En förlösande seger som väcker hoppet
Malmö FF åkte till Trelleborg med vetskapen om att man skulle komma att möta ett lag man år efter år haft svårt att besegra. Wilton och Daniel Andersson blev matchhjältar i en match med klar derbykaraktär!
Trelleborg borta. Två ord som väcker så många tråkiga minnen och påminner mig om dåliga trender. Inte en seger på Vångavallen sedan millenniets andra år och inte en enda seger, varken hemma eller borta, mot Trelleborg sedan 2007. Trelleborg må vara någon slags lillebror men ändå har vi förtvivlat svårt att plocka hem tre poäng när det vankas skånederby mot dem.
Dahlin
Ulrich – Gabriel – Sudic – Halsti
Kruys – DA
Larsson – Wilton – Hamad
Ofere
Precis som vanligt startar vi matchen genom att formera laget efter formationen 4-2-3-1. Den enda förändring i laget gentemot AIK-matchen senast var att Sudic återigen klev in som mittback efter sin avstängning och att han därmed petade ut Halsti till vänsterkanten där ordinarie Ricardinho inte fanns då han dragit på sig tre gula kort och därför en avstängning.
Lagen tågar in på Vångafulla som var fyllt till bredden. Redan från start hörs ett himla liv från den malmöitiska klacken. Den vackert gröna mattan konstateras inte vara vattnad, vilket kan vara ett taktiskt drag av Trelleborg som naturligtvis inte vill ge Malmö fördelar då vår styrka är det fina passningsspelet som gynnas av ett lite blött underlag.
Inledningen kantas av ett himmelsblått övertag där vi fattar taktpinnen direkt. Det märks redan från start att Hamad är spelsugen, han kommer runt gång på gång på sin kant och levererar inlägg efter inlägg som håller finfin kvalitet. Cirka 6 minuter in i matchen kliver Daniel Andersson hårt in i en duell med dobbarna före, vilket renderar i ett gult kort och därmed en avstängning i nästa match, hemma mot Häcken.
Ett par minuter senare ger Malmös fartfyllda inledning resultat då Hamad får bollen på kanten och slår ett precist inlägg mot Ofere som med lite tur tar in bollen, täcker den och stöter back den till Wilton som effektivt rullar in matchen första mål till höger om Norling i Trelleborgs mål. En påtagligt lättad och närmast hysteriskt glad Wilton springer ut mot bänken där ett stor kramkalas utbryter. Roland, Hans och de flesta spelarna medverkar.
Malmö fortsätter ha övertaget och spela fint i ytterligare cirka 10 minuter. Det är tydligt att Wilton höjt sig efter målet, han kämpar och sliter ännu mer än vanligt. Öset från ljusblå läktarplats tilltar och fem minuter efter ledningsmålet får Ofere ett ypperligt läge att öka på ledningen för bortalaget efter att Daniel Larsson kånkat i straffområdets ena hörn och passat honom längs straffområdeslinjen. Avslutet från tanken på topp blir dock alldeles för taffligt och alltså inga problem för målvakten.
Tom Prahl sade i intervjun innan matchen att man skulle ersätta långbollarna av mer kortpassningspel efter cirka tjugo minuter, något man också väldigt tydligt gjorde. Trelleborg kommer därför mer och mer in i matchen och matchen går från himmelsblå favör till att vara en jämn tillställning. Trelleborg skapar ett par farliga lägen, ett halvt friläge för Pode som slutar med en misslyckad chip samt ett friläge för Jensen med ett avslut som är på väg in i buren.
Även Malmö skrapar ihop ett par chanser, Wilton slänger iväg ett par skott men de fastnar på blockerande försvarare. Ofere, som blir mer och mer offer för långbollar från Malmö, håller på och dunka in ett drömmål då han tar han emot bollen vackert vid mittlinjen, vänder förbi försvararen i ryggen och rycker ifrån resten av backlinjen. Avslutet landar dock cirka 10 meter utanför, men då Ofere tog i för kung och fosterland hade det blivit ruggigt svårt för Trelleborgs målvakt om det hade träffat mål.
Den första halvleken avslutas med att Hamad och Trelleborgs högerback Melander hamnar i en liten dispyt efter att den sistnämnda retsamt tryckt Hamad i ryggen i en kamp om bollen. Hamad studsar upp och puttar till Melander i bröstet, men tack och lov är domare Johannesson på sitt goda humör och struntar i att vifta med det gulfärgade kortet som Jille egentligen gjort sig förtjänt av.
Andra halvlekens inledande minuter är aningen trevande. Efter ett par minuter vaskar hemmalaget fram en chans som mycket väl kunde resulterat i en kvittering, men trots att Drugge får bollen ensam i straffområdet stressar han iväg ett avslut som hamnar mitt på Dahlin. Efter denna lilla chans för Trelleborg tar Malmö över spelet totalt och etablerar tryck på Trelleborgs planhalva. Det ena ypperliga anfallet efter det andra produceras men trots varierande spel – inlägg, djupledsbollar och långskott – vill inte bollen in i mål.
Gabriel blir efter cirka kvarten väldigt irriterad då han av någon anledning får en frispark mot sig i en kamp om bollen. På den efterföljande frisparken skapar Trelleborg en halvchans då Sjöhage nickskarvar bollen vidare mot bortre delen av straffområdet men där rensas bollen bort av den för dagen röd och vitklädde försvararen i Malmö. Malmö fortsätter dock att ha kommandot.
Bråket i slutet av den första halvleken visade sig under den andra halvleken inte vara avslutet, handskaket efter den första situationen till trots. Melander klipper efter tjugo minuter Hamad rejält även fall bollen redan var utanför planen. Naturligtvis tilldelas Melander ett gult kort. Man kan näsatn se hur det brinner av ilska i ögonen på Trelleborgs hetlevrade högerback.
Med cirka tjugo minuter kvar får Kruys Oferes knä mitt i skallen och faller blödande till marken där han ligger ner någon minut. Roland och Hans beordrar då Robert Åhman-Persson att sätta på sig matchtröjan och göra sig redo för att bli inbytt. Kruys traskar av planen och Åhman rusar in, något Kruys inte märker och förväntar sig att åter få beträda planen. Den lille ettriga holländaren som under sin tid på planen absolut var en av de bästa spelarna på planen får besviket konstatera att det är färdigspelat för hans del. Hans arbetsförmåga och enkla raka spel lämpar sig verkligen för en plats i startelvan och om han inte nu säkrat den just nämnda så vet jag vad mer som krävs.
Malmö tappar spelet allt mer och det fina passningsspelet längs marken som är så effektivt ersätts återigen av längre bollar mot en allt mer ensam Ofere där uppe. Han plockar ofta ner bollen men att vara ensam mot flera backar är ingen lätt uppgift även ifall mot han Ofere. Ofere får bollen vid kanten och sliter och kämpar mot vänsterbacken för att tillslut få iväg ett inlägg som är på väg mot Hamad. När denna ska hoppa upp för att nicka kommer galningen Melander, röd i huvudet och ursinnig, och hoppar rakt in i honom – väldigt, väldigt fult enligt mitt tycke. Ingen straff, såklart. Men vad är det för fasoner egentligen? Spela på boll och lägg ner tramset, tack!
Plötsligt, som en blixt från klar himmel, slänger Pode iväg ett vackert inlägg från vänsterkanten. Bollen hamnar hos Drugge som drar iväg ett grymt avslut som är på väg in i den malmöitiska buren, men en av våra uppoffrande mittbackar slänger sig framför och räddar bollen till hörna. Endast någon minut senare får Trelleborg iväg ytterligare ett farligt inlägg, men denna gång missar anfallarna bollen och den slinker ut till inspark för Malmö.
Med cirka 10 minuter slänger Roland äntligen in allas våran lille guldgosse, Agon Mehmeti. Efter bara någon minut på planen, när han rör bollen för första gången, tar han emot bollen inne i straffområdet, rycker förbi backen som sliter tag i hans tröja och när han dessutom blir stängd av en annan Trelleborgare är straffen solklart. Min första tanke när jag såg situationen var att den var tveksam, men efter att ha sett reprisen så insåg jag att den var solklar. Daniel Andersson kliver fram och skjuter stabilt in 2-0 vid målvaktens högre stolpe och glädjen är total! Lättnad!
De sista minuterna fram till slutsignalen var endast en formalitet, men Agon drog på sig ett onödigt gult kort då han tar ner bollen med handen. När Johannesson tar pipan till munnen och blåser av skånederbyt känner jag en stor glädje, lättnad och ett hopp inför framtiden. Nu ser det plötsligt ljusare ut!
Stora plus till Kruys, backlinjen (och Dahlin) samt Hamad.
