En utav mina lyckligaste dagar i mitt liv
dagen då Halmia tillhörde eliten igen
Jag är pappa till tre barn. En dotter (som tog studenten nu i juni) och två söner 15 och 12 år gamla. Naturligtvis är dessa tre födslar fyllda med lycka, men lördagen den 8 november 1997 är en dag som kan mäta sig med dessa dagar. Efter Halmias 3-2 seger mot Nybro på Victoriavallen såg jag glädjetårar rinner nedför kinderna på grånande herrar i 60-års åldern.
Jag själv hade gråten i halsen. Jag kramade för mig helt okända män, fick ryggdunkningar av totalt främmande personer. Jag och i stort sett alla halmianer rusar ut på den uppsprungna fotbollsplanen och ropade i kör. UT MED GRABBARNA! UT MED GRABBARNA!
Det lyckades, ut kommer dom svettiga, smutsiga, en del utan skor, en del haltar, nästan alla ler generat. Vi omfamnar dessa hjältar, vi ropar alla superlativ vi kan komma på. Vi är så lyckliga, dom är så lyckliga, ja alla är så lyckliga denna dag. På vägen hem sjungs det i bussen och lyckan är total. Jag ringer en kompis från min mobil. En (blå) Philips Fizz som idag måste betraktas som en tegelsten. honom har jag känt sedan 1975 då jag började andraklass i Slättåkraskolan. Han är HBK:are, jag berättar något hest, något berusat att Halmia vunnit.
Jag sträcker upp min mobil i luften och ber alla jubla eftersom jag har en kvast i andra ändan.
Nästan hela bussen jublar, jag hör någon säga “din jävla kvast” noteras skall att samma röst än idag hörs ropa på domare, linjedomare och fotbollsspelare när Halmia spelar.
Efter ett par mil är ölen slut. Vår tålmodige och förstående chaufför stannar vid en bensinmack så att vi kan ta en kisspaus och fylla på våra förråd med öl. Jag säger bara det att den stackars killen som jobbade den kvällen går nog fortfarande i terapisamtal. In på macken forcerar 20-talet redan överförfriskade röd/vita supporters som nästan länsar ölförrådet. (naturligtvis betalar vi) Att sedan på måndagen få läsa helsidor om matchen var bara en bonus.
Denna tidning har jag sparat och den har nu gulnat, men minnet bleknar aldrig. Tänk vad fotbollen kan förena gammal och ung. Tyvärr fick jag aldrig dela denna fantastiska lördag med min pappa eftersom han avled samma år i augusti. Jag tror att denna lördag var det samma för mig som när pappa såg Halmia besegra Landskrona BOIS med 3-0 1962 i kvalmatchen till allsvenskan, då även publikrekordet sattes. En legendarisk målvakt i Halmia avled också året 1997 Rolf “Kubben” Johansson. Om honom stod det att läsa han säkert log från sin himmel, jag är övertygad att även min pappa log från sin himmel….
Jag hoppas att vi får fira Halmias återtåg till allsvenskan någon gång. 1979, det var ett tag sedan nu.....jag läser ibland de fotbollsböcker jag fick ärva utav min farbror. Tänk dig Halmia och HBK i samma serie där Halmia ligger före kvastarna eller tom en serie över.....tänk vilka tider.....
