Krönika: När två tuppar hamnar i samma hönshus
Linus Sunnervik ger sin syn på Zoran Lukics avgång.
Djurgården har hållt på hemligheter den senaste veckan. I söndags talade Aki äntligen ut om sin (icke) framtid i klubben. Nu var det Zorans tur att agera...
Jag satt ett par meter snett bakom tränarbåset i söndagens match mot Örgryte. I säkert 70 av 90 minuter stod Andrée upp och coachade febrilt. Inte en enda gång såg jag Zoran resa sig från bänken. Inte en enda gång såg jag att de utbytte några konversationer (visserligen satt jag lite skymd). Efter matchen var det en märktbart irriterade Zoran som skyndade sig in i omklädningsrummet och inte svarade på en enda fråga - "det sköter Andrée", hette det. Som sagt, DIF har hållt på hemligheter och inväntat tillfälle att snacka ut. Helt rätt.
Det är ju alltid lätt med facit i hand. Trots det vill jag påstå att det var naivt av Djurgården att sätta ihop två så starka individer som så gärna, så gärna ville dra i ett lag som inte var helt i balans, mot ett orealistiskt (?) mål, på ett sätt de uppenbarligen inte var överens om. En tränarduo består oftast av en utåtriktad, vältalig "huvudtränare", som håller i tömmarna, tätt följd av den där kufen till andretränare sitter på alla taktiska genidrag och som kan motståndarlagets reservlagsmålvakts hemadress... ...utan att nämna Stefan Rehns och Jonas Olssons namn... Zoran och Andrée må brinna lika innerligt efter att skapa framgång, men ingen av dem var nog villiga att lägga undan sina egna verktyg för den andres.
Visst blir man lite överraskad att det är Zoran som går, sett till det anseende och förtroende han har inom föreningen. Lösningen känns ändå positiv. En förändring under sommaruppehållet var nödvändig. Klubben hade alternativen att sparka båda tränarna och leta en helt ny som kunde utföra vår spelidé, sparka Göran Aral och leta ny sportchef och spelidé, eller sparka en av tränarna och behålla samma koncept som tidigare. Med Andrée känns det som vi har något nytt, outtalat, framför oss. Med all respekt för Zoran och vad har gjort i klubben vore det fel tillfälle att satsa enbart på honom.
Det blir spännande att följa Djurgårdens utveckling under sommaren och hösten; att se Andrée Jeglertz vad kan åstadkomma på egen hand, vilka förändringar han kommer göra, såväl taktiska som truppmässiga. Trots allt är det först nu den oerhört ambitiösa och målmedvetne halvt norrländsktalande skåningen får en ärlig chans i Djurgården. Jag är villig att ge honom den.