Sommarintervju med Erik Sjöström
Erik i en alternativ ljusblå skjorta Foto: privat

Sommarintervju med Erik Sjöström

Under sommaruppehållet presenterar Himmelriket en sommarintervju en gång i veckan med en MFF-anhörig. Denna vecka får ni träffa Erik Sjöström som har tio år i MFF:s ungdomslag på meritlistan.

Berätta om din tid i Malmö FF
   - Min far skrev in mig i MFF:s fotbollsskola när jag var fem år gammal. Efter ett år och uttagningar till pojklagen hamnade jag i P7 med åldersgruppen -79. Vi var en stabil stomme som började då. Darko Marasovic (LB07 idag, reds anm), Rolf Brännlund (Svedala/Bara) och några andra som höll ihop under flera år.

Kontinuitet alltså?
    - Ja, vi var säkert 7-10 stycken av årgång -79 som spelade ihop i många år. Många provspelare kom men tyckte träningen var för tuff och lämnade.

Hade ni så hård träning?
    - Vi var långt före alla andra lag. Vi hade hård fysträning och hade taktisk undervisning redan på sjumannaplan när vi var tio år gamla. Vi fick lära oss press / understöd och det satte sig i ryggraden. Vi visste inte vad det betydde, men gjorde vi som tränarna sa så vann vi.

Hur bra var ni då?
   - Vi var ruggigt bra! Vi hade en period på över två år där vi inte förlorade en match. Sen mötte vi Kirseberg i kvartsfinalen i Skånecupen och de hade två spelare som var helt outstanding. Glenn Holgersson och Ola Magnusson gjorde att vi förlorade för första gången på två år. Vi var helt förstörda. Ingen visste hur det kändes att förlora längre. Det tog vansinnigt hårt.

Glenn Holgersson satte alltså käppar i hjulet för MFF vid 12 års ålder?
   - Ja, men han och Ola Magnusson värvades över direkt efter Skånecupen. Sen bildade Glenn och jag vänsterkant under ett par år.

Ni måste ha blivit ännu bättre då?
   - Vi var bra under hela ungdomstiden. Under tonåren jämnades det ut lite rent fysiskt, men innan dess var vi fullständigt överlägsna. Men när vi var 13 år gamla spelade vi Lommacupen som då var inofficiella SM för vår åldersgrupp. Vi slog AIK i semifinalen, som bland andra hade Erik Sundin i laget (Helsingborgs IF, reds anm). I finalen ställdes vi mot Brommapojkarna som ryktades vara suveräna, men vi klarade 0-0 efter full tid och på straffläggningen räddade vår målvakt Fred-Erik Nielsen fyra eller fem straffar och vi vann. Tung merit!

Fick ni inte spela mot äldre motstånd när ni var så överlägsna?
   - Framför allt tränade vi med både ett år äldre och ett år yngre. Jimmy Tamandi var särskilt duktig bland 80:orna minns jag. Den gamle bajenspelaren Michael Andersson var duktig bland de äldre.

Hur var matchandet med de äldre?
   - Det var kul, en gång var 78:orna på läger och 77:orna behövde spelare från oss79:or till en seriematch. Jag blev inkallad och fick sitta i bussen med Yksel, Björn Stringheim (målvakt för Öster ett tag), Marcus Vaapil, Mike Owusu och Glenn Holgerssons storebror Tony. De var liksom de framgångsrika 77:orna och jag som 14-åring var inte så stor bland 16-åringarna. Yksel och Vaapil var suveräna och de överlägset bästa. De var riktiga stjärnor i laget. Under matchen blev jag inbytt i andra halvlek när vi ledde med 2-0. jag fick spela vänsterytter istället för vänsterback och jag spelade på säkerhet hela matchen. Men en gång tog jag en djupledslöpning när Yksel stod och dribblade av folk. Jag skrek "YKSEL, YKSEL" och fick bollen serverad perfekt. Jag var flera meter offside och min målchans blev bortdömd.

Det hade alltså kunnat bli ett succéinhopp?
   - Ja, men det var ett par meter ifrån.

Hur var Yksel och grabbarna utanför plan?
   - På bussen hem minns jag att det ställdes fram en back med läsk. Eller det var fyra Coca Cola och resten mineralvatten. Jag var snabb med att ro åt mig en Cola men Björn Stringheim röt år mig att den inte var min. Skamsen fick jag ge läsken åt honom och hoppas på en mineralvatten men jag fick inte någon dricka alls. Det var väldigt hierarkiskt och man fick verkligen veta sin plats.

Hur gick det sen, varför finns du inte i MFF längre?
   - Framåt 15-årsåldern tappade jag min ordinarie plats och skulle börja gymnasiet. Jag fick välja mellan skolan och fotbollen och med tanke på att jag  inte längre platsade fullt ut så valde jag skolan. Vårt lag skulle börja pojkallsvenskan och jag blev plötsligt MFF:s motståndare när jag spelade för det något sämre laget Valby Västra Klagstorp. Därefter har jag spelat i Vintrie och nuförtiden bor jag i Stockholm och spelar inte alls.

Men minnena från MFF är många?
   - Definitivt! Tänk så många härilga personer som kretsar kring fotbollen. MFF:s ungdomsfotboll var överlägset störst i Malmö och jag fick vara med om det i tio år. Då har man en extra stark känsla för klubben. 

Vad säger du om dagens MFF?
   - Det har hänt något i år jämfört med de senaste åren. Trygghet och positivitet finns. Alla som spelar fotboll vet att det inte är lätt att skapa målchanser. Det gör A-laget i år. Man ska bara finjustera spelet på sista tredjedelen och undvika stora förändringar. Det finns få ersättare som kan vara med och skapa 18 målchanser. Sen är det förbannat kul att se en sån som Agon göra två mål och avgöra mot serieledande Kalmar. Tänk de tusentals timmar som ideellt arbetande ledare har lagt ner och så får han avgöra på detta viset. Då är varenda timme värd mödan. Man älskar det!

Erik om
... sitt smultronställe: Hästveda, hahahaha. Nä köket!
... sin senast lästa bok: Shantaram
... stranden eller aktivitet under semestern: Stranden
... sin favoritdryck sommartid: Pilsner
... sitt grilltips: Helstekt gris
... vad som inte får missas i sommar: Mitt barn som föds vilken dag som helst!
... sin nästa resa: BB, därefter hem till Skåne!








Henrik Sjöström2009-06-18 12:00:00
Author

Fler artiklar om Malmö FF