-
Inför HBK - ÖSK: Sock it to us!
Två lite tilltufsade lag möts i vårepilogen på Örjans Vall. För HBK gäller det att få fart på målskyttet igen efter fyra mållösa matcher på rad.
HBK:s vårsäsong har varit en omtumlande treaktare. Först ut var en räddhågsen och vilsen upplaga av våra blåsvarta favoriter. Man snubblade på bollen, sprang fel, eller inte alls, och hotade sällan eller aldrig motståndarförsvaret. Två pinsamma förluster, borta mot AIK och hemma mot BP, och en pinne hemma mot ett högt pressande TFF. Ingen roligt facit. Sen följde andra akten, i vilken våra hjältar vaknar ur sin slummer och börjar spela fotboll på allvar. Och som de gjorde det. Tre poäng borta mot mästarna Kalmar, samma borta mot tronpretenderna HIF och hemma mot gravt detroniserade ex-mästarna Djurgården. Slarvigt oavgjort borta mot Häcken men tre någorlunda stabila poäng hemma mot särsklassiga jumbon Öis. En
Akt tre smygstartade med cupmatch i Örebro. HBK låg på anfall matchen igenom, men det var ÖSK som fick in ettan med kvarten kvar. De blåsvarta pressade framåt än mer, men det blev inte bättre än att det öppnade för ÖSK:s tvåa. Och trea. Det här lilla förspelet satte nivån för de kommande matcherna. Mot Elfsborg borta gjorde man inte heller några mål, men det problemet hamnade i skuggan av det faktum att man spelade som ett knattelag och släppte till fyra mål och ett otal chanser. Plötsligt var optimismen från akt två borta. Utklassningen i Borås följdes upp av en trött förlust hemma mot ett smart spelande Gefle. I den senaste matchen, mot Hammarby borta, slutade mållöst trots massor av chanser och ett klent motstånd.
Vilket för oss till sista delen av sista akten - söndagens hemmamöte med Örebro. Ett ÖSK som också har blandat och gett en del i vår, och som senast tappade två poäng i mötet med BP. Förra året blev det förlust hemma mot Örebro, 1-2, i en match där bortalaget var taggade till tusen efter en sur hemmaförlust mot ett kyligt och effektivt HBK. I år torde förutsättningarna kunna vara de omvända, efter den inte helt rättvisa cuptorsken.
Joe Sise saknas fortfarande efter sin stukning. Finns det någon spelare i Allsvenskan i vår som har fått lika mycket stryk som Joe? Och någon som har fått så få domslut med sig när han har blivit manglad? Jag har skrivit det förr och vet att jag riskerar bli tjatig. Men det är rent förbannat irriterande att behöva se en gudabenådad supertalang som Joe få vårsäsongen förstörd för att domarna vägrar använda ögonen.
Frånvaron av Joe innebär att forwardsplatsen tillfaller Anselmo eller Emir Kujovic. Anselmo gjorde en ganska platt figur borta mot Bajen och har över huvud taget haft en ganska tuff vår. Emir är lagets bäste målskytt tillsammans med Ante, med tre mål, men har i ärlighetens namn inte stuckit ut särskilt mycket, utom i sitt hypereffektiva inhopp hemma mot Dif. Ensam på topp är han enkel för ett motståndarförsvar att läsa och plocka bort. Efter förra matchen försvarade Janne systemet med en man på topp med att ett tätare innermittfält låter oss ha yttrar med höga utgångspositioner, och det kan man väl köpa, men då måste de också komma fram på kanterna och sätta bollar på en effektiv avslutare - och så har det inte fungerat på ganska många matcher nu. Dessutom är både Emir och Anselmo för svaga som bollmottagare - när de får bollen tenderar de att glida ut mot kanterna, och kan på så sätt inte vara på plats för att göra de det ska göra bäst: mål.
Detta är ett problem som måste lösas. Offensiven har varit lit för lättviktig och lättläst på sistone. Offensiva yttrar är trevligt och bra, men dels måste de skapa lägen, och dels behöver den här taktiken inte nödvändigtvis innebära att man drar sig för att anfalla centrakt på djupet. Just det är nämligen en dimension som har saknats i några matcher nu. Kanske kan det bli annorlunda om Anel Raskaj får fortsätta centralt. Alltför ofta har han dock fastnat när motståndarna sätter tre gubbar på honom så fort han får bollen.
Som alltid är receptet rörelse, fokus och offervilja. Är man inte beredd att ta en smäll kan man inte räkna med att göra mål. Det måste få göra ont när man är ett välbetald fotbollsproffs. Ser man det som ett problem har man antagligen valt fel karriär.
Det har blivit allt glesare på Örjans läktare under våren. Det har givetvis till viss del att göra med att Halmstadborna är ena bortskämda rackare. Men det har också att göra med att man under de senaste säsongerna fått vara med om en del besvikelser på hemmaplan. HBK hittar alltmer sällan den där extra Örjan-kicken som genom åren gett oss så många segrar. Sista matchen innan uppehållet vore ett bra tillfälle att hitta tillbaka dit. Att ge oss supportrar hoppet åter innan serien drar igång igen i juli. Att sätta punkt för den tredje akten på ett bra sätt. Så vad säger ni?
