• IFK Göteborg - Hammarby 2 - 2,
• Djurgården - Hammarby 1 - 0,
• Västra Frölunda IF - Hammarby 1 - 1,
• Hammarby - Örgryte IS 0 – 0,
• Örebro SK - Hammarby 3 – 1,
• Hammarby - Kalmar FF 1 - 1,
Efter den tolfte omgången låg vi alltså sist med 8 poäng, tre pinnar upp till kvalstrecket och fyra poäng ifrån ”säker mark".
Matchen efter, den 1 juli, mötte vi Norrköping inför klassiska 10 011 åskådare, som vi för övrigt vann med 3-0. Vad jag minns var det aldrig något tal om någon publikdemonstration mot laget som innehöll spelare som:
Lasse Eriksson, Jonas Stark, Hasse ”Eskil”, Johan Andersson, Micke ”Hella”, Micke Andersson, Christer Fursth, Kennedy, Patrik ”Pinnen”, "Jensa" Gustafson.
Alltså ett gäng klassiska profiler varav de flesta av dem två år senare skulle spela hem Hammarby Fotbolls första och enda allsvenska guld.
Vem vet hur det skulle ha gått med det där guldet om vi Bajenfans skulle ha vänt oss mot laget och demonstrerat under den här tunga perioden. I stället slöt vi upp och såg till att tillsammans (spelare och fans) hjälpas åt att klar ett nytt allsvenskt kontrakt.
- Det är vad jag tycker och hoppas vi skall klara av att göra nu också.
För nu är situationen den att det är vi mot dom och då menar jag inte vi supportrar mot Hammarbys spelartrupp, utan istället det självklara:
- Vi Hammarbyare mot resten av fotbolls Sverige! Så som det egentliga tillståndet har varit under större delen av Hammarbys existens.
Och för att göra en omskrivning av ett par meningar från John F Kennedy´s historiska installationstal som han höll den 20 januari 1961:
Bajare i världen: fråga dig inte vad Hammarby kommer att kunna göra för dig, utan vad du kan göra för Hammarby!
Vi syns i Bajenvimlet!
PS! Om du inte kan komma på något att göra så här på stört så har jag ett tips. En av anledningarna till Hammarby Fotbolls dåliga ekonomi är det krympande publikunderlaget. Sex miljoner skall sparas i år, fjorton nästa år. Om vi ser till att fylla Söderstadion och Råsunda till bredden, då gör vi alla en direktinsats som omedelbart påverkar Hammarbys ekonomi. Det kan även innebära att vi kryper ur detta svarta hål mycket snabbare.
