En isländsk saga
Den isländska sagan fortsätter. Konungen av Norrköping, Stefan Thordarson kom hem och tog sin tron i besittning. Det blev en magisk kväll.
Meteorologerna hade förutspått regn och blöta hela veckan lång och förhoppningarna om en varm och skön semester kändes ungefär som Djurgårdens försvarsspel; ihåligt och obefintliga. Men när måndagen och matchdagen grydde sken trots allt solen. Två långa bussresor från Oslo, via Göteborg och jag var tillbaka i min hemstad. Kungen skulle komma hem och inte ens solen kunde hålla sig borta.
En vandring genom Norrköping kan aldrig bli så vacker som en måndagskväll i juli. Luften kan aldrig kännas så lätt som när man sakta strosar från Nygatan upp längs Södra Promenaden, mot borgen. Den Nya Borgen. Konungens Borg. Kung Thordar hade återkommit och skulle visa sig för sitt folk för första gången på nästan två år. Stadens invånare, som haft en snål och karg vår, tog sig mangrannt till Idrottsparken.
Och det kändes på något sätt i luften, det kändes i Samas sätt att stänga till på mittfältet. Konungens återkomst skulle inte bli en match som föll i glömska. Och just som jag sitter och gnäller lite på Armando Ibrakovic horribelt usla passningsspel, gör han en räd längs högerflanken och skaffar en frispark. Petru Racu slår den, Anders Whass skarvar mot mål, där målvakten gör en fantomräddning. Kontring att vänta, FFF ställer om snabbt. Då bryter Sama. Som om IFK:s ålderman plötsligt mindes vilken isländsk saga han medverkade i. Brytning, två snabba steg fram mot ett Falkenberg på väg i motsatt riktning. En snabb diagonalboll i djupet på Daniel Bamberg och brassen skickar in ledningen, pardonlöst bakom Stojan Lukic.
Det spelade liksom ingen roll att Konungen några minuter senare krockade med sin egen målvakt och var med och orsaken kvitteringsmålet. För en kort stund senare höll han undan sin försvarare och banade väg för Riki Cakic som blev frispelad. Vad ska han annars göra, Kung Thordar?
Men det saknades något. Även om Kungen fixade lagets andra straff fattades pricken över I:et.
Men det skulle komma. Som det kom. När Stefan Thordarson, Kungen av Norrköping, skickade in 4-1 bakom Jesper Hansen visste jublet inga gränser. Konungen var tillbaka i sin borg och folket hyllade den evige hjälten som sig bör.
Och när Kung Thordar var allting som sig bör. Konungen är hemma. Och IFK Norrköping vinner igen. I sanning, en isländsk saga.