Sommarintervju med Linda Nilsson
De får ofta ta emot gnäll, klagomål och ibland rena påhopp. Dom finns på plats varenda match men ser ganska lite av det som händer på plan, och har ingen möjlighet att leva ut sina känslor kring matchen. Ändå lägger de en stor del av sin fritid och även sin semester för att vi andra ska kunna gå tryggt på matcherna. I sista sommarintervjun för säsongen berättar Linda Nilsson om jobbet som publikvärd.
Hur kommer det sig att du blev publikvärd?
- Jag är en sån som upptäckte väldigt sent att jag var MFF:are. Jag var faktiskt till och med sån där hemsk HIF:are från början, fast det var nog egentligen mest för att båda mina bröder var MFF:are - då skulle jag ju såklart vara tvärtom som enda syster och mellanbarn. Men egentligen var jag väl i smyg MFF:are redan då. Sen flyttade jag in till Malmö och bodde med min bror och då började jag följa MFF närmare och intresset kom mer och mer. Så såg jag på nätet att de sökte publikvärdar och tyckte det lät kul, en chans att få göra någonting för föreningen.
Hur länge har du hållit på?
- Sedan 2003 så det är ju ett tag nu. Nu på senare tid har det ju varit nya arenan man gått och väntat på, när det blev helt klart att det skulle bli en ny arena så sa jag ok, då fortsätter jag ett tag till! Nu senast har jag även jobbat på U21 EM i UEFA:s regi vilket är ganska annorlunda.
Vad ingår i era uppgifter?
- När publiken kommer så är det visitation. Sen ska vi hjälpa folk på läktaren, t ex med att hitta sina platser, allmänt hålla koll på vad som händer på läktarna. Om något väl händer så är vi ju ofta de första som är på plats, det kan röra allt från första hjälpen till mindre bränder. På hemmamatcherna är ju brandkåren också där, och från och med i år har vi också en sjukvårdsgrupp - de tar ju såklart hand om folk om det händer något allvarligare. Men det är ju vi som får ta hand om det i första läget eftersom det är oss folk ser. Sen efter matcherna ska vi hjälpa till att tömma arenan så smidigt som möjligt. Ibland måste man ju hålla kvar publiken om man vill få ut bortasupportrarna först. Då gäller det att hålla kvar publiken på ett bra sätt, det är ju inte alla som vill vara kvar, särskilt inte om vi har förlorat.
Vad har ni fått för utbildning?
- När jag gick så var det fotbollsförbundet som höll i utbildningen, vi gjorde den tillsammans med publikvärdar från andra klubbar. Det var allt möjligt, som brandskyddsutbildning, polisen var där och vi fick bl.a. lära oss hur man ska agera om man blir attackerad. Sen får man hela tiden uppdateringar, vi får träna utrymning, får fortbildning i första hjälpen osv.
Jobbar du på varenda match?
- Ja, från början var det så, både borta och hemma. Från första början pluggade jag så då var det lättare, man kunde bestämma sitt schema lite mer själv, men sen blev det så att man tog semester för att kunna åka med och jobba på bortamatcherna. Sundsvall är nog den som är roligast, det blir ofta en hel helg man är däruppe och man kommer varandra väldigt nära, dels vi publikvärdar men också med publiken eftersom vi oftast har bott på samma ställen. Men nu är det bara hemmamatcherna jag jobbar på och de närmaste bortamatcherna; Göteborg, Halmstad, och Trelleborg. Helsingborg blir det dock inte.
Här kommer vi in på att prata om olika arenor. Som publik bedömer man väl oftast främst en arena utefter hur bra man ser, och kanske efter tillgång till toaletter, kiosker etc. Linda tittar på hela andra saker när hon bedömer en arena och det handlar mycket om säkerhetsaspekten. Hon erkänner att hon blivit lite miljöskadad, ser hon en fotbollsmatch på TV så tittar hon automatiskt på hur arenan ser ut och på hur publikvärdarna jobbar.
Hon säger så här om varför hon inte kommer åka med till Olympia i år:
- Jag gillar inte att jobba på den arenan, jag känner inte att det är en bra arena att jobba på säkerhetsmässigt. Stämningen är ju underbar och det är ju egentligen dom matcherna som det är roligast och lättast att jobba på. Men på Olympia är det svårt redan vid insläppen. Det är trångt, det står en massa bussar placerade precis vid insläppet och det kommer jättemycket folk samtidigt. Det blir svårt t ex med visiteringen. Utrymmesvägarna är inte heller bra trots att det är en så pass ny arena, det är små trånga vägar ut, även från läktaren. Man tänker ju på hur man ska kunna lösa det om något skulle hända. Nej, den är ingen höjdare...
Bästa bortaarenan arbetsmässigt är i Halmstad tycker Linda.
- Det är bra uppfållat redan i förväg, vilket gör det enkelt för visiteringen. Sen har man bra utrymmen bakom läktaren, det är stora ytor men inhägnat.
Senast hon såg en match utan att jobba var faktiskt sista matchen på Gamla Malmö Stadion förra säsongen. Men innan dess var det länge sedan, det var den ökända matchen borta mot Gefle för några år sedan, då Gefle gjorde en osannolik vändning som vi väl alla försökt förtränga.
Jag har funderat mycket på en sak: Många av er får ju spendera stor del av matcherna med ryggen mot planen. Om man nu är genuint intresserad av fotboll och MFF, är det inte tråkigt och frustrerande?
Jo! (Gapskratt). I och för sig, nu har jag jobbat ett tag med UEFA:s regler och där är det ännu striktare. Du får inte titta på matchen över huvud taget, du ska bara stirra rakt in på publiken. Med MFF har vi det inte så, det anses att det t.o.m kan vara lite provocerande att stå och vrålstirra på publiken, man ska mer hålla ett vaksamt öga. Men särskilt när det är jämna matcher eller när MFF är på väg att vinna är det svårt ibland när man inte får visa för mycket känsloyttringar, särskilt inte om man står nära bortasupportrarna, då ska man helst hålla sig neutral.
Turas ni om med vem som står var på matcherna eller har ni era fasta positioner?
Nu när jag är läktarvärd som har hand om en grupp så har jag min position hela tiden, men publikvärdarna skiftar lite från match till match eftersom positionerna är ganska olika. Vissa är t ex att man ska vakta en dörr uppe på läktaren bakom själva läktaren, den är ju inte så himla kul, där finns inte ens en TV-skärm.
Fast egentligen är det så att det är ganska bra om jag inte är inne på läktaren, MFF brukar göra mål när jag inte är där. Det var likadant i U21, jag har sett ett mål, inte mer.
Känns det någon gång obehagligt att jobba som publikvärd?
- (Tvekar lite) Det har det väl gjort till viss del i vissa matcher. När vi mötte Göteborg hemma -04 var det en av våra publikvärdar som träffades i ansiktet av en skylt som kastades in när Göteborgarna skulle försöka storma vår läktare. Där kändes det obehagligt fastän jag befann mig långt därifrån på Södra, framför allt eftersom faktiskt en av de våra blev skadad. Visst, det var inte menat att träffa honom, har råkade bara komma i vägen, men ändå. Detta var innan det fanns en tom sektion mellan klackarna, efter denna incidenten infördes det. Den matchen var jag orolig, men annars har jag nog aldrig känt mig rädd, inte heller efter det. Man tänder till, det är ju roligt att jobba på dom matcherna där vi måste vara igång hela tiden och där vi inte kan slappna av. Vi måste ju vara taggade för att kunna reagera fort om något händer. Vi har ju dock tur med att ha en väldigt bra publik som, oftast, går att prata med. Därför går oftast vi fram först, innan ordningsvakter och sen i sista hand polis, mycket går att lösa genom att prata med folk.
Hur många är ni på våra hemmamatcher?
- 80-90 kanske, jag vet faktiskt inte exakt hur många vi är nu. Vi är många som jobbat länge men det har också kommit en hel del nytt folk i år, vilket är jättebra för vi behöver ju extremt mycket folk.
Det låter mycket, men det kanske är för att man själv mest tänker på dem som står precis framför klacken.
- Ja, men det är en massa positioner som det ska finnas folk på. Vid dom olika utrymningsvägarna, vid varje gång uppe på dom olika etagen, en vid varje lucka, en vid varje gul grind och så har vi lite fler just på platser där vi vet att man kan behöva stoppa folk.
Det är inte bara visitation och säkerhetsarbete som gäller för Linda och hennes kollegor. De har också det otacksamma jobbet att försöka se till att folk inte röker och tar in öl på läktaren, vilket kan leda till en del irritation, precis som det faktum att man inte får ta med vad som helst in på Stadion.
Vilka är topp 3 av återkommande kommentarer / diskussioner som ni gärna skulle slippa?
- Först är det alltid så att den här regeln finns bara på Malmö Stadion och inte någon annanstans, på alla andra arenor får man göra precis som man vill. Det andra är att: Jag har alltid i alla år fått göra det här, tex ta in den här saken på läktaren, varför får jag inte göra det idag? Det tredje är när folk har något som dom inte får ta in på Stadion och man föreslår att de kan gå och lämna det i sin bil – då har dom alltid parkerat en timme från Stadion.
Folk kommenterar ofta som om det är jag personligen som hittat på den här regeln. Man får lära sig svälja mycket, och att ta folk på olika sätt.
Sen har ni publikvärdsträffar där ni snackar skit om publik och journalister eller?
- Haha, javisst! Nej, men vi har väldigt bra stämning bland publikvärdarna, och det behöver man i det här jobbet. Man behöver känna att man har varandra och det är viktigt att man känner dem man jobbar med. Jag vet vem som är bra att vända sig till i olika typer av situationer.
Hur var det att jobba vid SM-guldet -04, var du med mitt i smeten?
Jag stod vid spelargången, uppdraget där var att försöka få in spelarna så fort som möjligt. Men jag minns ärligt talat ingenting av den matchen, när jag såg den i efterhand sa jag ”Oj, regnade det?” Helt plötsligt fick vi reda på i våra radioapparater om ställningen i den andra matchen och insåg att vi faktiskt kunde ta guld, vilket ingen riktigt hade vågat räkna med. Dessutom hade jag en nervös Andreas Yngvesson bredvid mig, han hade blivit utbytt och gick runt och frågade om ställningen i HBK matchen, men ångrade sig hela tiden direkt och ville inte veta.
Tänkte ni på det här att folk tog sig in innan det var avgjort – vad som skulle hända om HBK vände?
Nej, man hann inte tänka så långt. Hasse Borg sa till mig när det var sekunder kvar hos oss att det var ett parminuter kvar i den andra matchen. Men jag var aldrig orolig över att det kom in hur mycket folk som helst på plan för det var ju bara en allmän glädje och eufori.
en liten rolig sak från det firandet. Vi publikvärdar hade köpt champagne om det nu skulle bli så att vi fick fira. Det finns ju som bekant mycket vidskeplighet bland fotbollsfolk. Hos MFF hade man inte gjort någon test på segermeddelande på skärmen, man hade inte test-spelat ”We are the Champions”. Och spelarna hade inte vågat köpa någon champagne. Så när guldet väl var klart fick de vår att fira med, annars hade de bara haft öl. Så vi hade ingen skumpa sen, men det var ok.
Ni behöver ju förstärkning, hur skulle du motivera någon att bli publikvärd?
Det är helt enkelt för jävla roligt! Man ser glädjen hos folk och man får dela glädjen med andra. Man träffar massor av folk, verkligen alla typer av människor. Det kan vara allt från Platini nu på EM, till 2-åringen som är med på sin första match. Det är förresten härligt att se knattarna som går in med spelarna, det är ju så stort för dem, men de är ofta lite förvirrade och vet inte alltid vad de ska göra. En kul grej att se var på en match mot Häcken när Stig Töfting spelade där. Den lille killen som skulle gå in med honom såg lite förskräckt ut. Men Töfting satte sig ner på huk hos pojken och sa ”Jag vet att jag ser lite farlig ut, men jag är faktiskt snäll, jag lovar”. Sen småpratade de lite, killen sken upp och efter matchen fick han Töftings matchtröja. Sånt är stort! Såklart är det kul att man kommer nära laget också, på ett professionellt sätt. Vi är ju faktiskt på ett sätt där för att de ska kunna spela. Finns inte vi där blir det ingen match! Sen har vi har en grymt bra publik i Malmö!
Linda om:
…sitt smultronställe: Släktens hus på Dunö strax utanför Kalmar
…sin senast lästa bok: Fem personer du möter i himlen av Mitch Albom
...stranden eller aktivitet under semestern: Stranden (eller ännu hellre trädgård med pool, då jag kräver 25grader för att gå i vattnet)
… sin favoritdryck sommartid: Har precis upptäckt rosévin
...sitt Grilltips: Grillspett
…vad som inte får missas i sommar: Förutom MFF:s matcher (som jag räknar med att alla kommer se ändå...) så rekommenderar jag er ett besök i mina gamla hemtrakter, nämligen Österlen. Varför inte åka till Simrishamn och äta lunch på Nya Rökeriet?
…sin nästa resa: Ingen längre resa är planerad, men jag kommer ju åka till Kalmar på semestern
