Hittar Djurgården spelet igen?
Hyperviktig match mot Öis i jakten på medaljerna.
Från 28 000 till gissningsvis 4 000 åskådare. Från Råsunda till Gamla Ullevi. Från derby till serielunk. Nja, det där sista stämde inte. Örgryte–Djurgården är nämligen en ytterst viktig match. Åtminstone för bortalaget.
Att ladda om torde, trots de stora skillnaderna vad gäller yttre förutsättningar, inte innebära några problem för Djurgården. Tränarparet Åkeby/Lukic arbetar ständigt med att dels motivera, dels hålla spelarna nere på jorden. Det som kan sätta käppar i hjulet är en möjligen svagt nedåtgående formkurva. Laget blev ovanligt isärdraget och långt i andra halvlek mot AIK – och av den för djurgårdsspelet så viktiga rörelsen och löpvilligheten syntes inte så mycket. Spelarna låg fel i sina positioner och hade svårt att hitta rytmen. Men: detta kan tillskrivas tillfälligheter, såsom det olyckliga kvitteringsmålet före halvtid. De välkända marginalerna är lika små som förra gången klyschan användes. Särskilt långt till sommarens storspel lär det alltså inte vara, om bollen studsar riktigt rätt för Dif.
Örgryte har en märklig säsong bakom sig. Tätkänning och bra spel hela våren – med halva laget borta på grund av skador. Sjukstugan har visserligen varit välbesökt även under resten av säsongen, men något fler spelare har ändå Erik Hamrén kunnat disponera de senaste månaderna. Ändå har poängskörden blivit allt skralare. För tillfället sitter lirarnas lag från den välbärgade stadsdelen tämligen fast snäppet ovanför den allsvenska mitten. Medalj kan det möjligtvis bli, men gulddiskussioner är överflödiga.
För Djurgårdens del gäller följande:
• Kyla i avslutningarna. Reserveepern Thomas Perstedt storspelar, och ordinarie målman Dick Last kan göra comeback. Vem Hamrén än väljer blir det inte lätt att näta. Det brukar liksom ändå vara tillräckligt svårt för Djurgården att hitta målet …
• Tålamod. Vill bollen inte in, satsa inte huvudlöst framåt. Jeffrey Aubynn och Cristian Hemberg är snabba kontringsspelare som gärna blåser fram där Niclas Rasck eller Patrik Eriksson-Ohlsson gett sig ut på alltför offensiva utfrykter. En poäng är okej, förlust är inte alls bra.
• Bra rörelse, vilket automatiskt ger kvickare, fyndigare passningsspel. Öis är ett aggressivt lag med duktige, ettrige tvåvägsspelaren Magnus Källander som tungan på mittfältsvågen. Blir Djurgården stillastående neutraliseras lätt lagets anfallsförsök.
Notera att startelvan är bekräftad:
Isaksson – Rasck, Samuelsson, Eriksson-Ohlsson, Karlsson – Rehn, Johansson, Pehrsson – Bärlin, Kusi-Asare, Barsom.
