Halvtid i Superettan

Halva säsongen har nu gått och det är därmed dags att stanna upp ett ögonblick får att se tillbaka - och att se framåt.

Förra veckan blev en omtumlande vecka med storförlusten nere i Mjällby men också den oerhört sköna segern borta mot Trollhättan. 

På de tre matcher som återstod på vårsäsongen efter uppehållet hoppades jag att vi skulle nå sju poäng och därmed hålla snittet på två poäng per match efter halva serien. Nu blev det "bara" sex poäng och därmed fattas en pinne upp till 30 poäng. 29 pinnar är ändå ett bra facit, speciellt med tanke på skadorna i backlinjen. Dessutom har vi spelat åtta matcher på bortaplan och har således åtta hemmamatcher under höstsäsongen. Vi har också mött topplagen på bortaplan. I form av tabellettan Mjällby (1-6), tvåan Assyriska (1-2), fyran Ängelholm (1-0), och sexan Falkenberg (1-0). Dessutom har vi vunnit borta mot nian Landskrona med 1-0 och det är inte det lättaste att åka hem från Landskrona IP med alla poängen i bagaget. Lagen på negativ kvalplats har vi också besegrat på bortaplan, Trollhättan (1-0) och Väsby (2-0). Borta mot nästjumbon Sirius fick vi dock nöja oss med oavgjort 1-1. 

Nu när serien vänder har vi alltså de flesta av topplagen kvar att möta på hemmaplan, som Mjällby, Assyriska, Ängelholm och Falkenberg. Efter en lite klen utdelning på hemmaplan har vi radat upp tre raka segrar hemma på Kopparvallen med en målskillnad på 12-1 (3-1 mot Sundsvall, 4-0 mot Qviding och 5-0 mot Vasalund).

De tuffaste bortamatcherna i höst är, enligt tabellen, Sundsvall och Syrianska. Men båda matcherna spelas på konstgräs och det är ett underlag som de våra numera bemästrar på ett fint sätt. Konstgräset i Sundsvall är också utbytt vilket gagnar oss.

Man ska dock inte bara stirra sig blind på de matcher som i förhand kan ses som toppmatcher. Norrköping och Ljungskile är till exempel inga lätta bortamatcher.

Vi kan dock konstatera att höstsäsongens program ser bättre ut än vårens, varför vi också hoppas på en ännu starkare höst än vad vårsäsongen har varit. Vårsäsongen är ändå den bästa vi har gjort i Superettan. Det tidigare rekordet är från 2007 med 26 inspelade poäng. Årets vårsäsong är den bästa sedan 1995, då vi hade 22 poäng på 11 matcher, 2,0 poäng/match mot 1,93 i år. Detta år tog vi äntligen stegert upp från division II. Senaste elitsäsongen som är bättre än årets vårsäsong är från 1977, då vi var obesegrade i paus och ett poängsnitt på 2,23 (omräknat till tre poäng för seger). Även detta år blev det serieseger och därmed allsvenskt avancemang.

Vi kan alltså se tillbaka på en fin vårsäsong och har goda förhoppningar om en minst lika bra höstsäsong, men närmaste fokus måste helt och hållet ligga på hemmamatchen mot Trollhättan på måndag. Att ta sex poäng i dubbelmöten är inte lätt, men genom seger i den första matchen ökar ju chansen att lycka drastiskt...

Med bättre rörlighet, bättre fart på bollen och om de våra är bättre på att täcka upp för varandra ska det kunna gå vägen.

Senaste omgången fick en tråkig sorti då övriga topplag vann, men å andra sidan hade vi resultaten med oss i omgång 14. Det kan gå väldigt fort så här års och det gäller att haka på när tåget går.

Vi tar en titt på konkurrenterna

Mjällby AIF fortsätter att gå som tåget. Farhågan om en svacka efter uppehållet har inte besannats. Tre raka segrar gör att sviten på fullpoängare nu är uppe i sju matcher. 13-målskytten Erton Fejzullahu har dock lämnat för holländska NEC Nijmegen och det är naturligtvis ett stort avbräck, även om ersättaren Adam Berner gjorde enda målet mot Norrköping senast. Marcus Ekenberg har också gjort 13 mål, vilket har väckt intresse från andra klubbar. 29-åringen har dock kontrakt till och med 2012 och någon svensk klubb lär inte ha råd att lösa honom. Mjällby ser ut att kunna hålla undan, men laget har ju drabbats av stora skälvan förut. 1988 hade laget ett mycket stort försprång som de tappade. Mjällby är nio poäng före oss. 

Läs mer

Almer Ljutika/Torbjörn Nilsson2009-07-25 11:45:00
Author

Fler artiklar om Åtvidaberg

Benjamin Tannus om tiden i Åtvidaberg, genombrottet i Högaborgs BK och åren i juniorlandslaget