Gästkrönika
Hur Håkan Mild & Co kan vända skadeeländet till blåvit framgång under hösten
Med nyckelspelare borta året ut, står Håkan Mild och IFK Göteborg inför kval och utmaningar de inte kalkylerat med. Bara veckorna innan U-21 EM berättade Håkan Mild för Blått&Vitt att de endast letade offensiva spelare, att de hade defensiva krafter i parti och minut - även om någon skulle säljas. För det var just så tankarna gick. Att en eller två försvarare kunde lämna för att bli utlandsproffs. Att den ena var Bjärsmyr var underförstått, att Ragnar eller Adam skulle säljas - men bara till ett väldigt bra pris - kan man vidare tänka sig. Wernbloom var just klar för AZ Alkmaar och nya friska miljoner fanns tillgängliga. Pengar fanns, men ingen stress. Ingen press, ingen panik. Man letade offensiva krafter, men ansåg sig ha tiden på sin sida. En trygg och självsäker Håkan Mild kunde bevittna den ena blåvita U-21-succén efter den andra. Marcus Bergs målskytte, Gustav Svenssons mogna spel, Pontus Wernblooms pondus och karaktär samt Robin Söder som en joker på bänken.
Men mitt i all förtjusning byttes hopp mot förtvivlan. Sverige åker ut efter att Marcus Berg missat sin straff. Än värre, Robin Söder skadar sig allvarligt och en komplicerad knäskada - med lång rehablitering och ett infekterat efterspel - blir facit. I skrivandes stund är Marcus Berg ännu inte såld och några procentuella Euro finns ännu inte på kontot. Wernbloom stängdes av, efter två gula kort, och missade semifinalen mot England. Sverige - och snart även Blåvitt - var nere för räkning.
Att saknades av Wernbloom skulle bli stor och tydlig, det tvivlade ingen på. Det har märkts mer än väl i matcherna mot Halmstad och AIK, där målskyttet uteblivit och tyngden och kraften framåt saknats. Chanserna skapas, om och om igen, men andravågen kommer aldrig. Duellerna vinns inte på samma tunga sätt som innan. Som lök på laxen skadar sig Nicklas Carlsson, som gjorde väldigt lovande insatser i rollen som skapades för Pontus, efter en tuff satsning i en närkamp satte sig själv på skadelistan igen. Chocken hade knappt lagt sig, då Adam Johansson tvingas linka av Råsundas gräsmatta. Hårt bandagerad och i smärta befarar man det värsta. Adam blir också borta resten av säsongen med ett avslitet korsband.
Håkan Mild har bråda dagar nu. Tillsammans med firma Rehn & Olsson måste nyförvärv presenteras och involveras i a-laget. Fort ska det gå, helst vara gjort i går.
Fansen kräver det, medierna spekulerar i det och Blåvitt själva inser det - något måste göras. Hösten kan komma att bli grymt jobbig. Med så många spelare på skadelistan och sålda till utländska klubbar måste nya spelare in. Blåvitt slåss framgånsrikt på många fronter där man leder Alllsvenskan, är kvar i Svenska Cupen och snart äntrar spel i Europa, där man efter förra årets snöpliga förlust mot Basel, vill visa att man kan mer än vad man fick visa senast. Med de spelare man idag förfogar över, är det inte möjligt att göra en bra höst. Reaktionen efter Basel-förlusten satte det unga Blåvitt i skakning ifjol. Förlusterna, som tidigare kommit med långa och ojämna mellanrum, duggade nu tätt. De mer erfarna spelarna, som Niclas Alexandersson och Thomas Olsson, manade till lugn och trojkan Mild, Rehn & Olsson använde all sin samlade Champions League-erfarenhet. Men då Niclas Alexandersson lagt skorna på hyllan och Thomas Olsson spelat allt mer sporadiskt, finns risken att årets säsongsavslutning blir ännu tuffare. Betänk även att vinnarskallar i Bjärsmyr och Wernbloom inte längre finns att tillgå.
Nu ska ingen helsvart bild målas upp, verkligen inte. Alla spelare har nya erfarenheter att arbeta efter och flera spelare har utvecklats enormt i år. Jag tänker inte minst på Gustav Svensson och Sebastian Eriksson, men även på Tobias Hysén och Stefan Selakovic som både hitta tillbaka till det spel som fick dem ut i Europas ligor. Jag har stor, för att inte säga full, tilltro till de spelare som finns att tillgå. Problemet är att de är för få. Bollen ligger hos Håkan Mild att värva - och värva rätt! Att hitta spelare som kan gå in och prestera utan omsvep, som inte behöver skolas in eller anpassas till Kamratgården i månader för att axla mantlar som kan vara tunga att bära.
En ytterback är prio ett. Prio två är en offensiv spelare som vågar ta Pontus Wernblooms roll. Prio tre är en mittback. Det har ryktats och spekulerats i Djurgårdens Daniel Sjölund - och inte mig emot. Sjölund är ett intressant namn som fortfarande har många fina år kvar och som nog behöver ett miljöombyte för att inte stagnera i ett Djurgården som sett sina bästa dagar, för den här gången. Att man letar ett etablerat namn på den här positionen är givet, allt annat vore att kasta tid och pengar i Delsjön. När det kommer till försvarspositionerna är jag mer öppen till kortsiktare lösningar. Adam Johansson och Nicklas Carlsson kommer tillbaka till nästa säsong, det gör inte Wernbloom. Dyrestam storde för ett stort och moget spel mot AIK, men bör fungera som back up snarare än direkt ersättare till Bjärsmyr. Hoppet står ju först och främst till att Kalle Svensson kommer i så god form att han kan ta över där Bjärsmyr lämnade. I ärlighetens namns ser jag Kalle Svensson som en större talang och mer komplett spelare än Bjärsmyr. Kalle behöver tid, tid som just nu inte finns. Kalle behöver prestera, det vet i att han kan. Oron finns endast i tålamodet och jobbet som krävs för att få samspelet med Ragnar och övriga backlinjen att stämma. Jag ser alltså hellre att man lägger fokus på att få Kalle Svensson i matchform, än att värva någon för startelvan utifrån. Som ytterback ser jag en temporär lösning. På flera sätt kan man finna frågetecken kring om det här ens är möjlighet, men jag vill att man ser över möjligheten. Möjligheten stavas Niclas Alexandersson. Han kan bidra med allt det som krävs inför hösten; erfarenhet, trygghet både på och utanför planen och viljan att vinna. Lyckas man inte övertala Niclas Alexandersson ser jag hellre än annan kortsiktig lösning i form av ett lån. Ju mer etablerad och i matchform, desto bättre. Så lägg pengarna på en riktigt bra och genomtänkt ersättare till Wernbloom och arbeta mer kortsiktigt till att ersätta Adam på ytterbacken. Fullt fokus på att ge Kalle allt det stöd han behöver för att ta vid där Bjärsmyr avslutade med Ragnar.
Alla möjligheter finns att gå en väldigt framgångsrik höst till mötes. Men då måste vi agera med stor känsla. Kort- och långsiktigt agerande måste mixas på bästa möjliga vis. Det absolut sista jag vill se är panikvärvning av Big Mama och Martin Crossa-kaliber. Med Mats Perssons avgång är förhoppningsvis den typen av värvningar ett minne blott, även i de mest pressade av situationer. Så Håkan, din kanske viktigaste och svåraste tid är här nu. Agera snabbt och effektivt. Ge truppen och fansen vad de vill och låt inte media spekulera sönder den ro och vinnarskalle som återigen breder ut sig över Kamratgården. Hösten kan trots allt bli en riktigt trevlig blåvit historia.
