Udda Halmiaminnen-del 1
om mina föräldrar, och om mig själv
Min pappa Fritz Gunnar Blom, född 19 maj 1909 i Kallinge i Blekinge, kom som ettåring till Halmstad för att hans pappa, min farfar Martin Elof Blom fick arbete som gjutmästare på Lundgrens gjuteri. Min far avled under november 1994 och var hela livet supporter till Halmstads BK, men han var aldrig medlem hos dem eller hos någon annan idrottsförening.
1932 när IS Halmia kvalificerade sig för Allsvenskan var Gunnar Blom 23 år, redan då var han mycket intresserad av att titta på fotbollsmatcher så jag misstänker att han gladdes åt ISHs serieseger i tvåan samt åt spelet i Allsvenskan, dit ISH hann före HBK som kom till Allsvenskan året efter 1933.
När ISH spelade sju år i svit i Allsvenskan mellan 1943 och 1950 så tror jag han tittade på de flesta Halmia hemmamatcher, 1961 när ISH spelade match på Stadsparksvallen i Jönköping och vi var där så träffade vi på en av den tidens mesta Halmia supporter, "Röe-Algot" som sa till min pappa innan matchen, "I dag vinner vi med 2-1", min pappa svarade, "Bättre upp, Halmia vinner med 3-1" och ISH vann med 3-1, så nog tror jag att min far gladdes åt Halmias framgångar.
1978 när ISH i Kristianstad säkrade Allsvenskt avancemang i sista omgången av div. 2 Södra genom att vinna med 1-0 var jag och mina föräldrar där.
1979 när både Halmia och Halmstads BK spelade samtidigt i Allsvenskan hade vi årskort till samtliga tjugotvå matcher på Örjans Vall, detta året blev min mamma Karin Gunhild Elisabet född Nilsson 27/6 1910 i Halmstad, men sedan Blom, Halmia supporter efter att tidigare i nästan hela sitt liv varit "Bollklubbare", hon började hålla på båda Örjans Valls föreningarna och från 1980 önskade hon fram tills hon avled 1993 Halmia tillbaka till Allsvenskan. Hon sade det också till legendariske HBK ledaren Stig Nilsson, som svarade att det går bara med ett Allsvenskt lag i Halmstad, envis som hon var svarade hon emot och påstod att visst kan det finnas två Allsvenska föreningar i Halmstad.
Jag hörde aldrig någonsin min pappa prata illa om IS Halmia, aldrig någonsin, så nog tror så här många år efteråt att han var "Smyghalmian", jag fick det aldrig bekräftat men så har det säkert varit.
Själv är jag både supporter till ISH och HBK som jag dessutom sedan många år är medlem hos, dock höll jag på HBK före ISH, men det var bara i en match, när HBK vann en Allsvensk match 1959 med 7-0 mot GAIS på Örjans Vall, sedan blev jag inte HBKare föränn i slutet av 1964 när HBK höll på att säkra seriesegern i div.2 Västra Götaland genom bland annat att Halmia hjälpte till genom att besegra värste konkurrenten Gunnarstorps IF på Örjans Vall med 3-1, HBK kvalade tre matcher till Allsvenskan mot Östers IF (2-4) på Örjans Vall, GIF Sundsvall (0-2) på Idrottsparken samt Hammarby IF (2-3) på Örjans Vall, HBK missade avancemanget. Den sistnämnda matchen skulle spelats på Idrottsparken i Norrköping men eftersom den saknade betydelse och båda lagen ville spela flyttade man den till Örjans Vall.
Halmia supporter blev jag 1960 när dem spelade i div.3 Sydvästra Götaland, en serie som ISH vann, en av moståndarna var IF Leikin från Halmstad som spelade sina hemmamatcher på Fylgiaplanen i de östra delarna av staden.
Allt sedan året 1960 har jag varit Halmian och nästa år jubilerar jag med femtio årig kärlek till Halmia, att jag blev Halmian har jag aldrig ångrat, tvärtom så har jag varit stolt åt det och glatts med alla framgångarna och tagit motgångarna med fattning, ordspråket heter, "efter regn kommer sol" så därför tror jag att IS Halmia någon dag kommer att spela i Allsvenskan med både herr- och damlaget. Och att jag kommer att få uppleva det, mina föräldrar fick det aldrig men jag som är 59 år kommer att få uppleva den härliga känslan och jag tror inte det är så avlägset.
Det var många minnen, men nu slutar jag med familjen Bloms Halmiaminnen, annars kan det bli för långt och jag kan trötta ut läsarna, fast å andra sidan, läsning om IS Halmia borde ingen bli trött på.
På bilden ses mina föräldrar utanför Stadsparksvallen i Jönköping lördag 30 maj 1981 när vi med min röda Ford Taunus åkt de sjutton milen åkt dit för att titta på IS Halmia.
Hur gick det då i matchen? Jo, det blev precis tvärtom som 1961, Jönköping Södra IF vann med 3-1, trots förlusten, ett härligt minne.
