Vi tycker om MFF: Vad hjälper det att de som verkligen bryr sig slutar gå på matcherna?
Om MFF finns det mycket att tycka en vecka som denna. Veckans tre vise män heter Simon Pålsson, Ole Törner och Jon Nordström.
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Simon Pålsson
Ända sedan barnsben har MFF varit laget i hjärtat. Skribent på Himmelriket sedan i vintras. Läktarkultur, ungdomssatsning och historik är kärnor i supporterskapet och kärleken till Malmö FF.
Ole Törner
Sportjournalist på Skånska Dagbladet, innan dess på Arbetet, med sydvästskånsk idrott som specialitet och med Malmö FF som brinnande intresse. Bloggar om MFF på Skånskan.
Jon Nordström
38-årig MFF:are i västbaltisk landsförvisning. Med i MFF-knattelag/fotbollsskola 1977-1979. F.d Himmelriketskribent, numer tvångsmässig bloggare på siten mffjon.blogspot.com.
Förra veckan blev det klart att kontraktet mellan Jonas Sandquist och Malmö FF inte förlängs. Klubben agerade snabbt och inhandlade U21-landslagsmålvakten Johan Dahlin som kunde göra debut redan i söndags och stod för en godkänd insats. Många applåderar handlingskraften; Dahlin är en eftertraktad spelare som många andra säkert önskar se i sitt lag. På andra håll har det morrats om att detta är ytterligare en kaxig, men kortsiktig, statusvärvning. I stället borde pengar läggas på en äldre, mer rutinerad och ”färdig” spelare som kan leda och lyfta laget från nuvarande position. Är du nöjd med målvaktsvärvningen?
Simon: Jag är väldigt kluven. Johan Dahlin är uppenbarligen en målvakt med väldigt hög potential och han är dessutom ett namn för framtiden. Under U21-mästerskapet tyckte jag mig se att han agerar något instabilt och han känns allmänt osäker, speciellt när det gäller spelet med fötterna. Det är dessa negativa egenskaper man fått våndas över när Sandqvist fått vakta buren nu i ett par år, vilket gör att jag är jag orolig för en likadan målvakt. Att införskaffa en äldre målvakt hade varit att föredra, men jag är som sagt kluven. Johan Dahlin har framtiden för sig och är en god målvaktstalang, men stabilitet i form av en äldre mer rutinerad herre i målet hade faktiskt varit mer lämpligt.
Med tanke på att Johan med största sannolikhet kommer att utvecklas kommer han, inom endast ett fåtal år, söka sig nya utmaningar utomlands. En färdig målvakt som kommit upp lite i åren som verkligen vill spela i Malmö FF stod högst på min önskelista, det eller en egenproducerad talang med ett hårdslående hjärta för di himmelsblå. Men för att svara på själva frågan så är jag nöjd med målvaktsvärvningen, men jag har på känn att jag kunde varit ännu mer nöjd!
Ole: Jag tycker att det var en bra värvning. Den första frågan att ta ställning till var om Malmö FF skulle skriva ett nytt kontrakt med Jonas Sandqvist, och säkert ett långt sådant eftersom det är policyn man jobbar efter. Handen på hjärtat: hur många hade hellre behållit Sankan än fått in Johan Dahlin? Vi kan ju ta en handuppräckning på Stadion på måndag. Sankan har varit godkänd och till och med lite bättre än så i år. Men sammantaget under kontraktstiden alldeles för ojämn. Vad talade för att det skulle bli bättre de närmaste tre-fyra åren? Var det värt att chansa? Nu får MFF in en betydligt yngre målvakt, som spelade bra när han nyligen var utlånad till Trelleborgs FF. Dessutom var han förstavalet i U21-EM, bedömningen gjord av två så rutinerade tränare som Jörgen Lennartsson och Tommy Söderberg.
Däremot tycker jag att det var kalkonvarning på Rolle Nilssons uttalande i TV och på andra ställen om att det var bra jobbat att det så snabbt gick att få tag på en ny målvakt när Sankan och MFF inte kom överens om ett nytt kontrakt. Precis som om jobbet började då. Snacka om att sända ut dubbla signaler. Grejen är ju att Malmö FF numera ska ha en mycket bättre scouting och förberedelsestatus än förr. Förhoppningsvis har man en lång tid funderat över vad man skulle göra den dag det stod klart att Jonas Sandqvist inte ska vara kvar. Det har man givetvis också.
Jon: Väldigt knivig fråga. Egentligen finns det väl ingen tillgänglig målvakt i Norden som inte har sina fel och brister. Kolla bara på den annars så stabile Kim Christensen som visat sig ganska mänsklig i år. Min egen favorit Magnus Bahne är också ute och cyklar ibland.
Samtidigt har en nästan totalt utdömd målvakt som Daniel Öhrlund i AIK gjort en mycket bra säsong. Liksom faktiskt också Jonas Sandqvist som inte alls gjort så uppenbara tabbar som tidigare. Eller rättare sagt inte blivit lika straffad för sina irrfärder i straffområdet och totala brist på pondus och förmåga att styra sitt försvar medelst skrikförmåga.
Vi var många på Grimsta som trodde att vi hörde i höre när Johan Dahlins röst kunde förnimmas när det var fasta situationer 100 meter bort vid andra straffområdet hört från där vi stod.
Vi har väl alla gjort misstaget att hylla ett nyförvärv i förtid men om jag ska döma av mitt eget öga för vad en bra och dålig målvakt är det sant att Dahlin hade såpa i handskarna några gånger men jämför vi med Jonas Sandqvist så verkar han ha en helt annan grundtrygghet och karisma som målvakt och detta med fem år färre innanför erfarenhetsvästen. Han var dessutom väldigt flink med att få ut bollen och hade bra klipp i fötterna.
Det var också glädjande att se att han enkelt plockade ner Albornoz höga skott i första halvlek utan större åthävor. Där hade vi säkert fått se en TV-räddning i den högre svårighetsgraden av Sandqvist. Så, ja, jag är nöjd med bytet Dahlin in och Sandqvist ut. En TV-räddning kan aldrig i längden kompensera för vad brist på pondus och tabbar ger.
Om det var den bäste målvakt vi kunde få tag i är svårt att veta. I rådande läge hade jag nog valt Bahne som liksom Dahlin inte spelar med stora åthävor men nästan har en hel karriärs pondus mer att tygla en bångstyrig backlinje med. Nu existerar det förmodligen inte i MFF:s sinnevärld att köpa en spelare som man inte kan få bra avkastning på så jag är sett i det ljuset mer än nöjd att det blev Dahlin.
En rejäl slant på Bahne och vi hade kunnat ha en trygg, ohotad och på "marknaden" sval målvakt i fem-sex säsonger. Om Dahlin spelar bra så kommer störande rykten ständigt florera och han är väck senast sommaren 2012. Som ung ofärdig målvakt har han fortfarande en del svackor att gå igenom som en äldre målvakt, som inte lever på entusiasm, reflexsnabbhet och explosivitet utan lugn och placeringssäkerhet, inte har.
Så jag är både nöjd och inte nöjd men låter den förstnämnda känslan förhärska tills vidare.
Labinot Harbuzi uppges nu vara klar för den turkiska klubben Gençlerbirligi. Turerna har varit intensiva under våren och många supportrar har blivit besvikna på talangen. Är Labinot en svikare som inte förlängde eller är det vi fans som är naiva och inte inser att fotbollsspelare är yrkesmän med en egen karriär i fokus? Har begreppet klubbkänsla någon egentlig modern innebörd? Vad är dina tankar kring detta?
Simon: Ett par ytterst intressanta frågeställningar. I dagens fotboll, där pengarna styr allt mer, är spelare med hjärta och klubbkänsla allt mer sällsynta, men ack så viktiga. Karaktärsspelare som kämpar tills slutsignalen är blåst och som inte ger upp även om uppförsbacken är lång. Begreppet klubbkänsla har en innebörd och det är just det, någon som prioriterar sin destination istället för sitt bankkonto. Spelare som ser till att må bra både på och utanför planen, som ger det där lilla extra trots att vägen kan kännas lång och spelare som känner för klubben, supportrarna och sina medspelare i både med och motgång.
Angående Labinot så måste man komma ihåg att han tydligt gått ut med att han vill utomlands, vilket man måste förstå. Han är ung, talangfull och het på gröten - naturligtvis känns ett proffskontrakt utomlands lockande, det kvittar om det rör sig om Gençlerbirligi eller Fulham - det är utomlands! Just denna osläckbara törst på utlandet är i kombination med de allt mer inflytesrika pengarna är det som starkast talar emot en svensk resning kvalitetsmässigt gentemot de utländska lagen. Hur ska en svensk klubb vars talanger sticker så fort en icke svensk klubb viftar med ett kontrakt kunna mäta sig med andra europeiska klubbar?
Med andra ord kan man inte annat än önska Labbe lycka till. Han gjorde vad han ville och innerst inne visste vi alla att det snart skulle ske. Han är ingen svikare utan bara ytterligare en i raden av de nya svenska fotbollsspelarna som tycker Allsvenskan känns för löjlig för att spendera tid i. Labinots hjärta dunkar hårdare för pengar och utlandet, sant men ej förvånande.
Ole: Upp till en viss nivå kan man kräva klubb- eller snarare lagkänsla. Sedan får man inse att money talks. Stämmer det att Labbe på ett par år kan tjäna 15 miljoner i Turkiet går det inte att hålla kvar honom. Att tro det är naivt. Labinot fick ett bra erbjudande för att stanna i MFF. Det räckte inte och jag tror att MFF gjorde rätt bedömning som inte ytterligare saltade erbjudandet.
Om man ofta plockar in spelare som kommer som Bosman, eller med mindre än ett halvår kvar på kontrakten i truppen får man dessutom acceptera att det smittar av sig på spelarna som redan finns i klubben. Ju fler spelare som kommit till MFF på det viset desto fler får vi räkna med lämnar på samma sätt.
Samtidigt är det ju inte fel att påpeka att riktigt, riktigt bra spelare förr eller senare får chansen till de stora pengarna i de stora klubbarna oavsett hur lång tid de har kvar på kontraktet. Och man kan också ifrågasätta att det sätts likhetstecken mellan pengar och klass. Det finns spelare som hellre lirar i en division 4-klubb än i division 1 för att fyreklubben kan betala mer. Enligt Labbe är det ett fantastiskt uppsving för honom både fotbolls- och lönemässigt. Jag är inte så säker på den ena av de två sakerna. Gissa vilken.
Jon: Kan man innerst inne bli besviken på unga talangfulla spelare som redan i koltåldern börjar behandlas som minigudar så fort det visar sig att de har större talang än genomsnittet? Kan vi anklaga vargungar för att de snart nog vill riva lamm? Är det inte klubbarna så är det föräldrar och tränare som polerar deras egon ständigt och jämt. Curlingproblematik i kubik!
(Kan ju bara nämna den elitfotbollsklass som jag var elevassistent till för några år sedan i en Stockholmsskola. Det var en ganska allmänt spridd åsikt att det var en av skolans största misstag någonsin att släppa in dessa oförskämda divor. Det var inte mycket av sportmanship och sjysst lagkänsla där utan ett stort gäng småligister och mobbare som betedde sig pass illa att de ansvariga tränarna Kenneth ”Kenta” Olsson och Claes Eriksson var tvungna att komma på krismöte stup i ett och jag själv som hjälpte andra elever i skolan kallades in som extraresurs då och då. Detta var i en överlag ganska lugn skola och ingen ”problemskola”. )
Snarare bör vi glädjas när det kommer fram unga, ödmjuka talanger som INTE beter sig som minigudar och att det är klubbarna som ska hjälpa dem i deras karriärer och inte de som ska hjälpa klubbarna till framgång. Sedan kan man just i fallet Labinot Harbuzi ifrågasätta en del märkliga ordval och uttalanden i samband med den förestående flytten till Turkiets motsvarighet till Jönköpings Södra.
Är det inte snart dags att ha en liten ruta på kontrakten som spelarna måste kryssa i för att få spela med MFF: "Ja, jag ska göra allt för att vinna titlar med MFF och är inte här för att diverse sopklubbar i Europa lättare ska få syn på mig."
Malmö FF ligger just nu på en elfteplats i den allsvenska tabellen med blott tre poäng ner till kvalstrecket. Flertalet viktiga spelare lämnar klubben och spelet som tidigare såg så lovande ut har haltat betänkligt efter uppehållet. Supportrarna är oroliga, och missnöjet med nuvarande situation är stort. 1-1 mot svaga Brommapojkarna senast var allt annat än ett styrkebesked. De som var med om degraderingen 1999 fruktar mönstret där kritiserade tränare och en ifrågasatt ledning gång på gång manade till lugn ända tills det var för sent. På diskussionsforum diskuteras idag matchbojkotter, tysta läktarminuter och andra former av manifestationer för att åstadkomma en förändring. Vad anser du, kan fans under pågående säsong påverka laget konstruktivt förutom att köpa biljetter och stötta laget från läktaren? Finns det några bra sätt?
Simon: Jag har alltid varit en stor förespråkare av läktarkultur. Jag vill verkligen tro att spelarna spelar bättre när en röststark skara skanderar sånger om emblemet de har på bröstet. Jag vill verkligen tro att när spelarna blickar bort mot ståplats ska de känna stolthet och glädje över att få spela i Malmö FF, vilket jag vill tro ska leda till ytterligare några procent när det gäller att ge allt för klubben. Jag vill också verkligen tro att spelarna känner att de har stödet i både med och motgång, att Malmöitiska supportrar aldrig ger upp utan stöttar sitt lag även när stormen river.
Jag vill verkligen tro att en sådan aktion som den under morgondagen är en strålande idé. Att samla ihop ett stort gäng himmelsblåa fans och visa stödet för laget redan på en vanlig träning borde (?) få spelarna att inse allvaret och känna att nu jävlar är det dags att ta tag i saken. Vi supportrar måste göra vad vi kan, vi måste sjunga även fall vi ligger i underläge i matchen. Vi måste göra vårt, vi måste kämpa för Malmö FF. Vi måste vara ett föredöme för spelarna! Ja, jag tror faktiskt det kan funka. Det borde i alla fall vara en rejäl väckarklocka för både spelarna och själva orginisationen. Vi är Sveriges bästa supportrar, det är dags att visa det. Sveriges bästa supportrar förtjänar bättre än såhär, vilket orginisationen, spelarna och tränarparet snart ska bli varse. Framåt Malmö!
Ole: Jag är en stor motståndare till bojkotter. Att gå på Stadion (gamla eller nya) är en del av mitt liv och har varit det länge. Och jag har upplevt både med och motgång. Om jag slutar gå är det framförallt mig själv jag straffar, eftersom jag vill vara där, och hur jäkla konstruktivt är det? Missnöjet är berättigat, men vad hjälper det att de som verkligen bryr sig slutar gå på matcherna? Publiksiffrorna har ju redan minskat och lär fortsätta att göra det ändå. Ingen i MFF är dummare än att han eller hon inser att bättre resultat ger mer folk på läktarna. Det finns många fler och bättre sätt än bojkott att uttrycka sitt missnöje. Skriv på forum, maila de ansvariga, tala om att det som pågår inte är acceptabelt.
Jon: Den förestående positivitetsmanifestationen imorgon lördag är ju ett utomordentligt initiativ på kort sikt. Att bojkotta matcher känns inte så konstruktivt, inte heller att som jag och andra ägna alldeles för många timmar åt forumsdiskussioner. Däremot ger det lite personlig lindring i en MFF-tid av djup misär. Som boende i Stockholm kan jag ju inte delta i den fina manifestationen i Malmö utan har bestämt mig för en egen aktion i form av en ”MFF-retreat och fasta" i mitt eget vardagsrum där jag, i ett tält gjort av gamla matchprogram från framgångsrika säsonger, kommer att frammana de goda MFF:andarna. MFF:are i exil! Följ mitt exempel i Hövdingens, Prawitz och Hemlige Egons namn!
