Syrianska regerar i Södertälje
Underbart, magnifikt, magiskt...
Jag har svårt att uttrycka mina känslor efter derbyt igår. Tror inte ens de rätta orden kan hittas i svenska ordboken. Tidigt på morgonen åkte jag till Södertälje eller ”Aram-tälje” som den också kallas i folkmun. Kvällen innan har varit sömnlös och orolig. Hur klarar Syrianska av att ladda om efter IFK-matchen? Missar våra skadade spelare derbyt? Vem ska göra målen när Michael Mensah är avstängd? Assyriska hade bättre förutsättningar inför derbyt, medan Syrianska fick det desto tuffare. Syrianska måste snabbt skaka av sig IFK-matchen och ladda om till derbyt med bara 2 dagars vila. Med Mensah avstängd och några viktiga spelare på skadelistan blev det hela ännu mer nervöst. Assyriska hade dessutom fler spelare som varit med i tidigare derbyn än Syrianska, något som också borde gynnat laget. Vad gör man när nervositeten stiger och en sömnlös natt väntar. Jag bestämde mig för att in i det sista peppa upp spelarna. Sms skickades till alla SFC-krigare och målvakten Nurme var först att svara:
- ”Oroa dig inte. Vi ska kämpa till 100% och fira med Gefe Fans efteråt”.
Hoppas Nurme verkligen förstått vad derbyna betyder för oss, tänkte jag. Men det borde han insett eftersom jag redan nämnde derbyna för honom innan han värvades för klubben. Hans sms-svar lugnade ner mig och nu var det bara att se fram emot derbyt. Klockan är 14.00 och i stadsdelen Geneta är stämningen i full gång. Busslaster börjar anlända medan andra fastnat i trafiken. Det är härligt att så småningom se hela 12 bussar rulla in från alla möjliga städer och hålor i landet *ironi*. Vilken grymt skön känsla det är att ladda upp med supportrar från hela landet, trots att många inte känner varandra personligen. Alla är syrianska bröder och systrar och det värdesätts allra högst en sådan här dag. På tal om busslasterna tror man kanske att SFC står som hemmavärd i derbyt, men så är dock inte fallet. Syrianska slår rekord i antal bokade bussar trots ”bortamatch” och visar tydligt denna gång vilket av lagen i Södertälje som har starkast publikstöd! Det tyckte även Carl Rommel som skriver en magister-examen om läktarkultur. Han fanns på plats i båda klackarna och konstaterade:
- ”Jag måste säga att det är bättre tryck här i Syrianskas klack!”
På tal om läktarkultur. Båda lagen bjöd på mäktiga tifon. Vissa dock med ett mer tydligt budskap och andra mer oklart. Stämningen på plats höll allsvensk klass och inför alla tv-tittare var det viktigt att SFC visade sin bästa sida. Inför matchen hade det från Assyriskas håll gjorts en del intervjuer med självsäkra spelare och skribenter. Några av Assyriskas talanger uttryckte t ex i Hujådå vilken skön dröm det skulle bli att sänka Syrianska. Jag tror ni fick svaret igår att det förblir en osannolik dröm! En av Assyriskas största profiler, Göran Marklund uttalade sig så här i en intervju inför derbyt:
- ”Jag tror vi vinner för att vi alla vill det så hårt. För att vi har många spelare som kan avgöra i viktiga matcher och för att jag tycker vi är ett bättre fotbollslag helt enkelt”.
Imad Zatara fick möjlighet att replikera. Men han agerade desto mer rutinerat och sa ”bara”:
- "Jag gillar inte att snacka mycket i media som andra, utan vi ska låta våra fötter prata istället när derbyt blåses igång".
Göran Marklund åkte hem med svansen mellan benen och inte såg någon att ni var det bästa laget. Östlundh som upphöjts till skyarna fick känna på syriansk krigarmentalitet och eliminerades totalt från matchen, tack vare lagkaptenen Ahmet Özdemirok. Dessutom kan det tilläggas att Eddie Moussa hade tur som inte fick möta avstängde Mensah, vilken mumsbit det hade blivit annars för vårt ”afrikanska monster”.
Matchbilden då? Syrianska dominerar matchen och är snäppet hetare än lillebror Assyriska. När Assyriska väl kommer till anfall är det ett sammansvetsat försvar de möter som enkelt tar hand om bollarna. I första halvlek har inte Assyriska mycket att komma med då Syrianska taktiskt fick motståndarna dit de ville. I 55:e minuten hittar legenden Robert Massi inga passningsmöjligheter. Han driver med bollen förbi några Assyriska-spelare, hittar skottläge, kollar upp och skickar iväg en syriansk projektil rakt upp i krysset bakom en chanslös Oscar Berglund. Jublet på läktarna fullständigt kokar över och det rödgula infernot är igång! Jag kan inte annat än att hänga i nätmaskorna och stolt fästa blicken på vår derbyhjälte Robert Massi. Han springer fram och möter fansen i ett underbart kärleks-ögonblick där han stolt klappar sig för bröstet och vårt älskade klubbmärke. Fansen vrååålar över Massis kanonträff, alla kramar om alla i en enda glädjekick. Tusentals blickar möts och de som hänger i nätmaskorna bakom målet påbörjar ramsan som får hela arenan att koka över: SURYOYEEEEEEEEEEEE SURYOYEEEEEEEEE! DET ÄR VI SOM ÄR SURYOYE!! Publiken sjunger hyllningsramsan som nu får hela kroppen att fullständigt rysa: Robert Massi Robert Massi ole ole ole........syrianerna i motståndarklacken tystnar och nu hörs bara Gefe Fans.
Stolt hängs den syrianska flaggan i nätmaskorna som tydligt visar det faktum att SYRIANSKA ÄR STOREBROR! Men den här gången är det extra härligt, hela svenska folket har kunnat se vilket lag som är bäst inför storpublik på arenan. Det kan inte bli bättre.
I slutet av matchen försöker Assyriska forcera in bollen och får en bra kvitteringsmöjlighet, men Simon Nurme räddar skottet som slås rakt på målvakten. Syrianska hade sett över hela matchen det mesta av spelet och om det inte vore för Oscar Berglund som räddade tre skott vid ett och samma läge hade Syrianska vunnit med större siffror.
Efter slutsignalen töms Assyriskas läktare fort och Gefe Fans skanderar: - Ska ni gå hem nu? Jag lämnar klacksektionen och rör mig mot huvudingången. Syrianska fansen spricker upp i härliga leenden medan det ser desto dystrare ut hos de rödvita. Men alla AFF-fans jag går förbi tackar jag för en god match. En känsla av medlidande för motståndarsupportrarna fanns där trots allt. Jag säger som jag sa i min förra derbykrönika. Båda klubbarna är vinnare på ett sätt då det hela slutade i folkfest och inget annat. Det kan man trots allt glädjas åt, även om förluster som dessa svider. Oavsett vinst eller förlust kan man tacka motståndarna för en god match, ett tecken på mognad. Vem vet, någon dag kanske ni också får fira en derbyseger.
Framöver kanske Assyriska fansen slutar överskatta sitt lag och kaxigt intala sig själva att laget ska krossa Syrianska. SFC har tystat AFF-fansen efter 4:e raka derbyvinsten, i alla fall i några få dagar. Sedan är väl karusellen igång igen och inbillnings-syndromet ”vi är bäst i stan” har återigen lyckats implementeras hos AFFs supportrar *ironi*.
Vi kom, vi såg, vi segrade och vi festade hela natten lång!
Tack till alla SFC-krigare i laget! Vi är stolta över Er.
Tihe Suryoye-Oromoye.
Slutresultat:
Assyriska – Syrianska: 0 – 1
55 min – Robert Massi
Statistik
Skott 9-14
Skott på mål: 2-6
Frisparkar: 11-13
Hörnor: 2-5
Ojuste spel: 11-8
Offsides: 1-0
