Stolpar kan inte sätta p för framtidstron
Himmelrikets nya redaktionsmedlem, Stefan Zetterlund, tror på framtiden. Även om det känns förmätet att jämföra med Cruyffs totalfotboll finns likheterna där, skriver han.
Under mina 43 år har det blivit en och annan fotbollsmatch. Den första jag kan erinra mig ha fragmentariska minnesbilder från är VM-finalen 1974 mellan Västtyskland och Holland.
I spetsen för totalfotbollens intåg på fotbollsscenen stod Johan Cruyff som ledde sina orangea styrkor med magnifik pondus. Nu räckte det inte till guld, utan som så många gånger förr och under senare år, var det snuskigt disciplinerade och maskinlika tyskar som blev världsmästare.
Starkt är minnet över hur orättvist det kändes då nederländska eleganter praktiserade fotbollsspel över hela planen medan motståndarna med otäck effektivitet lyckades göra ett mål mer. Och naturligtvis räcker det. Det har det alltid gjort. Flest mål vinner…
Igår kom samma känsla krypande under de nittio minuter som utspelade sig på Söderstadion i Stockholm. Att kalla det totalfotboll är kanske något förmätet, men med nyvunnen målfabrikation kom Malmö FF till Söder och spelade ut efter alla konstens regler. Undantaget ett par minuter i första halvlek plus två grönvita kontringar så var övertaget massivt genom så gott som hela matchen. Med sedvanlig bollsäkerhet över hela linjen skapades mängder av chanser, men en liten detalj förstörde tre-poängs-förhoppningarna: Den att göra ett mål mer än sina antagonister. Nu räckte det inte ens till en poäng då en förlupen boll nådde en speedad amerikan som med sträckt vrist beseglade skåningarnas öde.
Med åtta gjorda mål på nio omgångar och endast två de senaste fem är spekulationerna i full gång, och har egentligen varit så under större delen av säsongen. Kraftigt spelövertag har inte omsatts i mål vilket gett huvudbry i föreningen. Givetvis ljuger inte en tabellposition och en målkolumn, men att efter rena domedagsprofetiorna befinna sig på en sjätteplats finns synnerliga skäl för den mest cyniske anhängaren att vädra morgonluft. Alla komponenter för ett framgångsrikt spelår finns i alla lagdelar. En solid backlinje. En central del med både rutin, elegans och finurlighet samt en inneboende offensiv kraft som i en retroaktiv explosion kommer föra laget närmare allsvensk tätkänning.
Det här är ingen elva som är med för att se och lära. Mixen av individer är komplett och förfogar över ett spel som lyfter den allsvenska standarden. När elva ljusblåa mannar springer ut på planen ges en känsla av upprymdhet över att det kan spelas så pass bra fotboll i den högsta svenska serien.
Med fortsatt tro på sig själva och en vidare promenad på den inslagna vägen kommer också det som avgör matcher…
Det kan inga stolpar och ribbor i hela Sverige sätta stopp för.
