Öppet brev angående stoppandet av egna talanger
Man måste inte ha imponerande allsvenska meriter för att få chansen eller vara kroppsligt byggd som Luca Toni för att kunna lyckas som fotbollsspelare.
Titta bara på Lionel Messi som lagt världen för sina fötter trots sin ringa ålder och korta gestalt. Och just i Assyriska så är dessa meriterade spelare något som vi egentligen inte behöver mer än några enstaka som tillför välbehövlig rutin till ynglingarna.
I Assyriska räcker det med en hel del kärlek för klubben och vilja att av hela sitt hjärta vinna för fansens skull, för när det kommer till kritan är det hjärtat som verkligen avgör. Det är Besara som kan bli vår näste playmaker bakom anfallet, Shaba som kan balansera mittfältet likt ett ankare framför försvaret, det är Genc som i framtiden kan komma att stänka in mål på ett sätt som skulle göra seriens skyttekungar gröna av avund. Så här kan jag fortsätta ett bra tag, men det jag vill få fram och ha svar på är: Varför vågar vi inte släppa fram våra egna talanger som skött sig galant under sina landslagsuppdrag?
När ska maskinerna från AFF Ungdom få smaka på inhopp??
Vad är AFF Ungdom till för annars??
Chamoun Chabo, Georg Makdissi, Johan Teymur m.fl….
Dessa spelare har levererat match efter match.
A-lags spelare måste få känna på konkurrans nedifrån!!
Jag hade för mig att Robban matade BP:s A-lag med unga spelare…
Hur många njöt inte av att se Sveriges U21-grabbar under EM? Löpstarka lirare med hjärta och kreativitet som redan fått utländska, anrika klubbar att nappa efter Berg och Toivonen. U21-landslaget visade Lagerbäck att han har fel, och med lite modigare coachning (Harbuzi och Mollins från start) hade man förmodligen kunnat gå hela vägen. Det jag försöker komma fram till är att vi måste våga släppa fram våra egna assyriska talanger. Gräset är inte grönare på andra sidan!
Som Jonas Thern säger ”INGEN KAN SPELA PÅ GAMLA MERITER”
Assyriskas startelva börjar likna det svenska landslaget med en medelålder på 30. Visst har startspelarna mer rutin men vad hjälper rutinen när man joggar på plan och ser snygg ut. Jag vill inte på något sätt undervärdera våra respekterade herrars kapacitet, däribland Marklund som nått en närmast legendarisk status i Assyriska FF. Men alla har inte hans hjärta, alla rutinerade nyförvärv förstår inte vikten av att representera detta landslag utan land som samtidigt är världens bästa invandrarlag.
Jag vill se fler assyrier på plan som kämpar för sitt landslag, en kämpaglöd som gör att även vid förluster kan de stå rakryggade och med flaggan i topp. Istället för att klaga och bli förkrossade över hur våra elva hjältar inte ens kämpade kan vi då hedersamt applådera åt den heroiska insatsen, oavsett matchens utgång.
IFK Göteborg leder Allsvenskan med en trupp som består av 10 spelare som är födda 1989. Kan IFK så kan Assyriska. Det är dags att ge våra unga krigare chansen, att svika oss är det sista de kommer att göra.
