Carolina - NY Islanders
7 - 4

Upp som en sol, ner som en pannkaka

Två lag i den nedre regionen av tabellen ställde upp mot varandra på Nya Ullevi ikväll och matchbilden kom att spegla tabelläget för bägge lagen vid flera tillfällen. Hammarby sköt. Hammarby ville mycket. Hammarby spelade runt. Häcken vann med 2-0.

Stärkta av segern hemma mot Trelleborg senast så begav sig Bajen ner till Göteborg för att spela mot Häcken i Allsvenskans fjortonde omgång. På plats var det dryga 10 000 personer, varav hälften säkert var Bajare och resten kids från Gothia Cup. Här och var skymtades dock en eller två Häcken-sympatisörer (startelvan inte inräknad)

Hammarby ställde upp med Rami Shaaban i mål och Emil, Gerrbrand, Armas och Traóre som försvarsmur framför honom. På mittfältet bildade Söderström och nytillskottet Dahl mittlås med Maic Sema och Simon Helg på varsin kant. Freddy och Castro Tello på topp, den sistnämnde i lite mer släpande forwardsroll. Varken Linus Hallenius eller brassarna Rafael Magalhaes och Claudio da Silva fick plats på bänken men det var inte heller så väntat.

Det kändes oerhört glädjande att se Hammarby ta initiativet i matchen direkt och spela ett kortpassningsspel som tidigare varit klubbens signum men som under våren lyst med sin frånvaro. Efter bara fem minuter uppstod en situation som såg ut att vara identisk med hur 1-0 målet mot Trelleborg gick till, d v s Castro Tello avancerade in i planen framför boxen och släppte till Simon Helg på vänsterkanten. Men hans inlägg gick inte som senast på en touch in i boxen utan snett bakåt till en framstormande Dahl. Denne testade skott men det gick dessvärre över. I den perfekta världen så sitter det skottet och Bajen tar ledningen direkt. Men tyvärr är inte den här världen perfekt – för hur skulle man då kunna förklara att AIK och DIF finns? – och matchen fortsatte precis som den inleddes. Hammarby hade mycket boll och spelade runt, ofta med fina tekniska nummer från Castro Tello och Helg, men chanserna var lätträknade och målen obefintliga.

Castro Tello och Dahl sköt friskt vilket förvisso alltid är välkommet men det var inget som letade sig in i mål. Den största chansen fick Dahl vars skott i 32:a minuten touchade en Häcken-försvarare och såg ut att leta sig in vid stolproten men smet precis utanför. Alla på L.A. Bar i Årsta, där jag glodde matchen, jublade högt medan bollen sakta rullade mot mål men det övergick snabbt i frustration när lädret rullade på fel sida av stolpen. Det skulle bli signifikativt för hela kvällen, även om det inte var uppenbart just då. Stundtals ägde Hammarby matchen och det kändes riktigt bra, även om den där jävla bollen vägrade smita in i mål. ”Det blir mål snart, vi tar det lugnt och maler på bara” var det nog fler är jag som tänkte. Häcken stack upp några enstaka gånger men deras chanser var ännu mindre farliga än Hammarbys.

Halvleken förblev mållös men Bajen var verkligen det laget som hade dikterat villkoren för tillställningen. 9-1 i avslut för Hammarby talade sitt tydliga språk Jag diskuterade med min bordsgranne och vi enades om att Andreas Dahl varit väldigt företagsam både offensivt och defensivt, jag hade gärna unnat honom ett mål på de chanser han hade. Castro Tello har jag berömt tidigare som riktigt bra och jag står fast vid det än, även om han ibland vill trassla till det för mycket. Hans teknik är ju beundransvärd men han bör använda sig av den för att spela så enkelt som möjligt. En annan som är vän med bollen är ju Simon Helg, det är riktigt kul att se att han tar för sig.

Andra halvlek tog till en början vid där den första slutade. Hammarby pressade på och hade några halvdanna chanser som självklart inte ledde till mål. Allteftersom så svängde dock pendeln över i Häckens favör och Bajen fick mest koncentrera sig på försvarsspel. Traóre blev inte bara skadad inledningsvis utan höll även på att ställa till det big time när han sparkade hål i luften och senare sparkade hål i Paulihno. Frisparken blev dock inte så farlig men det var oroväckande att se danskens agerande. Att han blev skadad var ju sjukt nog, hur gick det till? Han är ju gjord av adamantium, för bövelen. Traóre byttes sedermera ut tillsammans med Maic Sema mot Mikkel Jensen och José Monteiro.

I matchminut 52 kom matchens första riktigt svettiga chans men tyvärr var det Häcken som stod för den. På en tilltrasslad hörna så nådde Ranégie högst och nickade lågt mot Rami som fick bekänna färg med en galen enhandsräddning. Hammarby hade därefter ytterligare några semi-chanser - bland annat när Helg testade skott på täckande försvarare och Freddy sköt från ingen vinkel alls i boxen – men det kändes dessvärre som att Häcken var på gång. Det blev dock ingen direkt press från Hisingen-laget utan matchen utvecklades till något vi alla som har spelat Korpen är vana vid – nämligen Hawaiifotboll. Under en period på typ en kvart så såg det nästan värre ut än om BK Homågej skulle ha spelat mot B.A.I.S United på Enskede IP i Söderorts-Korpen. Med andra ord - riktigt illa. Passningarna gick mer fel än rätt och matchen dog av. Från att ha varit rätt så tråkig innan så blev den om möjligt ännu värre nu. Jag började kolla mig omkring i lokalen, spanade in arkitekturen…oj så fint, en vacker blomma. Så trevligt.

Det var först tolv minuter från full tid som matchen fick liv igen och detta genom en väldigt farlig Häcken-hörna. Bollen nicktouchades och seglade igenom hela boxen. Vid bortre stolpen var det sånär att en gulsvart spelare fick perfekt läge och öppet mål men lyckligtvis blev det inte så. Ångesten kom dock smygandes när Häcken mer eller mindre tog över helt och fick vandra runt bäst de ville på plan. Ranégie fick två chanser på raken men både hans nick och skott gick precis över ribban. Än så länge var det lugnt och tankar på åtminstone oavgjort började ta form i min retarderade hjärna.

Men så kom ödesminuterna 92 och 93.
Häckens Paulihno var regissören bakom förfallet för Bajen. Först filmade han snyggt till sig en frispark, när Söderström välte honom på vänsterkanten, och den efterföljande frisparken letade sig efter en stund ut till Erik Friberg som drog till direkt. Det låga skottet gick självklart precis mellan benen på alla, även så Rami, och kallduschen var ett faktum.
Ett fucking noll till Häcken.
Innan jag ens hinner säga ”jävlar va typiskt” så stod det även 2-0 till de gulsvarta och det var en ren plåga att bevittna. Plötsligt så befann typ hela Häcken utanför boxen och inhopparen John Chibuike vandrade lugnt och behärskat genom straffområdet innan han serverade Paulihno som hann ta två kliv (!!!) innan han drämde upp bollen i nättaket. Hur målet kom till vill jag knappt fundera över – det var ju Bajen som hade avspark några sekunder innan? Försvarspel under all kritik.

Direkt efter blåste domaren av matchen.
Vad som såg så bra ut till en början slutade i katastrof för Bajen. Ungefär som en krogkväll när man får kåtblickar från ställets snyggaste brud men det slutar med att man åker nattbuss hem själv med en kall cheeseburgare och nerpissade byxor. Och blir utelåst.
Det såg så bra ut inledningsvis så att man nästan inte ens var oroad.
Men jag hittar ingenting att skylla på i kvällens match. Hammarby tappade allt sitt spel som de hade i första halvlek och lade nästan av att spela helt de sista tio minuterna. Bajen hade ett (1) avslut på mål i andra halvlek. Det var inte domarens fel, inte heller var det stolparnas.

Får hoppas att brassarna kan vara lite av Dedé mixat med Eguren spetsat med en skvätt Charlie Davies tills dubbelmötet med Örgryte. Och att Hammarby kan punktera matcherna i tidigt skede. Jag sitter gärna och tittar på när Bajen trillar boll på mittplan i en timme - om de redan leder med 3-0. Lätt att kräva en vinst, givetvis. Men tyvärr får man väl erkänna att om vi inte vinner mot Örgryte i någon av matcherna – då har vi ju inte så mycket att göra i Allsvenskan. För att citera Noel Gallagher: ”Where did it all go wrong?”

Tills jag dör – Bajen