Ineffektivt MFF lyckades inte besegra AIK
Än en gång tvingas vi MFF:are konstatera att vårt lag gjort en fantastisk fotbollsmatch utan att vinna.
AIK är allsvenskans mest effektiva lag stod det att läsa i programbladet inför matchen mellan MFF och AIK. Trots att laget precis som MFF haft problem med målskyttet under första halvan av årets allsvenska så ligger man på en fjärde plats i tabellen med häng på topplagen. Lagets tränare Mikael Stahre menar att spelet kan bli bättre, men är såklart nöjd med sitt lags poängskörd så här långt.
För MFF är det precis tvärtom. Man har visat upp en skrämmande ineffektivitet i matcherna. Trots att man spelat en fin fotboll och haft många målchanser har man inte lyckats vinna. Laget har som mål att hamna topp fyra, men har istället fått finna sig i att slåss på den nedre halvan.
Efter 3-0-segern mot Halmstad tidigare i veckan var vi därför många MFF:are som hoppades att det nu skulle vända för Malmö. Inledningsvis i matchen mot AIK talade också mycket för att så skulle bli fallet. MFF dominerade matchen från första stund och radade upp målchanser.
På topp spelade Edward Ofere för andra matchen i rad. Han gav MFF:s anfallsspel tyngd, visade upp en stor rörlighet och hade flera bra möjligheter att ge MFF ledningen i den första halvleken. Bästa chansen kom i den 36:e minuten på ett inlägg från Daniel Larsson som Ofere nickade strax ovanför ribban.
Malmö FF visade upp ett variationsrikt anfallsspel och tog sig fram både via kanterna och i mitten. Rick Kruys som fått chansen i skadade Robert Åhman-Perssons frånvaro gjorde en bra insats på mittfältet. Han tillförde mycket i anfallsväg med sin rörlighet och sitt snabba passningsspel och var även duktig i det defensiva arbetet. Något förvånande att se hur tufft han gick in i närkamperna mot de fysiskt starkare AIK-spelarna.
Även bakåt såg det stabilt ut. Gabriel var tryggheten själv och tidigare så bespottade Markus Halsti gjorde en felfri insats.
Parallellt med själva matchen på planen pågick en rejäl kamp på läktarna. Den tillresta AIK-klacken gjorde ett fantastiskt jobb på sin sektion och bjöd MFF:s dito på rejält motstånd i sångkampen. Nämnas bör att en fördel för bortaklacken är att taket där är lägre och att akustiken därmed blir bättre. Fantastiskt stämning var det i alla fall!
Efter paus kom AIK ut som ett nytt lag och var för en kort stund det bättre laget. När man vann boll på mittplan direkt i andra halvlekens inledning kunde man snabbt ställa om och anfalla med fyra man mot tre. Det såg ut att kunna bli farligt, men skottet gick utanför.
Det dröjde dock inte länge innan ordningen var återställd och MFF åter tog över taktpinnen. I den 53:e matchminuten visade Kruys prov på sitt fina skott när han mitt på AIK:s planhalva drog iväg en boll som tog i ribban. Bara några minuter därefter berövades MFF på en straff när Jiloan Hamad blev omkullknuffad i straffområdet utan åtgärd från domaren Jonas Eriksson.
Efter detta är mitt anteckningsblock fulltecknat av chanser för MFF. Bland annat hade Gabriel en farlig nick efter hörna som AIK:s målvakt Daniel Öhrlund reflexräddade. Wilton Figueiredo ville mycket vilket inte minst syntes på hans agerande på planen. Hans frustration och iver att göra mål och hjälpa laget till seger tog sig uttryck i en del märkliga beslut. Vid något tillfället under matchen valde han att istället för att passa till sina fria medspelare skjuta på måfå.
Sista stunden bytte MFF in trion Mehmeti, Molins och Aubynn för att förstärka pressen ytterligare. Men det ville sig inte. Istället var det AIK som i slutminuten låg närmast segern när Saleh med sitt lags enda skott på mål för dagen var nära att överlista Dahlin som räddade till hörna. 17-5 i avslut säger det mesta om hur matchen såg ut liksom att Öhrlund blev utsedd till bäste spelare efter matchen. Än en gång tvingas vi MFF:are konstatera att vårt lag gjort en fantastisk fotbollsmatch utan att vinna. Om det delats ut stilpoäng i allsvenskan hade det inte rått något som helst tvivel om vilket lag som legat i topp. MFF anno 2009 spelar en bländande fotboll. Ett faktum som uppbringar högst delade känslor hos mig och säkerligen en del andra himmelsblå supportrar;
- "Jag är stolt över sättet vi spelar fotboll på, men samtidigt väldigt orolig över att vi inte gör mål".
