- -
Elfsborg - Djurgården 3-1: Det tar en minut och 50 sekunder
Djurgården reste till Borås som allsvenskans svagaste bortalag, och med spelare som Mattias Jonson och Boyd Mwila borta fanns det i dagens match inte mycket offensiv kraft att tillgå. Mikael Dahlberg som återfanns på mittfältet var den ende renodlade anfallaren i truppen.
Visst andades man inte in optimism innan matchen, men någonstans i bakhuvudet mot all logik så hoppades man ändå på ett smått mirakel i dag.
Efter 30 sekunder var man ganska snabbt tillbaka till verkligheten. Elfsborg hade skapat sin första farlighet och det skulle komma många fler. Djurgården såg som vanligt i bortamatcherna tagna ut, och skänkte bollen till Elfsborg ett antal gånger i uppspelen. Den nervösa inledningen gav en indikation på hur den här matchen skulle sluta, men Djurgården började efter de första skakiga minuterna att försöka etablera ett anfallsspel. Vissa stunder såg det helt ok när laget trillade lite boll på offensiv planhalva, dock utan att skapa något av värde.
Matchens första riktigt farliga målchans kom i den nionde minuten då Pa Dembo Touray lyckades rädda Martin Ericssons tunga skott som avlossades strax innanför straffområdet. Efter chansen följde en kavalkad av lägen för Elfsborg att spräcka nollan. Flera gånger om räddades Djurgården av antingen Elfsborgs nonchalans i avsluten, uppoffrande spel av djurgårdare i avgörande situationer, eller bara ren och skär tur. Panikrensningarna var svåra att hålla räkning på och respekten och rädslan laget hade för motståndarna gick nästan att ta på. Genomskärare spelades gång på gång genom Djurgårdens backlinje, krossbollar från Elfsborgs mittfältare vände på spelet och fick Djurgården helt ur balans. Man fick jaga och jaga.
Kebba Ceesay som gjorde sin andra match som anfallare var en av få ljusglimtar under den första halvleken. Var kall när han väl fick bollen, sänkte tempot vilket var helt rätt och fördelade bollarna bra och till rätt adress. Lättare sagt än gjort - bara att fråga de resterande nio utespelarna på plan.
Mycket slarv från Djurgårdens sida när laget väl hade bollen, och många gånger fick Elfsborg målchanser helt gratis assisterade av djurgårsspelare. Daniel Sjölunds tafatta frisparksförsök efter knappa halvtimmen, där bollen långsamt rullade under muren och in i Ante Covics väntande famn var Djurgårdens första avslut.
Elfsborg fortsatte att skapa farlighet på farlighet. Och då, som en blixt från klar himmel, i ett av få besök i Elfsborgs straffområde, gjordes Hrvoje Milic ner och domare Ingvarsson blåste för straff till Djurgården. Daniel Sjölund klev fram, lurade Covic åt fel håll och rullade in 0-1 i den 40:e minuten. Direkt efter det högst osannolika målet uppstod kalabalik i Djurgårdens straffområde och Toni Kuivasto var nära på att sätta bollen i eget mål. En för dagen väldigt bra Touray hann dock ner för att rädda. Tyvärr för både Touray och Djurgården skadade sig målvakten efter ett utkast i momentet efteråt. Vridandes i smärtor i vaden, bars han ut på bår och Oskar Wahlström kom in istället.
Djurgården lyckades hålla sin ledning halvleken ut och spelarna var nog väldigt tacksamma över detta. Undertecknad kan inte minnas senaste gången Djurgården var så pass utspelat under en halvlek som de var i dag. Lyckas laget ändå leda, trots detta, då kan de ta tre poäng i dag. Det var tanken i paus. Det fanns hopp. Hopp om ett smått mirakel.
I den andra halvleken kom ett piggt Djurgården ut och gjorde livet surt för Elfsborg direkt. Laget stod för en hög, aggressiv press och stressade Elfsborg till misstag flera gånger om i inledningen av halvleken. Djurgårdsspelarna gick nu också in rejält i närkamperna och tog för sig mycket mer än vad som var fallet i matchens första halva. Även spelet med bollen blev bättre, laget höll i den några tiondelar längre än i den första halvleken. Spelarna vågade slå passningar som om de skulle ha slagits i den första halvlek hade hamnat hos en av Elfsborgs mittbackar. Nu hamnade de istället till djurgårdsspelare och genast såg det ut som två jämna lag på plan.
I den 64:e minuten fick Djurgården ett drömläge att utöka sin ledning. Kebba Ceesay väntade och slog en bra boll mot Sebastian Rajalakso som lyckades kriga till sig bollen i utkanten av straffområdet och spela in den till en helt fristående Christer Youssef som tyvärr, tyvärr inte kunde få bollen på mål från ett par meters avstånd. Visst blev han störd av försvararen som kom bakifrån och en utrusande målvakt men det borde ha stått 0-2 efter den chansen.
Youssef byttes kort därefter ut. Han hade även hunnit dra på sig ett gult kort vilket betyder avstängning i nästa match. Philip Hellquist kom in istället.
När Djurgården verkade ha kontroll över matchen och man började ana att ett litet mirakel var på väg att uppstå - kom hugget i hjärtat. Med 78 minuter spelade hade Djurgården ledningen, efter 80 spelade minuter stod det 2-1 till Elfsborg. Som salt på såren gjorde Petter Gustafsson ett dråpligt självmål till 3-1 i matchens sista minut som symboliserar Djurgården just nu.
När hoppet var som störst släcktes det brutalt på en minut och 50 sekunder. Det är visst allt som krävs för att krossa hoppet om ett mirakel. Nej, det bästa just nu är bara att glömma. Synd att det är omöjligt.
