Forum 1891 diskuterar Djurgården
Allsvenskan är framme vid sin mitt efter att 15 av 30 omgångar är spelade. Forum 1891 tar tillfället i akt att diskutera Djurgården efter halva säsongen. Varför har det gått som det gjort? Vad för spelartyp behövs? Blir det Superettan? Forum 1891 tycker till.
Panelen består av följande skribenter från Forum 1891:
Robin Fredriksson
Poyan Ansari
Linus Sunnervik
Halva säsongen är spelad. Djurgården ligger på kvalplats med 14 poäng. Varför har det gått som det gått?
Robin: Framför allt tror jag man ägnade hela försäsongen åt att gå igenom hur 4-3-3 funkar och ska spelas. Grovt slöseri med tid. Samt att vi i grund och botten inte har någon jättebra spelartrupp. Givetvis ska inte den truppen vi har åka ur, men det är ingen trupp man är stolt över. Sen tycker jag att man ändrat om alldeles för mycket, framför allt i backlinjen.
Poyan: Svaret är nog ganska så komplicerat. För fyra år sedan var klubben svenska mästare och under 2000-talet har man dominerat svensk klubbfotboll. Men under åren som följt efter det senaste guldet, och kanske rentav även innan det, så har slarv och misstag på framför allt ledningsnivå satt sin prägel på dagens läge. Förmodligen hade föreningen inte tänkt längre än just den perioden där de skulle vara dominanta. Men vad skulle hända efteråt? Efter glansdagarna, hur skulle klubben se ut då? Man red på vågen alldeles för länge, åkte snålskjuts och nu har det blivit dags att betala.Djurgården är lite som en klubb som har förlorat sin identitet, och som hamnat vilse i sökandet efter sin nya. Tyvärr.
Linus: Djurgården hade inför säsongen en sargad spelartrupp, med potential för att tillhöra övre halvan, men för att bygga nya hus krävs en stabil grund att stå på. Nu blev det ett polskt fuskbygge när två brinnande viljor som Zoran och Andrée kom med kaxiga uttalanden, ville införa nytt spelsystem, nya träningsmetoder och krama och knåda ut 110% ur laget på en gång. Mer konkret har Djurgården saknat de tre kanske viktigaste och mest grundläggande elementen för framgång i svensk fotboll: karaktärsspelare, kontinuitet och ett fungerande kollektiv.
Kan ni finna något positivt med säsongen hittills?
Robin: Att vi supportrar har stått upp riktigt bra. Vi har under en längre tid blivit kallad medgångssupportrar bara för att det har gått bra för Djurgården. Men i år tycker jag att vi har stått upp och visat att så är inte fallet. På planen är det väl att vi fått in talangfulla spelare som Yosif Ayuba, Hrvoje Milic och Boyd Mwila.
Poyan: Det första som ploppar upp i huvudet är fansen. Det går sämre på plan än vad det gjort på många år och ändå så har supportrarna höjt sig och visar nu ett riktigt stort stöd för klubben. Just det har varit helt fantastiskt, och fantastiskt är inget överdrivet ord att använda i sammanhanget. Det gör en stolt att vara djurgårdare. På plan har det också funnits vissa ljusglimtar där spelarna visar prov på stor spelglädje och hög klass. Tyvärr har dessa perioder varit alltför kortvariga. I vissa matcher till och med obefintliga. Men att de finns där får ses som något positivt.
Linus: Det är stort när klacken sjunger "Vi älskar er ändå" efter den sketna 1-2-förlusten mot Elfsborg. Känslan är att de som har säsongsplåt i år har gett sig fan på att vara med laget ända in i kaklet. I övrigt tycker jag att nyförvärven ser lovande ut. Ayuba-Milic kan bli en vänsterkant som sätter färg på Allsvenskan och Boyd har skjutit oss kvar över strecket hittills
Om ni var Jeglertz och Galloway, vad skulle ni göra nu för att lyckas vända på skutan?
Robin: Framför allt skulle jag satsa på en backlinje. Ayuba-Ceesay-Magnusson-Gustafsson. Sen har vi en mix av intressanta spelare där framme som bör kunna uträtta någonting. Sen tycker jag att man bör träna mycket mer på fasta situationer.
Poyan: Mycket sitter i skallen. Darför är det viktigt att få spelarna att börja tro på sig själva, både som individer och som lag. När man som spelare uppgivet låter målen hagla in i matchernas slutskede på grund av att matchen tillsynes är förlorad, är det ett tecken på att spelarna inte har den mentala styrka som krävs för att prestera i 90 minuter. En förlust är alltid en förlust, och som Andrée Jeglertz sagt, det är bara tre förlorade poäng. Men det finns förluster och så finns det förluster som dem i Kalmar och Göteborg. Spelarna ska ge sig fan på att ha hedern i behåll efter varje match, så är det bara. Oavsett om det blir tre förlorade poäng eller inte. Det är just sådana förluster som sänker spelarnas självförtroende till botten. Att lära sig förlora rätt är det inte alla spelare som klarar av. Men det är första steget mot en uppryckning både mentalt och på plan.
Linus: Värva Amadou Jawo, nöta inläggsträning med ytterbackarna och fråga Daja riktigt snällt om han kunde skriva på ett nytt kontrakt.
Många pratar om nyförvärv. På vilka positioner och vad för typ av spelare vill ni se? Ska DIF överhuvudtaget värva?
Robin: Finns det kapital, vilket det dock inte verkar göra efter Tommy Jacobssons senaste uttalande, så tycker jag man ska lägga allt på en mittfältskreatör. Får vi in en kille som kan spela fram Milic, Boyd, Oremo och Jonson så ser det riktigt bra ut!
Poyan: Även om laget i dagsläget släppt in flest mål i serien så tycker jag inte att försvarsspelarna ska bytas ut. Ibland är det så att man ifrågasätter tränarnas konstellationer men materialet finns där. Det stora problemet är enligt mig mittfältet. En pådrivare behövs. En som kan styra och ställa och som höjer sina lagkamrater genom sin närvaro. En Mattias Jonson-typ som huserar på mittfältet. Sedan ska en sådan spelare givetvis också hålla hög klass både i fötterna och i skallen. En Magnus Pehrsson som jag minns honom hade smakat mumma.
Linus: Vi behöver en striker - så är det bara. Såväl kortsiktigt som långsiktigt. En ny riskkapitalsvärvning från Gefle i form av Jawo vore perfekt.
Vilken/vilka spelare har varit bäst?
Robin: Boyd Mwila har varit riktigt duktig. Är även riktigt imponerad av Petter Gustafsson, ett jättesteg från division 2 och han gör det riktigt bra. Annars tycker jag att Milic och Sjölund varit duktiga också. Även om vissa inte tycker Sjölund ska vara kvar så ser jag honom som en nyckelspelare.
Poyan: De spelare som genomgående under säsongen visat mest när de fått chansen har varit Kebba Ceesay och Boyd Mwila. Tyvärr är Mwila borta en period nu vilket är väldigt synd och tungt för både honom och för klubben. Förhoppningsvi kommer han tillbaka i bra form för att hjälpa Djurgården i säsongsavslutningen. Kebba Ceesay har växt något enormt denna säsong och är en av få som vågat under matcherna och tagit för sig på plan. I mina ögon en framtida lagkapten.
Linus: Efter sin comeback har Mattias Jonson gett hjärta och lungor till hela laget. Sett till hela säsongen får man ändå säga att Boyd har varit en pigg injektion.
Vilken/vilka spelare har varit sämst?
Robin: Tyvärr har våra tidigare "U21-stjärnor" i Youssef och Oremo varit en stor besvikelse. Framför allt Youssef som jag trodde riktigt mycket på efter försäsongen. Jag kollade upp lite statistik och upptäckte att Youssef har ett skott på mål på hela säsongen, det är ju egentligen helt sjukt.
Poyan: Johan Oremo går inte att undvika när man ska utse "flopparna". Som utpekad målgörare för klubben är det liksom inte godkänt att ha gjort noll mål fram tills nu, även om man har varit skadad en tid. Han har stundtals sett helt vilsen ut i 4-3-3-systemet och för hans skull är det bara att hoppas att klubben har skrotat den taktiken. Vissa spelare klarar inte av omställningen från ett spelsystem till ett annat och Oremo verkar vara en sådan spelare. Det är inte det enda anledningen till att det gått som det gått, men Oremo har spelat anfallare i ett 4-4-2-system under hela sin fotbollskarriär och det är lite som att försöka lära en gammal hund nya tricks när man låter honom spela i en 4-3-3-uppställning. Därmed inte sagt att han kommer att lyckas i en 4-4-2-uppställning men hans chanser ökar väsentligt. Sen gör det ont när en spelare som Martin Andersson verkar ha tappat allt som han en gång haft. Förhoppningsvis gör utlåningen till Vasalund honom gott och kanske kan han konkurrera om en plats i laget nästa säsong. Förhoppningsvis.
Linus: Jag har varit sjukt besviken på Dembo. Det känns som att han bara har tagit steg tillbaka efter att han kritade på nya kontraktet. I år har det blivit alldeles för många tabbar. Patrik Haginge ser stundtals totalt vilsen ut. Det har även gått tungt för Rajalakso och Youssef men båda är fortfarande lite av medgångsspelare som kan lyfta när det vänder för laget.
Vad tror ni om de sista 15 omgångarna? Blir det Superettan för Djurgården?
Robin: Den frågan ligger jag sömnlös över. Förhoppningsvis är ÖIS lite av ett räddningsplank. Men det som talar för att vi åker ut är att alla övriga bottenlag har förstärkt med riktigt bra nyförvärv medan Djurgården har en tunn trupp och inte verkar få in några nyförvärv alls.
Poyan: Framtiden ser inte ljus ut, det kan nog varenda människa med någorlunda koll på klubben hålla med om. Sen om det blir Superettan eller inte är väldigt svårt att besvara. Känslorna gör det också lite svårare att kunna se riktigt klart. Men att Boyd Mwila och nu också nyförvärvet Yosif Ayuba är skadade underlättar inte situationen. Avsaknaden av en spelare som Mwila är just nu särskilt påtaglig. Det känns som att det varit så mycket daltande om tränare hit och dit under säsongen. Nu är det upp till spelarna. Det är spelarna som avgör om klubben spelar i Allsvenskan eller i Superettan nästa säsong. Skickliga tränare behövs alltid men när det kommer till att hålla sig kvar i Allsvenskan så är krigarhjärta och stolthet snäppet viktigare än taktiska genidrag.
Linus: Det finns alldeles för många dåliga lag i Allsvenskan för att Djurgården ska åka ur. Jag har också ganska svårt att se att det ska gå mycket sämre för DIF än vad det gör just nu, det skulle vara om Daja försvann. Tror vi lyfter och slutar på 9-11:e plats. Lag som BP, Hammarby och Halmstad bör sluta bakom oss i tabellen.