En retrospektiv återblick mittibland moonwalk och SM-guld
Michael Jackson är död. Kungen av pop har lämnat detta jordeliv under dunkla omständigheter. Dunkla var även hans förehavanden utanför scenen, men jag väljer att fokusera på det som rättmätigt är bevisat. Nämligen den ackumulerade och monumentala pop-skatt han under ett drygt 50-årigt leverne efterlämnar, och som saknar motstycke i den musikaliska världshistorien.
Vad i hela friden har det här med fotboll och Malmö FF att göra tänker säkert flertalet av er? Vilken är den gemensamma nämnare som sammanför en sådan udda företeelse som Michael Jackson, och ett fotbollslag från de södra delarna av Sverige?
Minnesbilder bleknar med tiden medan exceptionella händelser har en förmåga att etsa sig fast likt en efterhängsen förkylning. Och det var precis två sådana tilldragelser som för 21 år sedan tog sin början, och sedan dess vägrat lämna det sekundära minnesutrymmet, beläget i de djupaste delarna av hjärnmaskineriet, och som vid specifika tillfällen kan plockas fram och väcka ljuva påminnelser om tider som varit…
Ett flanerande längs minnenas allé stannar hastigt vid årtalet 1988. Flera klassiska skeenden tog plats just under dessa 365 dagar. Vem minns inte avslöjandet av Ben Johnsons groteskt steroidstinna friidrottskropp i Seoul, Lotta Neumanns megatriumf i US Open eller varför inte Hollands EM-final mot Sovjetunionen där framför allt Marco Van Bastens volleyklocka till 2-0 får övriga fotbollsmål att framstå som högst ordinära.
Det är bara att välja och vraka, men i centrum av de här magnifika evenemangen är det två som sticker ut lite mer än alla andra – Malmö FF blir svenska mästare och Michael Jackson ger två minnesvärda konserter på Eriksberg i Göteborg.
Redan året innan gick seriespelet i dur för di ljusblåe och Allsvenskan spelades hem med bred marginal före ett på den tiden välspelande IFK Norrköping. Ett påfund av den mer korkade arten gjorde dock att guldet hamnade i fiendeland då blåvit guldyra tog vid efter dåtidens SM-slutspel. Klen är trösten för fem raka allsvenska skånesegrar ( 1985-1989 ) då det endast resulterade i två inteckningar i den forna besudlade von Rosens pokal…
Men vedergällningens tid skulle bara ligga ett år bort. Laget slickade såren under höst-vår och kom laddade till tänderna inför säsongen 1988. Det tillsammans med ett genombrott av sällan skådat slag gjorde att ordningen återställdes. Ja, just det…genombrottet hade endast trampat ljusblå mark i två decennier när han på 21 spelade matcher noterades för 17 gjorda mål plus fem på fyra slutspelsmatcher. Naturligtvis är det Håkan Lindmans lekkamrat som åsyftas – Sveriges och hela Malmös vassaste armbågar tillhörande – Martin Dahlin.
För Michael Jackson betydde 1987 ett åttonde skivsläpp som soloartist. Kassabomben Thriller följdes upp av Bad och den efterföljande ”Bad World Tour” som i juni året därpå vältrade in i Göteborg för två sedan länge utsålda konserter. För egen del hade bopålarna precis slagits ner på västkusten, och när chansen uppenbarade sig att ideellt arbeta för Michael Jackson-entouraget togs den lika säkert som att Wìlton Figueiredos målskytte kommer att blomstra lagom till höstens nystart.
Minnessouvenirerna från tiden som flytt är väl inkapslade. En förhållandevis oförstörd superstjärna som gav moon-walken en ny dimension, och en hypervass himmelsblå elva med Martin Dahlin, Stefan Schwarz, Jonas Thern och en viss Hasse Borg i några av de bärande rollerna. För Michael Jackson blir det inga fler framgångar. För Malmö FF släpade sig 16 långa allsvenska säsonger fram innan det återigen var dags för fem år sedan.
Låtom oss hoppas att det inte tar lika lång tid till nästa gång.
