Roland Nilsson: "Man höll solklart på MFF"
Roland Nilsson skulle få ge sin syn på det som hände för 30 år sedan. Men till slut blev det mer ett samtal om nutiden, och om hur svenska lag lättare ska komma ut i Europa.
Att Malmö FF:s väg till finalen i Europacupen 1979, för att där ställas mot Nottingham Forest (Europas bästa lag under några år), är något vi himmelsblå supportrar med rätta är stolta över. Vi som var med på den tiden ser denna bragd som en av höjdpunkterna i våra fotbollsliv. Vi inser också att vi aldrig lär få uppleva samma sak igen.
Men hur såg andra lags supportrar på MFF:s framgång? Malmö FF var inget lag som var älskat i Sverige, inte då heller vill säga. Men satt man och hejade på Monaco, Wien och allt vad de hette? Missunnade man Malmö framgången eller smög sig en stolthet över att vara svensk in? Himmelriket bestämde sig för att prata med nuvarande tränare Roland Nilsson, som då var en 16-årig yngling född och bosatt i Helsingborg, om hur han upplevde det.
– Främsta minnet är förstås finalen mot Nottingham. Man satt klistrad framför teven och tittade. Besvikelsen efteråt var jättestor, kommer jag ihåg. Det hade nästan varit bättre om MFF hade förlorat med två eller tre mål eller nåt sånt, för nu hade ju laget chansen hela matchen att göra ett mål själv framåt. När det inte lyckades så kändes det som att man var så nära, men ändå långt ifrån.
Har du några särskilda minnen från andra matcher på väg till finalen?
– Nej, det kan jag inte säga att jag direkt har. Jag såg några av de andra matcherna också, men finalen minns man ju bäst. Ett svenskt lag i en Europacupfinal är fantastiskt.
Vad kan du som tränare säga om Bob Houghton som tränare?
– Jag har inte träffat Bob så mycket. Han hade ett koncept som han trodde fullt ut på, och nådde stora framgångar med det. Det är bara att ge honom en eloge att han fick det att funka så pass bra.
Du bodde i Helsingborg vid den här tiden. Märkte man av att HIF-supportrar höll på motståndarlagen för att de missunnade MFF framgångar?
– Rivaliteten MFF och HIF fanns ju inte då. Det var ofta så att Helsingborg fick spelare från Malmö som kom för att ta upp HIF i Allsvenskan. Rivaliteten var inte alls på samma sätt som den är idag.
MFF var inte en klubb som var direkt älskat runt om i Sverige på den tiden. Roland håller med om att det till viss del var så, men menar att när ett svenskt lag kommer så långt som till en final så slöt man upp bakom det.
– Då tror jag man höll solklart på MFF i alla läger, man blev svensk ordentligt, så att säga. Alla ville väl att ett svenskt lag skulle vinna Europacupen, det inbillar jag mig i alla fall.
När IFK Göteborg några år senare vann UEFA-cupen blev det hela Sveriges lag, på ett sätt som MFF aldrig blev. Roland tror inte det har med att MFF är från Skåne eller sades spela en tråkig fotboll, utan har en annan förklaring.
– Jag tror att det är så enkelt att när Göteborg fick sina framgångar var TV och annan massmedia med och följde laget mer på ett helt annat sätt än tidigare. IFK fick mer exponering helt enkelt.
Känns det verklighetsfrämmande att tro att något svenskt lag ska kunna nå framgångar i Europa som MFF och Göteborg gjorde?
– Jag hoppas att det inte är så, men det är klart att det är jättetufft. Vi får tyvärr inte behålla lagen som vinner Allsvenskan, utan vi blir urholkade. När det går bra för svenska lag försvinner raskt de bästa spelarna till proffslivet utomlands, i stället för att få ha kvar dem i laget när man 7-8 månader senare ska ut i Europa och fightas. Så det är klart att vi har väldigt tuffa förutsättningar i Sverige.
Hade en höst-vår-Allsvenska varit att föredra?
– Det hade åtminstone varit lättare att få behålla sina spelare då. Hade du vunnit serien i maj eller juni och sen kval till Champions League i slutet av juli och början av augusti finns det en närhet i tiden att spela i Europa och kanske visa upp sig, för att kunna få ett ännu bättre kontrakt någonstans. På det sättet är det stor skillnad mot hur det är idag när det går över ett halvår innan det är dags för Europaspelet.
Förutom detta och ekonomin förstås, finns det annat som måste till för att svenska lag ska närma sig Europa?
– Det är som jag var inne på, vi måste få behålla våra bästa spelare. Det går inte att vinna Allsvenskan och sen tappa sina två eller tre bästa spelare. Man hinner inte köra in nya spelare på samma sätt, även om de är nog så duktiga. Man tappar en trygghet i spelet och kontinuiteten i det man gör. Men jag är medveten om att det är väldigt svårt att behålla spelare som får ett bra kontraktsförslag samtidigt som klubben blir erbjuden väldigt mycket pengar. Men samtidigt, det är som det är - vi har problem med att vi är ett avlångt land med lag långt uppe i norr. Men vi får väl se hur det artar sig i framtiden.
Även om ett svenskt lag skulle få väldigt stora ekonomiska ramar att hålla sig inom och kanske skulle kunna erbjuda mycket högre löner än idag så finns väl ändå alltid lockelsen för en spelare att komma utomlands?
– Ja, precis. Och det är det jag menar, det här hoppet på 7-8 månader innan man ska vara med ute i Europa gör det svårt att säga till spelarna att stanna kvar och du får kanske ett ännu bättre kontrakt med en ännu större klubb.
