Äntligen!
Äntligen. Kan knappt minnas när jag blev gladare över tre poäng än vad jag blev igår. Hur många målchanser Malmö hade, och hur mycket dom ”förtjänade” att få med sig minst en poäng är så irrelevant det kan bli. Hammarby tog hand om alla poängen och det är som vanligt allt som betyder någonting just nu. Förutom att vi fick välbehövliga poäng fick vi nu också ett ganska välbehövligt lugn. Tror framförallt Tony kommer uppskatta den avtagande pressen både från supportrar och mediernas sensationsjournalistik. Om än kanske bara för några dagar så kommer det nog sannolikt väldigt välbehövligt.
Själva matchen då? Som de flesta på förhand trott blev hemmamatchen mot MFF igår en match där ledordet skulle bli hjärta. Skulle det bli några poäng så skulle det visas hjärta och en förbannat bra attityd. Och inte kan väl någon idag säga att vi inte visade just detta igår. Vi var inte på Malmös nivå rent spelmässigt, men detta kompenserades av ovanstående attribut. Hammarby börjar faktiskt matchen väldigt bra. Första 5-7 minutrarna lovade väldigt gott. Det löptes, det tacklades, vi ville framåt etc. Man anade nästan att denna ”anstormning” skulle avta och det gjorde den också. Malmö kom in i matchen allteftersom och tog succesivt över både spelet och taktpinnen. Ofta anförda av väldigt duktige Labinot Harbuzi. Malmö har en hel del väldigt vassa målchanser men överlag så gör Hammarby en bra första halvlek där man framförallt vill lyfta fram den glöd som fanns hos de flesta spelare. Titta bara på Traoré som jag tycker gör en av sina bättre matcher i Hammarby. Vidare vill jag framhäva hela backlinjen som gör en mycket fin insats.
Andra halvlek är faktiskt den första väldigt lik. Malmö för spelet och skapar det mesta av det bästa, men faktum är att ju mer Malmö brände chanser så väckte faktiskt mitt hopp om ett segermål. Känslan var faktiskt, i alla fall från min sida, att Malmö inte skulle spräcka nollan och skulle vi då bara kunna ta vara på någon av de få chanser man ändå visste att vi skulle vaska fram så skulle det kunna bli tre pinnar. Och visst blev det så. Och vilket fantastiskt ironiskt sätt målet kom till på. Wilton slår en frispark som tar klockrent i stolpen. Går den i mål finns det ingen målvakt i världen som tar den. I situationen efter letar sig bollen till Simon Helg (?) som slår en fin boll fram till Charlie som efter en fin nedtagning drar till så där tidigt som Charlie aldrig gör. 1-0 och Sandqvist förstår ingenting. Underbart. Resten av matchen blir en kamp mot klockan. En kamp som vi vinner. Det kändes faktiskt som att det var vår tur att få med oss tre poäng. Visst, man ska kunna erkänna att Malmö var väldigt bra och kanske förtjänade minst en poäng, men å andra sidan var det verkligen vår tur att ha flytet på vår sida.
Nu ska vi dock inte fastna kvar i den här matchen allt för länge. Nya uppgifter väntar och de väntas redan på onsdag då vi beger oss till Grimsta. En vinst där skulle sannerligen behövas också.
Slutligen ett stort tack till er alla på Söderstadion igår. Utan er/oss hade utgången av gårdagens match troligen sett annorlunda ut. Som Tony sa, stödet är ovärderligt. Glöm inte det.
Vi ses på onsdag.
