Måndag morgon:
Du äger inte konstnären för att du köpt tavlan
Supportrar menar ju ofta att de har rätt att påverka klubben eftersom de lägger sina pengar på laget och dess matcher. Om man ska utgå från det resonemanget borde det ju snarare vara konsumentmakt som ska gälla. Det vill säga påverkan genom att avstå köp.
Vissa människor blir väldigt upprörda och förbannade när deras lag inte fungerar som personen i fråga förväntar sig? Det är rent beklämmande att se hur en del ”fans” visar sitt missnöje med lagets resultat. Oftast är det med hårda ord på forum och webbsidor, ibland är det tyvärr med attacker på spelare och tränare.
Nu senast var det ”fans” till Örgryte som utmärkte sig genom att ge sig på tränare och klubb. I min värld liknar det ett pöbelvälde där den mest aggressiva tar sig rätten att påverka med hjälp av hot och våld.
Än mindre vettigt blir beteendet med tanke på att den klubb man valt att lägga sin själ och sina känslor på inte bett oss göra så. Supportrar har dessutom många gånger orealistiska drömmar och förhoppningar som man inte diskuterat och förankrat med klubben. Att komma och kräva samtal med tränaren när laget man själv valt inte presterar som man vill - blir därför i min värld konstigt. Nyckelorden här är alltså ”själv valt” För att kunna ställa krav på den andra parten måste man vara överens, om mål, metod och medel. Det är man ju inte om det bara är den ena parten som gjort ett val.
Att klubben sedan är tacksam och gärna tar emot våra pengar är en annan sak.
Kanske började det när fansen fick för sig att det är de som är klubben/klubbarna eftersom de är trogna år från år medan spelare och ledare kommer och går. Tack vare det så skapade ”fansen” ett mentalt tolkningsföreträde gentemot alla andra som går på fotboll och håller på ett lag.
Jag brukar inte slänga mig med citat av Bob Dylan men nu ska jag göra det. Han har en gång sagt något i stil med att ”bara för att ni köper konsten äger ni inte konstnären”, vilket jag menar kan appliceras på supportrar – bara för att man köper biljetter till matcherna så äger man inte klubben. Däremot har man köpt rätten att se en fotbollsmatch.
För övrigt kan man fråga sig om ”fans” är mer klubb än alla sponsorer som satsar slantar år efter år. Eller om de tycker sig vara klubben mer än de som troget betalar sin medlemsavgift varje gång det kommer en avi, och därmed har en rätt som utgår från stadgarna att delta i föreningens inre arbete. Min åsikt är att de enda som kan ställa krav på klubbens arbete och resultat är dess medlemmar.
Det aggressiva beteendet hos "fansen" efter förluster, tappade poäng och uteblivna topp-placeringar blir ju såklart ett problem för klubbarna. Hur ska de hantera sina besvikna ”fans”? Som de oftast indirekt ger rätt genom att säga att vi förstår deras besvikelse.
Kanske är det dags att omformulera begreppet ”fans/supportrar” för att i stället tala om kunder och medlemmar. Om klubbarna ser publiken som kunder så kan man troligen också hantera konflikterna på ett annat sätt. Kunder är något man ska vara rädd om därför att de bidrar till företagets fortlevnad och välstånd men den enda rätt att påverka de har är rätten att välja köp. Till och med jag förstår vad det innebär om 5000 personer färre väljer att inte köpa matchbiljetter/årskort. Det påverkar självklart företagets agerande och förhoppningsvis ändrar de produkten till det bättre, annars går de under.
Däremot har medlemmarna genom sin medlemsavgift rätten att med demokratiska medel vara med och påverka föreningens framtid. De kan på medlemsmöten, årsmöten och i kontakterna med andra medlemmar framföra sina åsikter och sitt eventuella missnöje. Då sker det på rätt sätt och med rätt metoder.
Det är skillnaden mellan pöbelvälde och en demokratisk förening.
