Sirius föll rättvist mot Qviding

Sirius stod för ett nytt bottennapp i årets seriespel när Qviding segrade på Studenternas med 3-2, siffror som i ärlighetens namn hade kunnat vara både ett och två mål större. Sirius inledde matchen bra och dominerade första 15-20 minuterna, men spelet kollapsade totalt efter Qvidings ledningsmål. I Sirius fanns det två ljuspunkter: Patrik St Cyrs insats som högerback och att Johan Pettersson äntligen gjort ett spelmål. Resten var totalt och becksvart mörker.

Sirius ställde för dagen upp en startelva med vissa överraskningar. Eftersom Fredrik Söderbring återigen inte kommit till spel gick Patrik St Cyr in och vikarierade på högerbacksplatsen, precis som han fick göra i förra matchen också. På mittfältet startade av någon oförklarig anledning Austin Makacha som defensiv mittfältare, trots att han underpresterat grovt de senaste matcherna. Denne skribent ifrågasätter också hans lämplighet på just den positionen, men den diskussionen kommer lite senare. Som vänstermittfältare spelade, igen av någon oförklarig anledning, Fredrik Olsson. Nu kan i och för sig Fredrik spela vänsterytter, men frågan man ställer sig är varför denna säsongs i särklass bästa defensiva mittfältare inte spelar på den positionen. Nåja. Den mest bisarra placeringen måste ändå vara Eric Jernberg som anfallare. Eric, som är en utpräglad vänsterytter med bra inlägg, sattes på en ovan position. Statistiken skvallrar också om det, eftersom Jernberg inte hade några avslut överhuvudtaget. Däremot stod Jernberg för farliga hörnor och frisparkar som vanligt, men han behöver ju inte spela anfallare för att slå frisparkar.

Matchen inleddes med en relativt stor Siriusdominans. Första avslutet var visserligen Qvidings, men redan i 5:e minuten hade Fredrik Olsson en farlig nick precis över ribban, på en frispark från Jernberg. I 14:e minuten hade Shpetim Hasani en styrning precis utanför, igen på en frispark från Jernberg. Fyra minuter senare presterade dock Qviding matchens dittills bästa chans, då en lyftning från Tomas Eriksson studsade mot ribban bakom en passiv Richard Richardsson i Siriusmålet. Sex minuter efter det presterar Sirius en kvalificerad målchans, då Petter Österberg bryter in i banan och tar sig igenom hela Qvidingförsvaret. Avslutet är hårt, lågt och pressat och Naurin i Qvidingmålet tvingas till en enhandsräddning. Hörnan är dock resultatlös. Trots denna hårda Siriuspress är det Qviding som gör första målet. I 28:e minuten får ett långt inkast från kanten studsa mitt i Sirius straffområde och vem är där och nickar om inte Hannes Stiller. Bollen går i en bana över både Jonas Lundmark och Richardsson i mål. Bra av Stiller, men otroligt svagt av Lundmark och Richardsson. Som vanligt i Superettan i år går nu allt åt skogen för Sirius. I en tävling om titeln ”mesigast i Sirius” lyckas laget prestera noll avslut på en halvtimme, medan Qviding får till hela sju avslut på samma period. Det kan man ju tycka låter bra, men om jag ska vara helt och fullt ärlig så spelade Sirius under denna period ett försvarsspel som mer påminde om Division 5 Damer än Superettan. När samtidigt anfallsspelet mest handlar om att lägga över ansvaret på andra samtidigt som man själv springer och gömmer sig, så kan ni ju föreställa er hur det såg ut. Jag ska inte gå in närmare på alla fel Sirius gjorde, men de som framför allt underpresterade grovt var Austin Makacha och Pierre Gallo. Makacha måste vara bland Superettans mest mesiga defensiva mittfältare. Han trycker aldrig till i närkamperna, han gör inga brytningar, vinner sällan boll och passar löst i sidled. Vi var flera på läktaren som antog att han skulle få kliva av i paus. Det och en rejäl utskällning antog vi var det som väntade laget i paus.

När andra halvlek startar visar det sig att vi tydligen kan inget om fotboll. Det är antingen det eller att tränarna är blinda, så jag hoppas att det är vi som är fotbollsimbecilla. Inte nog med att Makacha, sämst på plan i första halvlek, får starta i andra halvlek, han gör det som vänsterytter! Fredrik Olsson har flyttat ner som defensiv mittfältare, en position han borde haft från början. Här måste jag tyvärr ifrågasätta tränarparets kompetens. Man flyttar alltså Makacha från en position där han inte passar, till en annan position där han passar ännu mindre! Vad tänkte man att Makacha skulle bidra med på kanten? Han presterar ett svagt försvarsspel kombinerat med obefintlig snabbhet. Den enda position han möjligtvis kan passa på är offensiv mittfältare. Trots denna omflyttning ser inte Sirius nämnvärt bättre ut. Qviding dominerar ganska totalt och lyckas få till fyra avslut på den inledande kvarten i andra halvlek. I 62:a minuten händer dock det som hade blivit en vändning för vilket annat lag som helst i Superettan. Shpetim Hasani tar sig in i straffområdet och fälls av en Qvidingspelare. Solklar straff som Shpetim säkert sätter efter att ha fintat ner Naurin i Qvidingmålet. Jag tror många i publiken och klacken trodde att vi nu hade kontakt, att Sirius skulle rycka upp sig med det här målet. Samtidigt kommer det första ologiska bytet i matchen. Eric Jernberg går ut och ersätts av Johan Pettersson. I stället för att byta ut Makacha, sämst på plan, och flytta ner Jernberg till vänsterytter där han hör hemma, samtidigt som man får behålla hans farliga frisparkar, så byter man ut honom. Förklara det för mig någon som förstår, för jag har ingen aning. Strax efter får Richardsson en studsande hemåtpass som han rensar i ryggen på Kyle Konwea, bollen går i en hög båge mot mål där samme Konwea kan peta in den. Måste vara hans enklaste mål någonsin. Sirius visar under denna period att man inte direkt kommer vinna några priser i kategorin hur man hanterar motgångar. Det roligaste som hände perioden efter Konweas mål var Daniel Fernbergs kanonvolley mot Naurins vänstra kryss, där målvakten fick göra en riktig TV-räddning. Det känns ganska talande för Sirius i år att våra mittbackar är farligare offensivt än anfallarna. I 75:e minuten tycker man tydligen att det är dags att byta ut Makacha. Under den här perioden nickar Gustaf Segerström utanför och Qviding gör lite som dom vill. I 84:e får Qviding göra mål på en hörna, Sirius ser helt borta ut. På tilläggstid händer så nästa ljuspunkt, när Johan Pettersson vänder bort sin försvarare och slår in bollen hårt och lågt vid stolproten. Snyggt men för sent.

Sirius förlorar denna match helt och fullt rättvist. Försvarsspelet var många gånger amatörmässigt. Det visar inte minst skottstatistiken. Sirius hade nio avslut, varav fem på mål. Qviding hade hela 17 avslut, 11 av dem på mål. I straffområdet släppte Sirius till hela 12 avslut, varav åtta på mål. Som en jämförelse är det totalt lika många avslut som BK Häcken hade mot oss i en viss match i Göteborg förra året. Det är på inte några sätt godkänt. Jag tror att det finns ett antal anledningar till detta.

• Obefintlig press. Sirius spelar för tillfället helt utan press på bollhållaren. Det betyder att motståndarlaget i lugn och ro kan lägga upp sina anfall, medan Sirius väntar tills motståndarna är fem-tio meter in på vår planhalva innan man börjar pressa lite. Det var mycket därför Qviding vann, för att man varje gång en Siriusspelare fick bollen satte honom under press.

• Ingen kontinuitet. Ett honnörsord i Sirius 2009 verkar vara kontinuitet. Då handlar det framför allt om att ha det på ledarsidan, men jag tror det är minst lika viktigt att ha det i laget. Som det ser ut nu har man flyttat runt spelarna på framför allt mittfältet mellan nästan varje match. Jag tycker man ska bestämma sig för en formation och hålla sig till det, spelar ingen större roll om det är 4-2-3-1 eller 4-1-3-2.

• Fel spelare på fel plats. Nu syftar jag framför allt på Austin Makacha, men även på det eviga omflyttandet av andra spelare. En spelare som är så svag i defensiven kan omöjligt passa bäst som defensiv mittfältare. Fredrik Olsson borde vara självskriven på den positionen.

• Hjärta. Jag tycker det är en självklarhet att man visar lite hjärta och kämparglöd när man drar på sig den blåsvarta tröjan. Tyvärr är det alldeles för många som nu mest lallar runt på planen i stället för att ta ansvar. Man kan inte lämna över bollen hela tiden till första bästa medspelare och hoppas att han ska göra allting.

• Kommunikation. Som det ser ut nu så pratas det absolut ingenting på planen. Richardsson försöker styra sitt försvar så gott han kan, men snacket inom backlinjen och framåt är närmast obefintligt. Här har Segerström som lagkapten ett stort ansvar, som han tyvärr inte har tagit än. Man kan säga mycket om Haris Skenderovic, men han öppnade i alla fall käften när han kände att något inte stämde.

4 kommentarer

Michael Fors2009-05-27 09:17:00