- -
IFK Göteborg – Malmö FF 2-0
Det gör ont nu, och detta illustrerar Pontus Kroon i sin matchrapport
Jag trodde att det skulle lossna idag. Jag trodde faktiskt att det där småputtriga lekfulla spelet faktiskt skulle koka över och översvämma Nya Gamla Nya Gamla Ullevi med en grabbnäve himmelsblå mål och ett rejält steg mot toppstriden.
Tyvärr tog vi nog ett par steg bakåt.
Jag har hittills sagt att MFF inte gjort något bottennapp i år. Att vi är tajta hemåt och lite ineffektiva framåt, men definitivt nära något stort. Jag är inte lika säker längre. Det var som om de sista illusionerna lämnade idag då man såg samma tavla målas upp för jag vet inte vilken gång i ordningen. Ett prydligt spelande Malmö helt utan genombrottskraft blir straffade av ett rakt spelande lag som är effektiva och fokuserade i sista tredjedelen. Och så faller vi ytterligare ett snäpp i tabellen. Var skall det här sluta?
Som sagt, matchbilden var den vanliga, Wilton hade ett par mäktiga skott utanför ramen och alldeles bortsett från en bra tiominutersperiod från Göteborg när man visade oerhörd aggressivitet hade MFF väldigt mycket boll. Dessvärre hann Göteborg uträtta mer under sin fina tiominutersperiod än vad MFF gjorde på hela första halvlek och Pontus Wernbloom kunde efter en nick i stolpen göra 1-0 efter ett fint inlägg av Adam Johansson och en lysande avledande löpning mot första stolpen av Tobias Hysén. MFF, spela detta mål på video inför varje träning. Se och lär.
MFF skapade inte så mycket hett, men som vanligt gav det stora bollinnehavet en illusion om att detta kan nog ordna sig. Tyvärr, grabbar och tjejer vi kan glömma det. Så länge vi inte agerar rätt i motståndarnas straffområde kommer det inte att ordna sig.
För att göra det hela ännu mer mörkt drabbades säsongens man Labinot Harbuzi av en lårskada och tvingades gå av planen redan innan paus. Agon Mehmeti togs in på topp och Wilton flyttade ner ett snäpp till Labbes plats.
Andra halvlek började ungefär på samma sätt som första hade slutat. MFF förde matchen utan att se särskilt farliga ut och medan våra dåliga inlägg avlöste varandra krigade Göteborg utan att egentligen visa någon större vilja att gå fram. I en av alla de dueller som kom av att MFF pressade på kapade Mattias Bjärsmyr Wilton Figueiredo vilket ledde till att Wilton tvingades utgå till förmån för Edward Ofere. Detta att MFF först tappade Harbuzi och sedan sin andra kreativa offensivspelare gjorde onekligen möjligheterna att vinna ännu mindre.
De himmelsblå spelarna fortsatte dock att försöka spela sig fram men mitt i denna kamp för att få hål på nollan vinner Wernbloom en duell på mittplan mot Daniel Andersson där Danne ger upp duellen och vädjar till domaren varvid bollen passas fram till Tobias Hysén som efter ett hopslag med Gabriel kan se bollen segla in bakom en chanslös Jonas Sandqvist. 2-0 och matchen var över.
Det är inte utan att man blir besviken på kapten Andersson. Även om reprisen visade att Danne borde fått en frispark med sig får man aldrig, aldrig ge upp i det läget. Det målet får vår kapten ta på sig.
I slutet pressade MFF alltmer desperat och som man fått vänja sig vid under de sista tjugo visade Ofere upp hela paletten av felträffar och våra yttrar fortsatte att lyfta in lösa lyror som spelare som Bjärsmyr kan nicka bort i sömnen. Ofarliga Malmö strikes again.
Det är bara att konstatera att Malmö FF av idag är ett trevligt spelande undre-halvan-gäng. Bättre än så är vi inte, tabellen ljuger inte. Skåne-Bajen, typ.
IFK Göteborg är mer sitt rätta jag. Glenn-jippo på läktaren, rakt och burdust spel och dessutom vinner man. Blåvitt är tillbaka i toppen, MFF satsade på topp 4 och cupseger. Inget av detta kommer att infrias, det är ett monumentalt misslyckande för Sveriges rikaste fotbollsförening.
Se upp därnere för här kommer Malmö FF!
