Isidors hörna: Svenska cupen, Pride och höstens möte
Den hade kunnat vara en omåttligt populär företeelse. En som det tisslades och tasslades om i mindre samhällen tidigt under våren. För att senare under hösten bli en nationell angelägenhet. Men nu är verkligheten inte riktigt så.
Den är istället ett misshandlat barn som inte fått tillräckligt mycket med uppmärksamhet. Som behandlats med en inkonsekvent uppfostran under sin uppväxt.
Vi supportrar vet inte hur vi ska förhålla oss till den. Innerst inne vill vi älska den. För vi vet, i synnerhet på hur det ser ut i vissa länder, att det finns ett potential i detta problembarn som kallas Svenska cupen.
Men det är inte lätt. Fotbollsförbundet (som jag slänger en del skit på till och från) har vacklat så många gånger, bytt inriktning och "testat" nya idéer så mycket att cupen ofta känns lika betydelsefull som vanliga träningsmatcher.
Allt från att gång efter annan ändra tävlingsform på den. Med ändrade former från lottning, finalplats, matchspel och regler till idiotin vi skådade förra året.
Samlat cupspel på en och samma ort.
Som en jävla karneval. "Hallå Gävle, nu kommer svenska cupen på besök".
Och det här är inget nytt. Varje årtionde har det skett förändringar i cupen, under 14 år har den till och med inte spelats.
Nyckeln till framgång är oftast genom att handla konsekvent.
Vägen till Allsvenskans återkomst rent publikmässigt kom först när man bestämde en gång för alltid hur den skulle spelas. När en rak serie, där seriesegraren verkligen blev svensk mästare, infördes 1993 blev det direkt ett lyft för serien. Det innebar också ett slut på mästerskapsserier eller det rysligt orättvisa slutspelet mellan 1982 och 1990.
Svenska cupen ska vara precis som en cup ska vara.
Fri lottning, fasta speldagar och klara villkor om vad som gäller varje år. Och inte det mish-mash som vi får uppleva varje år.
Men förutom att vara konsekventa behöver Fotbollsförbundet även ta tillfället i akt att marknadsföra cupen som en fotbollsfest.
När nästan 7 000 åskådare sökt sig till Strandvallen för Mjällby-AIK i cupkvartsfinalen fanns ingen tanke på att ta tillfället i akt och visa en fest mellan Superettans suveräner och ett topplag i Allsvenskan. Bättre reklam för en kvartsfinal i Svenska cupen går inte att hitta.
Inte ens på fotbollsförbundets egna hemsida gick det att följa matchen via liveuppdateringen, däremot en drös damallsvenska matcher.
Cupen förtjänar ett respektabelt behandlande. Får den inte det så är det lika bra att lägga ned hela tävlingsformen.
************************************
Är det okej att spela en svensk cupfinal här?
Och trots att det igår blev klart att AIK kommer att få spela final på hemmaplan vid vinst i semifinalen anser jag att det är helt fel. Antingen ska det vara samma arena, varje år, eller samma system de hade för ett antal år sedan. Match hemma och borta.
Bara tanken att en final i Svenska cupen kan få avgöras på Rambergsvallen är lite av ett skämt. En av Allsvenskans sämsta arenor får stå värd för vad som ska vara den näst viktigaste tävlingen i Sverige? Visar bara hur seriöst förbundet ser på cupen.
Men småbittra känslor över hur cupen misshandlats är det ändå stor glädje över AIK:s framgångar. Det är marginella segrar. Men AIK fortsätter att rada upp dem.
************************************
Att Martin Mutumba fick avgöra mot Mjällby var ett mål många har väntat på. Efter att ha varit nära flera gånger under våren blev det äntligen en fullträff. Målet var kanske inte det svåraste, men lätt ett välförtjänt.
************************************
AIK och Hammarby IF gör gemensam sak genom att medverka i årets pridefestival. Det är ytterligare en förlängning av det stora arbete AIK idag gör i olika sociala nätverk och glädjande. Och det behövs också. Trots att vi lever på 2000-talet finns det en hel del barriärer som mår bra av att raseras.
Att vissa bakåtsträvare anser att det är direkt felaktigt är beklagligt men hade funnits i vilken annan förening som helst. Men om någon hade skrivit negativt om det på Gefle IF:s forum så hade ingen brytt sig. När ett par gör det på Gnagarforum kan du ge dig på att det dyker upp i någon av kvällstidningarna
Aftonbladet har länge varit ett praktexempel på hur lågt man kan ta journalistiken.
Dagens lilla artikel var ett rätt typiskt fall för hur det brukar se ut.
Se det som en påminnare att låta bli att köpa tidningen.
************************************
Pontus Wernbloom och Miran Burgic. Två lirare vi inte får se på måndag.
En nyckelmatch för hösten. Det blir det på måndag. En seger mot IFK Göteborg skulle innebära att AIK på allvar blandar sig in i toppstriden. Och det går inte att klaga på förutsättningarna. Blåvitt har tappat Pontus Wernbloom till Holland, fått Robin Söder långtidsskadad, Ragnar Sigurdsson avstängd och potentiellt storbacken Mattias Bjärsmyr skadad.
Några tunga pjäser. Men även om den kvartetten inte spelar på måndag blir det en tuff nöt för AIK. Och återigen ska det bli intressant hur Mikael Stahre kokar ihop laget inför mötet.
Dulee Johnson och Jorge Ortiz i all ära. Matchens spelare mot Mjällby var på flera sätt Bojan Djordjic. Har Stahre plats för honom i en startelva?
Annars kommer det vara skönt att bara få vara på Råsunda igen.
För det var ett tag sedan vi fick uppleva pulsen, ovissheten och läktaradrenalinet på hemmaplan. Och i den abstinens som infunnit sig så hade det inte spelat någon roll om så Jukkasjärvi BK stått för motståndet nu och det gällt en menlös träningsmatch.
Nu suger det ordentligt i fotbollstarmen.
Vi ses på Råsunda!
