Vik hädan kollaboratörer
"Ty det är Malmö FF vi pratar om och ingen slit-och-släng-klubb som kan bespottas hur som helst. Därav en massiv känsla av skam när de egna möttes av horribla tillmälen under matchen senast."
Vik hädan kollaboratörer. Alla opportunister tillika kappvändare som skiftar åsikter lika ofta som en plastikoperation äger rum i Hollywood kan låta skärmsläckaren ta vid i detta ögonblick. Men ni med minsta lilla uns av ljusblå självaktning och integritet välkomnas att ta del av nedanstående rader.
Först och främst. Sverige är en demokrati. Röster får höras och åsikter ventileras så länge inga lagöverträdelser begås. Fotboll utgör inget undantag. Viljor och uppfattningar om i princip vilka frågor som helst florerar dagligen i samhället. I privatliv som på arbetsplatser och generellt drar de åt helt olika håll, där framför allt politiker med dess partier får agera modell över fenomenet. Med det sagt kan trivialiteterna lämnas därhän och mer insiktsfulla angelägenheter ta vid.
Framåt Malmö – Heja di blåe. Inte bara en återkommande parallell-harang från supporterhåll under matchens 90 minuter utan förhoppningsvis en framtidsvision som kommer att genomsyra hela organisationen under lång tid framöver, där Framåt får representera morgondagens Malmö FF.
Framåt 1 – Swedbank Stadion.
Denna undersköna skapelse som lagom till årets allsvenska hemmapremiär fullkomligen skrek nydaning och gav en första påminnande inblick i framtiden. En synnerligen reell bekräftelse på att föreningen följer tidens gång. En ljusblå reklampelare likaså toppmodern skådeplats som vinner genomslag när det gäller att knyta till sig både lovande ungdomar som erfarna spelare. Det ska gå att lukta sig till professionell filosofi, och där är Johan Dahlin bara ett exempel.
Fler lär följa.
Framåt 2 – Transformeringen.
Det är ingen hemlighet att Allsvenskan tappat i slagstyrka gentemot övriga europeiska ligor, och det anses vara en vinstlott att få möta svenskt motstånd vare sig det gäller kval till Champions League eller UEFA Europa League. Med ett svenskt landslag som trampat vatten sedan Portugal-EM 2004 är reformer nödvändiga. Gammalt, grått och förlegat måste ratas medan nytt, fräscht och nytänkande måste prioriteras. Naturligtvis gäller det även den inhemska fotbollen, och tack vare framtidens spelare i U21-EM nyligen syns en strimma hopp bortom den hittills kolsvarta horisonten. Där ligger Malmö FF i framkant med idogt arbete inom teknik, spel med ett tillslag samt möjliggörandet av gränsöverskridningar i det strikta svenska systemtänkandet. Intetsägande, icke vägvinnande och omodern fotboll håller på att suddas ut vilket är den enda vägen att gå. I alla fall om det inom överskådlig tid ska finnas någon som helst chans till något som liknar framgång i europeiskt cupspel. Inte tillräckligt bra spelare… pyttsan. FC Thun är och ska så förbli en engångsföreteelse. Därmed dags för nästa och oerhört viktiga kategori…
Framåt 3 – Supportrarna.
Ett liv som anhängare är en djävulsk plåga samtidigt som det inte finns något vackrare, och inte på något sätt kan supportrarnas roll i en förening övervärderas. Avsaknaden av en läktarkultur får ett välsmort allsvenskt maskineri att hacka betänkligt men, och det är en högst personlig åsikt, någon form av rim och reson måste ändå förekomma. Ingen kan inbilla mig att något annat än ära och heder existerar när den ljusblå matchtröjan träs över huvudet. Ty det är Malmö FF vi pratar om och ingen slit-och-släng-klubb som kan bespottas hur som helst. Därav en massiv känsla av skam när de egna möttes av horribla tillmälen under matchen senast. Och nej… jag är inte blind utan den förste som skriver under på problemen som staplats på varandra den senaste tiden. Men hjälp så säker jag är i min uppfattning om att den inslagna vägen är den rätta.
Nästa anhalt BP…
