Topp tio bäst och sämst med AIK under våren.
En kort, men ändå väldigt lång, vår är tillända. Med fem veckor kvar till nästa match har Tommy Arvidsson tittat på tillbaka på våren. Här listar han sina personliga tio höjdpunkter, och tio lågvattenmärken, från våren.
Ojämna och samtidigt oförutsägbara. Men ibland har spelet glimrat till. Så tycker jag man kan sammanfatta det vi sett av årets upplaga av AIK hittills. Jag har vaskat fram och listat AIK:s 10 bästa/sämsta prestationer under säsongen.
Topp 10 i AIK under våren
1. Derbyna
Full pott! AIK är bäst i Stockholm, må det hålla säsongen ut. En fjärdeplats i tabellen och en kvartsfinal i Svenska cupen är inte heller pjåkigt om man ser till de sjukdomar och skador som drabbat truppen under våren.
2. AIK:s första halvlek mot Djurgården och mot Elfsborg
Tänk vad AIK kan prestera. Då var ändå inte Ortiz med mot Elfsborg. Jag grämer mig fortfarande över att den fina första halvleken mot Elfsborg inte kröntes med ett AIK-mål och att AIK inte fick vinna matchen. Prestationerna mot DIF och Elfsborg bådar dock gott inför resterande matcher av säsongen, även om Elfsborg var i stor saknad av Anders Svensson vid tillfället. Någon annan än jag som fick rysningar i kroppen och tänkte på AIK årgång 2006? Energin och glöden fanns där nu igen. Kan det vara Mikael Stahre som delat med sig av sin energi till spelarna? Det tror jag. AIK:s fina spel mot DIF och Elfsborg vittnar om vad årets upplaga av AIK är kapabla till – när spelet stämmer kan AIK störa alla svenska lag. Hoppas detta spel infinner sig i sommar då bland annat IFK Göteborg och fortsättningen i svenska cupen väntar.
3. Mauro Iván Óbolo.
Jag har inte sett en sådan elegans, kunnande och offensivt spelsinne i AIK sedan Nebojsa Novakovic och Andreas Anderssons glansdagar. ALLT Iván gör ser så enkelt och galant ut. Målen mot Brommapojkarna och Djurgården är riktiga fotbollsdelikatesser. Sen har vi bollmottagningarna, bolltouchen, blicken för spelet, passningarna, närkamperna, hur Iván håller i bollen och bollkontrollen. Jag har försökt att tvinga mig själv att föreställa mig hur AIK:s spel ska se ut utan Iván, men jag varken vill, kan eller vågar.
4. Martin Mutumba.
Han är härlig att titta på, dels för att han är så kreativ och dels för att han utstrålar en sådan enormt stor spelglädje. Viktig för AIK och besvärlig för motståndarna eftersom han alltid vågar utmana och ofta tar sig förbi med bollen i behåll. Underbar teknik och bollbehandling. Som jag saknade honom mot Gefle.
5. Jorge Ortiz.
Äntligen visar Ortiz vad han går för. Hög och jämn nivå, tar närkamper på ett underbart sätt nu. Spelförståelsen och tekniken visste vi redan att han hade – nu är han komplett.
6. Försvarsspelet och Markus Jonsson
Försvarsspelet har, bortsett från en extrem fallering, varit i underbar form. Jämnast och bäst i backlinjen har Markus Jonsson varit hittills. Mycket stark vårsäsong, bra insatser offensivt och defensivt. Markus har varit stabil och pålitlig i sitt spel och har hållit en hög och jämn nivå.
7. Daniel Örlund.
Jag har personligen aldrig sett honom bättre. Jättekul för honom, AIK och alla AIK:are. Se och njut vad en målvakt i bra form betyder för sitt lag. Hoppas att formen håller i sig resten av säsongen.
8. Daniel Tjernström.
Han har fortfarande sina begränsningar och har väl varit lite svajig med sin nivå - han dominerar inte i varje match. Men: när han levererar - då finns det bara en Tjerna. Och när han är inte är med: då blir det tomt. Tjerna betyder fortfarande väldigt mycket för AIK.
9. C-H Jagne.
Han har gjort viktiga mål mot Brommapojkarna, Häcken och Hammarby. Det ser lovande ut och det finns mer att ge. Till skillnad från ifjol har vi också fått se en Jagne som möter boll mer och inte bara springer på djupet. Men när han gjort det, då har han gjort det bra.
10. U21-EM
Per Karlsson, Pierre Bengtsson och Gabriel Özkan till U-21 em. Walid Atta reserv på hemmaplan. Kul att delar av Sveriges ungdomselit finns i AIK.
10 bottennoteringar i AIK under våren
1. Gefle – AIK, 1 – 0.
Så här får det inte gå till. AIK var helt utan chans mot Gefle och hade inte ett enda skott på mål under hela matchen. Det var inte ett lag i La liga eller Bundesliga som AIK mötte - extremt underkänt!
2. Säsongens förluster avslöjar brister i AIK.
I flera av förlustmatcher blir bristerna tydliga; AIK har förtvivlat svårt att förändra matchbilden, mot Gefle och Helsingborg var AIK helt chanslösa. Resultatet av en begränsad förmåga i truppen? Missbedömning av motståndet? Underskattning? Svaga insatser i samtliga förlustmatcher förutom den mot Malmö där AIK hade kunnat få en poäng med sig. Detta är något Mikael Stahre och spelarna måste fundera på under U-21 uppehållet. Dessutom: att inte kunna få utdelning på det stora spelövertaget mot Elfsborg är inte heller bra.
3. De fasta situationerna.
En (1) frispark i ribban mot Hammarby. Samtliga hörnor är resultatlösa (även när två AIK:are står vid hörnflaggan, som så ofta sker). Det är väl ändå meningen att de fasta situationerna ska vara ett hot mot våra motståndare? Ytterligare något för AIK att fundera och träna på under U-21 uppehållet. Å andra sidan inte en helt negativ poäng. För defensivt har AIK inte släppt till något alls på hörnor och frisparkar
4. Per Karlsson och Jos Hooiveld i matchen mot Gefle.
Jag undrar vad Daniel Örlund hade att säga till mittbackarna efter matchen. Det är orättvist att döma dessa backar enbart efter denna match då AIK:s backlinje överlag spelat bra under våren. Men att ge bort så många frilägen i en och samma match – det får man bara inte. Jag hoppas att AIK inte ger bort mer i år och att man ”gav bort allt” i en och samma match.
5. Målproduktionen: Tio gjorda mål på tolv matcher.
Det som oroar mig mest är hur målproduktionen ska kunna öka. AIK saknar jämnhet i sitt spel och har haft svårt att hota motståndarna på allvar, främst i matcherna mot Gefle och Helsingborg. Jag (precis som alla andra) tror fortfarande inte att Óbolo är kvar i AIK säsongen ut och hur det kommer att se ut utan honom vågar jag knappt tänka på. Men:
6. Frågetecknet: Vem ska ersätta Obolo?
Hans ersättare finns inte i AIK:s trupp idag i alla fall. C-H Jagne känns bra för att han kompletterar Obolo. Mikael Thorstensson är inte redo för uppgiften ännu (hans inhopp mot Elfsborg var bland det mer förbryllande jag sett på länge på en fotbollsplan). Pontus Engblom är inte heller redo. Jag tvivlar också på att en frisk Miran Burgic bredvid någon av AIK:s yngre alternativ vore en bra lösning men jag blir gärna motbevisad på den punkten. Försvinner Obolo måste AIK ut och handla, det borde bli en slant över vid försäljning.
Men det kommer behövas en acklimatisering av den inköpte spelaren. Jag känner hur den där ångesten börjar komma krypande; Boateng såld under säsongen 2006, Wilton under säsongen 2007 och Dulee Johnson 2008. Jag bara hoppas att vi för en gångs skull – ja, det börjar faktiskt kännas så – slipper förlora den bästa spelaren mitt under säsongen.
7. Skadorna
Borde egentligen komma högre upp men man vill inte gnälla för mycket på ett trist faktum. Bojan Djordjic, Kenny Pavey, Walid Atta, Kevin Walker, Tomi Maanoja, Gabriel Özkan Miran Burgic, Daniel Tjernström, Nicklas Bergh, Martin Mutumba... några av dom som missat ett par eller fler matcher under våren.
8. Labinot Harbuzi.
Malmös nummer 23 gjorde i stort sett vad han ville på Råsundas gräsmatta och avslöjade vissa brister hos våra mittfältare (ingen nämnd ingen glömd). Kort och gott, den spelare som ställt mest frågor på egen hand till AIK under året.
9. Publiktillströmningen på Råsunda.
Trots bilden ovan är det här inget positivt inlägg. Förra året fanns det knappt en biljett att köpa till vårens derby mot DIF. I sista minuten löste det sig så jag kunde gå på derbyt då jag lyckades komma loss från mitt arbete - men då gick det inte att köpa någon biljett. Sent på eftermiddagen, dagen innan matchen, så lämnade någon tillslut ett återbud på Ticnet och jag fick sitta på första raden på den västra läktaren, endast två-tre meter från platsen där Kenny Pavey träffade Jan Tauer med sin tackling vid sidlinjen. Minns jag inte fel så var det drygt 34 000 åskådare på den matchen och det är bara ett år sen. I år har det sett betydligt sämre ut: 23 000 åskådare i AIK:s hemmaderby mot Hammarby. Nästan 22 000 åskådare mot Djurgården. Drygt 14 000 åskådare i seriefinalen mot Elfsborg. Tråkigt. Jag hoppas att det blir bättre efter U-21 uppehållet. Det kommer kanske aningen olägligt att publiksiffrorna gått nedåt just i år när en ny arena diskuteras intensivt och just AIK:s publik är av stor betydelse i frågan.
10. Spelschemat.
Det har varit en maraton med matcher under säsongen. Så till den grad att man som supporter nästan tröttnat mot slutet. "Vadå, är det match igen?".
Svensk elitfotboll har klämt in mer matcher på mindre än två månader än vad man gör när det är som mest intensivt i England. Säger en hel del. Vissa lag har lidit hårt av det. Däribland AIK med flera skador. Och det har märkts på hur slitna spelarna varit stundtals.
Tack och lov är det ett mer vettigt spelschema under hösten.
Fast å andra sidan spelar AIK tre tävlingsmatcher första veckan efter uppehållet...
