Vi tycker om MFF: En pessimist blir aldrig besviken
Denna vecka är det Anders Roth, Henrik Zackrisson och Kaveh Kohshahi som får säga sitt.
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Anders Roth
Första riktiga MFF-minnet är när Pettersson & Prytz tränade på Pilängsplanerna i Lomma där det först togs autografer för att sedan fråga vad spelarna hette. Följt laget fram och tillbaka sen dess.Tycker om att borra ner sig i supporterkulturer och att skriva.
Henrik Zackrisson
Skriver krönikor i MFF Supports medlemstidning Nr Tolv. Kalenderbitare. Flyktigt och sorglöst MFF-intresserad under unga år, regelbunden stadionbesökare sedan åttiotalet.
Kaveh Kohshahi
Frispråkig bloggare på Eurosport.se och frekvent forumskribent.
Halva säsongen är avklarad. Spelet har många gånger varit offensivt och underhållande, försvaret har uppträtt stabilt men den svaga målproduktionen har kostat poäng. Vem anser du har visat sig vara den viktigaste spelaren inför höstsäsongen?
Anders: Just nu har jag ingen aning. Senast jag smsade min pappa var efter HBKmatchen,"Ta hit hela laget så ska jag koka fond på dem". Han, som varit på matchen, svarade att jag kunde ta alla utom Richardinho. Jag gillar honom, blott 1,5 meter lång men hård som sten. Annars tycker jag att de flesta inte når godkänt. Ibland glimrar spelare till, men de håller aldrig en hel match. Kunde sagt Labbe, men han har gjort bort sig på tok för mycket.
Henrik: Hittills har väl backlinjen varit den mest framgångsrika lagdelen, men inför hösten tror jag att det, i god socialdemokratisk anda, är kollektivet MFF som bär på nyckeln. En enad grupp som utesluter allt gnäll och struntar i externt tyckande. Som borrar ner huvudet, orkar och vill slita för varandra. Det finns inga genvägar, vi måste ta en match i taget och det är bara stenhårt jobb som gäller. Sen är det inte fysiskt möjligt att klämma in fler klyschor i det här svaret, men jag tror hursomhelst att detta faktiskt är lösningen.
Ska man ändå peka på några enskilda är det rimligen lämpligt att den rutinerade centrallinjen stiger fram. De som varit med i snålblåst och tillhandahållit händer att hålla i åskväder förut. Alltså Daniel, Ulrich, Wilton, kanske Gabriel och rentutav Aubynn, som ju gjorde ett prima inhopp mot Halmstad sist.
Kaveh: Ledaren som inte finns där, den djupledsattackerande innermittfältaren som inte finns där, målskytten som inte finns där. Välj vilken som! MFF saknar många spelare som borde vara viktiga inför en slutspurt. Ledaren som många hävdar är Daniel Andersson ser alltmer ut som en skugga av krav, förväntningar och tryck som kommer av att han är en Andersson. Han är inte en ledare just nu. Den djupledsattackerande mittfältaren är skadad och där får man fan säga att det var ren och skär otur om det inte visar sig att Miljan haft någon form av galen skadehistorik och vi köpt på oss en ny Litmanen. Målskytten som man hoppades skulle vara flera spelare som klev fram blev istället flera spelare som klev ut ur straffområdet istället. MFF saknar mycket viktigt inför hösten.
Malmö FF ligger bara fyra poäng ovanför kvalstrecket. Många minns 1999, året då alla väntade på att det skulle lossna ända tills det var för sent. Är oron befogad, är det så illa att Malmö FF riskerar nedflyttning? Eller handlar det bara om marginaler som ska vända och oflyt som i slutändan jämnar ut sig?
Anders: Just nu producerar vi väldigt mycket framåt men får på sin höjd en enpoängare för det. Kanske borde en måltjuv och/eller tung striker värvas, de som spelar där nu brukar ju inte allvar med förtroendet. Titta i Nordens/Nordeuropas bättre klubbar, vem sitter på bänken där? Säkerligen någon som hellre lirar i Allsvenskan än sitter på bänken mot Hvidovre. Jag förstår inte hur man kan missa som spelarna gör för tillfället, inte ens de korpenlag jag spelat mot skulle missa Hamads lägen mot HBK. Och ja, vi borde vara rädda för de där fyra poängen ner. Det kan ta två omgångar sen är vi där. Någon som minns hur vi garvade åt Kalmar i början av säsongen? Det behöver inte ta så lång tid.
Henrik: Jag känner att jag blir handsvettig bara av att läsa frågan. För att rent psykologiskt orka med sånt här brukar jag använda en scen ur TV-serien Band of Brothers som inspiration. Den skildrar som bekant ett kompani fallskärmssoldater under andra världskriget. Under ett anfall eller nån sorts allmän beskjutning är en av dem så skräckslagen att han bara ligger och skakar i sitt värn med händerna för öronen. Då kommer den allra värsta hardass-löjtnanten fram till honom och berättar hur han måste hantera situationen: han måste acceptera att han redan är död. Han måste överge allt hopp. Då finner han frid.
Jämförelsen kan tyckas osmaklig, men överfört till fotbollsvärlden innebär detta alltså att jag intalar mig själv att vi kommer att åka ur. En sorts mind control således, helt i linje med det rättesnöre jag försöker leva efter ("en pessimist blir aldrig besviken"). Nu hjälper det såklart inte helt - jag är lika förkrossad som vem som helst när vi förlorar och kommer inte att emotta en nedflyttning med en vad-var-det-jag-sa-axelryckning - men jag inbillar mig att detta synsätt, denna katastrofberedskap, åtminstone fungerar som chocklindring.
Och jag tänkter inte gnälla på laget eller tycka att alla borde sparkas eller lista en massa andra grejer som måste göras. I vanlig ordning är precis allt emot oss, inklusive statistiken: av de senaste sexton matcherna har vi vunnit en enda (då räknar jag även de tre träningsmatcherna i juni och cupförlusten mot Mjällby). Med en sån tendens behöver man knappast ha Lars Norén, Nick Cave och Morrissey som husgudar för att se Superettan-hotet som något fullt reellt.
Kaveh: Självklart är oron befogad. Kollar man på snittpoäng de senaste matcherna, det faktum att vi bara vunnit en av de senaste tolv matcherna och det faktum att det i år finns ett strykgäng längst ner så är kvalplats eller nedflyttning ett just nu ett direkt och akut hot som måste bemötas seriöst från MFF:s sida. På tal om oflyt så har vi även haft flyt i flera matcher. Wiltons boll studsade fint tillbaka till honom när han gjorde mål mot DIF, Agons mål mot AIK studsade mot en försvarare och vi har även haft flyt när det gäller att hålla nere siffrorna i förluster, t.ex. så kunde KFF vunnit med fler mål häromveckan. Så visst har flytet/oflytet jämnat ut sig.
I skrivande stund är Zlatan Ibrahimovic mycket nära ett kontrakt med FC Barcelona. Vad tror du om svenskens förutsättningar och möjligheter i den katalanska storklubben?
Anders: Jag tror han ska köras in i systemet sen kommer det gå som på räls. Se på Henry, från fri figur i Arsenal till uppstyrd vänsterytter i Barca. Hans andra säsong gjorde han 20 mål. I Barca får Zlatan chansen att vinna Champions, någon skytteliga till och nosa på Ballon´d ór. Får han den chansen så tar han den. Och om han går, vad har Serie A då? Ingen Kaka och ingen Zlatan. Skoj liga.
Henrik: Jag trodde faktiskt inte att Zlatan skulle värderas så högt. Han byts alltså ut mot en spelare som stänkte in 30 mål i La Liga förra säsongen - och det betalas dessutom en halv miljard emellan. Jag kan förstå att Eto'o känner sig en smula förnärmad (dock: fick jag en årslön på över hundra miljoner skulle jag glatt svälja litervis av stolthet).
Jag såg Inter på TV en del i våras. Jag var sällan särskilt imponerad: de kändes rätt så konturlösa och var aldrig överlägsna sina motståndare. De kryssade eller vann knappt. Zlatan stod alltsomoftast för matchavgörande mål eller framspelningar, men det hände också att han blev stillastående på ett lite märkligt sätt. Så visst är det härligt att han nu går till världens bästa lag, både för att det kommer att bli mycket roligare att se honom och också för att det känns som att han faktiskt kan utvecklas ett snäpp till - och detta fastän han är så fantastiskt bra redan. Och eftersom Barcelona betalar så ofantligt mycket för honom kommer han garanterat att få mycket speltid. Han kommer att lyckas finfint.
Kaveh: Det är svårt att anpassa sig till den fotboll Barca spelar, så man får nog ha tålamod. Det är inte ofta Barca värvar offensiva spelare som går in direkt och presterar från första sekund. Men Zlatan är en extremt intelligent spelare som nog har lätt att komma in i olika spelsystem. Så länge han underordnar sig den katalanska tradition som genomsyrar klubben och är öppen mot pressen så som Barca är så kommer det att gå bra. Zlatan är en världsspelare som äntligen även får världsspelare runt sig.
